mammatanten

Fortsätter med att njuta av lugnet här i Ammarnäs. Jag har tagit en promenad och även gjort mina artrosövningar innan jag fortsatte med gardinerna.

Nu har vi en gardin i köket.

 

Nu gick det några dagar igen innan jag hamnade här vid tangentbordet igen. Jag har semester och försöker vara här och nu, rehabilitera mig och njuta av livet och minsta lilla posivitet.

 

Onsdag var vikt för en heldag på Bodaborg med alla barnen. Pontus fick dock inte följa med då han har snuva och heldag reducerades till tvåtimmarspass med Lisa, Emma, jag och lilleman.

Roligt på ett annat vis att få teamjobba och kämpa att få med även lilleman att gilla Bodaborg.

 

Jag, Emma, Lisa och en kompis har varit på Bodaboo i kväll. Läskigt i början och jag skrek till några gånger. Vande mig dock mot slutet.

 

Jag har varit till sjukgymnasten idag på grund utav mitt onda knä. Tyvärr tyder de besvär jag har på Artros.

Har ju i och för sig misstänkt en längre tid att jag har artros i mina fingerleder, tänkte dock inte på att det var det som orsakade mina besvär i knät.

Nu har jag således fått ytterligare ett själ till att bli duktigare på att promenera och äta bättre mat och inte hitta på massa ursäkter till att inte röra på mig.

 

Jag har varit ute en stund med lilleman och vi har jobbat lite med att förminska vissa vedträn.

 

Den här födelsedagshelgen kommer jag inte att glömma i första taget. Den röda tråden är mat - att äta så magen står ut i alla hörn.

 

Vår middag igår var underbar för smaklökarna i en mysig miljö på Sjöbris. En restaurang som är på en båt och uppbyggd runt båten med gångavstånd från Scandic.

 

Hej säger jag från ett hotellrum i Umeå. Jag och Jörgen fick en chans att komma ifrån bara han och jag i och med att Lisa kom upp från Stockholm igår.

 

Känner mig energilös och har inte gjort många knop idag. Slängde ihop en paj till middag.

Jörgen kom hem med födelsedagsblommor och en tårta. Jag fyller inte år förrän imorgon, men vi har fullt upp med annat då så jag blev firad av familjen idag.

 

Det har snöat hos oss idag men övergått till regn mot kvällen och enligt prognos syns inga minusgrader på länge. Trist tycker jag.

 

Lite roligare blev det när jag hämtade barnbarnen på förskolan. Vi har busat, lekt och ätit.

 

Jag försov mig i morse, inte jättelänge men fick stressa på med att hjälpa lilleman med sina morgonsysslor så han hann iväg med taxin.

Ungdomarna kanske hade räknat med min väckning? De hann i vart fall inte med bussen och jag skjutsade dem.

Hann skotta lite innan de kom till bilen.

 

För min skull. För din skull. För familjens skull. Ditt val gör skillnad. Tillsammans är vi starkare.

 

Kram.

Jag avbeställde lillkilles taxi idag och hämtade själv honom på skolan. Hans lagade glasögon behövde hämtas och justeras hos optikern.

Vi hämtade också upp Pontus och Emma + en kompis så det blev full bil hem.

 

Jag fyllde äntligen upp fröautomaterna till småfåglarna när vi kom hem och Pontus hjälpte lilleman att ta fram snöleksakerna. Bobbarna och madrassen.

 

 

Jag och lillkille åkte upp till Ammarnäs i fredags, direkt efter jag serverat familjen fredagstacos.

 

Rent krasst kan man säga att jag smet ifrån alla måsten. Står tom i mitt uppdrag som jourhem, men ifall något akut skulle ha dykt upp fanns Jörgen beredd att ta emot här hemma.

 

Hade många tankar om vad jag skulle "jobba" med där uppe, två utav alla dessa jobb blev i vart fall utförda.

 

Vi började lördagen med en rejäl sovmorgon och en lång frukoststund innan vi klädde på oss och gick ut. Vårt "jobb" ute var att städa och elda upp lite skräp, ris och vedämnen som ingen vill ta reda på.

Först gjorde vi en liten brasa av torrt material som vi sen gjorde större och större.

