Kommer sakta ikapp

Phu vilken pärs det är att känna oro och vara övertygad om att cancer har kommit in i ens hus. Sakta men säkert går det in att jag inte är sjuk och att jag har ett fint liv att leva.
 
 
Fredagen var jobbig, jag var så in i döden trött, trött som jag behöver sova trött, men med många barn går det ju inte att vila. Självvalt och något som jag gillar, men det är inte helt lätt alla gånger.
Kom ändå igång med den eftersatta städningen och startade med att få ordning i tvättstugan.
Allt hamnar i tvättstugan och läggs på tvättbänken eller den andra bänken och sen ligger det där. Verktyg, urvuxna kläder, extra tvålar och schampon, udda sockor, penslar, skruvar och spik, tvätthögar. Sen har vi ju vardagsytterklädergarderobshäng efter väggen som jag också gick igenom.
Beordrade barnen att städa sina rum så jag kunde dammsuga och bära ner smutstvätt vilket de gjorde.
Jörgen hade ansvar för middagen så jag och tjejerna åkte ner till stan vid tre och fixade nya skor till Emma och varmare ytterplagg till lilleman.
 
 
Avslutade fredagen med att skjutsa Emma till Byske för häng på UG och Jhon fick övningsköra och bli förflyttad till stan. Halv elva hämtade jag hem Emma igen.
 
Lördag innehöll en mer normal städdag och golven rengjordes, toaletterna städades (här hjälpte Jörgen till) och hemmet kändes för första gången på länge fint och välkomnande.
Grannarna kom förbi och vi såg hockey och dammade av våra sällskapsspel och spelade Jeopardy.
 
Idag har jag fortsatt med fönstertvätt och höststädning och nu var det vardagsrummet som fick sig en uppfräschning.
 
 
Höjde upp gardinstången, torkade fönster och fållade upp gardinerna jag inhandlade i våras och helt plötsligt fick vi en annan mer ombonad känsla i vardagsrummet.
 
 
Har också fyndat en sitt/ligg sulky på köp och sälj för fyrahundra kronor så jag har en smidig barnvagn att nyttja till eventuella lånisar och barnbarn framöver. Skickar den otympliga breda jag hade kvar från då Pontus och Emma var små till sin sista vila.
 
 
Imorgon har vi vardag och jag har ett fullspäckat roligt schema att följa återigen. BUP, roadtrip och hämtning av Rue på sin förskola.
 
Förstår mellan raderna då jag pratar med andra att jag sänder ut signaler här på bloggen om att jag mår väldigt dåligt stundvis och de vill att jag kontaktar psykvård. Jag tänker inte så och jag är inte på något sätt sjuk eller i behov av psykvårdens fantastiska vård. Jag har inte sömnsvårigheter generellt, jag är inte ångestfylld hela tiden, jag mår inte alltid dåligt....men jag ser mönstret och jag har nog ett behov av att någon offrar av sitt eget ego óch förstår mig och mina känslor och det är väl det jag egentligen försöker ibland/ofta förmedla här på bloggen?
 
Jag vet att ni som förstår ni förstår..? Eller så inte! Men jag mår generellt bra och generellt älskar jag mitt liv, mitt hem, mina barn, min man, min livsresa...
...men då jag inte trivs så skriver jag gärna om det här.
 
 
 
Jag grubblar ofta, analyserar och sen har jag en lösning. Men bloggandet innehåller oftare mina mörkare stunder, könsroller och svåra stunder än det som berikar och glädjer mig så jag fattar att ni blir förskräckta och oroliga och tycker att jag behöver söka hjälp..?
 
Livet det här livet, jag gillar livet, jag gillar att inte bli ifrågasatt, jag gillar bekräftelse och jag gillar att känna mig bra. Precis som de flesta homosapiens vill ha det.
 
Kram.
 
 
 
 
 
 

Rätt eller fel?

Vad som är rätt eller fel i hur man agerar i olika situationer är olika, jag har nyss valt att dela med mig av något som jag trodde var allvarligare än det visade sig vara.
Om mina starka aningar hade visat sig vara så negativt som jag befarade så står jag för att det var bra att i ett tidigt skede dela med mig av min oro och ordna med det praktiska då jag och min oro trodde att fler undersökningar skulle behöva göras och jag behövde hjälp på olika plan för att fixa vardagen och mitt jourhemsuppdrag.
 
Men nu, poff så blev det så tydligt att allt tyder på att det räckte med dagens besök och mitt liv kommer att fortsätta rulla på dit jag styr det.
Jag trodde nämligen att jag hade fått bröstcancer.
 
Ett kortare tag har det kommit blod från mitt ena bröst och efter tredje gången det blödde kom jag mig äntligen för att googla på orsaker till det och insåg att jag behövde kontakta min Hälsocentral.då blod från bröstet är ett utav fem/sex symtom för bröstcancer.
 
 
Torsdag morgon ringde jag och torsdag eftermiddag träffade jag en läkare som bara ställde standardiserande frågor om jag åt hormoner? Hade bröstcancer i släkten? Om jag känt någon knöl? 
Körtlar kändes också på sen så fick jag veta att remiss skulle skickas till Kirurgen och till mammografin och att inom en vecka eller max två skulle någon kontakta mig och boka in en tid.
 
När jag åkte hem från Byske Hälsocentral så var jag övertygad om att jag hade cancer. Jag tog ett snabbt beslut om att mina närmaste behövde informeras och jag ringde till mina barn och till min mamma och bror. Jörgen fick ta samtalet till farmor Britt.
 
Jag tänkte inte i första hand på död! Men jag tänkte på smärta, jobbiga behandlingar, behov av utökad barnomsorg och började genast planera in jobbiga moment i min vardag. En oviss jobbig framtid närmade sig...
..idag behöver min hjärna försöka förstå att det är nog inte så att jag har cancer.
 
Jag hade ångest samtidigt som jag stängde av och hamnade i ett vacum där jag både hade ångestkänslor och apati känslor. Samtidigt agerade jag för att fixa och dona för att täcka upp min frånvaro en tid..
 
Varken  1177 eller cancerfondens hemsida gav Fakta som ligger till grund av hur jag icke utbildade person skulle/ska agera i den här turbulenta känslostormen man får då man bär oro.
Tråkigt kan jag tycka att det är att min googling av mina symtom om bröstcancer aldrig återkopplade till att blod från bröstet kan bero på något annat än malignt symtom?
 
Den här dagen har varit jävligt jobbig för mig, samtidigt som jag var fokuserad på kamp och med inställningen att agera så det blev så bra som möjligt för alla själar i min närmaste omgivning...
 
Jörgen klev in och vi förberedde de små och de stora barnen i vår