 

 

Vi var in en sväng och värmde medhavda rester till lunch och lite senare värmde vi korv till mellanmål. 

 

 

Vi hade en fin dag ute och jag gillar ju att jobba på med något och vara här och nu. Inga måsten, inga krav, inga konflikter eller massa annat att ta hänsyn till. 

 

Jag har haft en tuff vecka på olika sätt, mycket att göra men också mycket att bearbeta. Skrev ett inlägg nyss med rubriken Nu räcker det men det tog inte riktigt slut där.

Igår sov jag bort hela dagen och jag har legat länge även idag så nu känns det lite bättre.

 

Pontus har fyllt 18 år den här veckan och jag har bakat bullar och fixat inför kalaset som vi hade onsdagafton.

 

      

 

Det blev städning här idag på förmiddagen och när jag tog en paus för att göra sen smoothiefrukost ringde min jourkollega och undrade vart jag var?

Vi hade ju möte med Therese som är vi jourhems hjälp/stödperson. Kastade mig in i bilen och var med på halva mötet i vart fall.

De här träffarna blir så bra för oss jourhem och vi kommer överens om nya rutiner, bättre struktur och bollar utvecklande ideér för hur vi ska bli bättre på det vi gör och få bättre arbetsvillkor bl.a.

 

Eftersom vi stod beredda för att få en placering idag så åkte jag efter mötet på en inköpsrunda för att förverkliga en ideé om hur barnet ska känna sig mer välkommet. Det kom nämligen fram idag att en jourkollega lägger ett välkomstpaket på sängen till varje ny jourplacering och det innehåller alltid ett gosedjur och tandborste, men det kan också finnas en deo, handdukar och duschkit med, lite beroende på ålder.

 

Vi har på sätt och vis erbjudit våra jourbarn samma saker, men inte samlat ihop det på det sättet, förutom nallen/gosedjur som vi inte tänkt på alls vilken fin och viktig funktion den kan ha.

 

Nu blev det inget av den här placeringen jag väntade på, den blåstes av, men nu har jag i vart fall köpt några gosedjur att kunna plocka fram.

 

Försöker hålla mig igång, har en lång lista att beta av.

I fredags fortsatte jag arbeta med uppfarten och lyckades tyvärr vrida och belasta mitt redan onda knä.

Jag har länge haft ont i mitt vänstra knä och har tänkt att det har med Ischiasnerven att göra, att nerven har typ svällt så det är därför jag har svårt att böja knät fast nu tänker jag att det är tvärtom och att det är något i knät som skaver/trycker mot nerven så den gör ont.

Inser att jag behöver söka hjälp för att få veta orsaken och kunna påbörja någon slags rehab kanske.

I fredagskväll behövde jag stöd av kryckorna, att belasta benet gick inte.

 

 

Även om det småregnade lite emellanåt var det skönt att komma ut ett tag. Började med att kratta bort barr från gårdsplanen.

 

 

Usch, jag ramlade verkligen ner i gropen, gropen där allt bara är sorgligt, uppgivet och hopplöst.

Det handlar mycket om min dåliga självkänsla och tron på att någonsin få till mer balans och respekt, då främst till familjen och för det vi kommit överens om.

Återigen även den här morgonen skjutsade jag ett barn till skolan och det andra sjukanmäldes. Suck!

 

Jag har alltid burit en stark känsla av att inte tillhöra, att vara annorlunda, vilket har hängt med mig långt upp i vuxenlivet. Känslan av att inte riktigt duga, att vad jag tycker och tänker inte spelar någon roll, att jag inte är viktig och att jag inte räknas. Jag har aldrig känt mig bra nog, oavsett hur mycket jag än försöker.

Just nu orkar jag inte analysera vad det beror på utan jag beskriver bara hur det känns inom mig.

Gissar för att inte känna så, har jag försökt vara alla till lags, alltid vara den som hjälper och ställer upp utan att förvänta mig någonting tillbaka. Alltid med en rädsla, kanske inte om att säga vad jag vill eller tycker, men om hur det landar?

 

Passande nog stötte jag på en sida då jag Googlade lite om kärlekens fem språk som Gary Chapman bl.a skrivit om. Hamnade på den här sidan som faktiskt tar upp det jag försökt lyfta i detta inlägg om min personlighet. 

Nu ska jag försöka ta mig ut i regnet och fixa till vår uppfart, fysiskt arbete är bra då man inte mår bra.

Kram.

 

 

 

 

 

 

Den kom nu min dipp, den som nästan alltid kommer efter en tid med fullt ös.

Inte något konstigt egentligen då den ena efter den andra oförutsedda "tråkiga/jobbiga" situationen kommer, en efter en.

 

Den utlösande faktorn idag till att mina skyddsmurar rasade, var nog då jag inser att för tredje dagen i rad att barnen inte kliver upp i tid för att ta sitt ansvar och kommer att missa bussen igen + lite annat med mer "tyngd" som hände som jag inte vill lämna ut här.

 

Följer ni mammasanningar på Instagram? Hon förklarar klockrent varför mammor får psykbryt! 

 

  

 

Barnen hör ju inte det vänliga Godmorgon! Ej heller nästa vänliga Godmorgon! Ej heller nästa, men de hör då man lite missnöjt undrar varför de inte kliver upp.

 

Jag vet ju vad höjd röst och irriterat tonfall gör för mitt barn och då tappade jag det och bröt ihop!

 

Det är så sorgligt och tungt att bära allt som snurrar inom mig.

Att min mamma är sjuk rör upp så mycket känslosamma funderingar, att "möblera" om med jourplacering i familjen tar energi och att maken har varit sjuk länge och gått på halvfart har också gjort min vardag mer tungjobbad.

 

Så småningom tog jag mig ändå lite samman och började pyssla lite.

 

För några dagar sedan gjorde jag en glycerinblandning, plockade in lite höstlöv och några miniblommor som jag la i blandningen för att kunna bevara höstfärgerna.

Nu efter några dagars marinering var det dax att plocka upp löven och torka av dem.

 

 

Vad jag ska ha dem till? Jadu, ingen solklar anledning, men kanske kommer löven till användning i mitt miniatyrpyssel så småningom.

 

Kram.

Jag har skjutsat barn till skolan även idag och återigen försökt göra Pontus bankärenden inför 18-årsdagen.

 

Hann även till soc en sväng med en påse och nu står vi tom och är beredda på nästa jourplacering.

 

Efter middagen har jag städat i tvättstugan, inte så mycket plock med tvätt, utan fix med det material (skräp/återvinning) jag håller på att samla på mig för att kunna göra egna miniatyrtittskåp bl.a.

Köpte lite mer minibyråer och lådor då jag var till Stockholm och nu har jag fyllt dem med plastkorkar, godispapper, snören, paljetter, metallspill och massa annat.

 

Kan det inte bli lite lugnare runt mig nu ett tag? 

 

Natten mot igår ringde beredskapen vid halv ett på natten och halv fyra blev vi med ny jourplacering. 

Gårdagen innehöll en del inplanerade saker som att besöka vår föregående placering,  ha middagsgäst och fixa en ettårstårta.

Bara kavla upp ärmarna och köra.

 

Ulf var det som kom hit på middag och han hade plockat en hel påse med kantareller som vi tog hand om tillsammans.

 

Den här dagen, gårdagen för den delen också har blivit sönderhackad och det känns som om man inget får gjort. Suttit mycket i telefon bl.a.

 

På morgonen skjutsade jag ett barn till skolan och handlade lite på vägen tillbaka. Väl hemma så åt jag frunch och kom inte igång med städningen innan det var dags att åka till stan igen. Nu på lillkilles utvecklingssamtal.

Efter det tog vi oss till Kvantum för att köpa mellis, träffade på farmor Britt och Elaine och surrade en liten stund innan en varmkorv inhandlades.

 

Halv tre hämtade vi upp Pontus på skolan och försökte fixa ett bankärende inför 18-årsdagen, men vi hade inte någon legitimation med oss så får väl göra ett nytt försök till veckan.

 

Hemma fick jag trixa med matlagning samtidigt som jag ringde två viktiga samtal.

Direkt efter middagen gick jag ut och klippte gräset, hann inte allt då jag fick telefon igen och då hann mörkret falla.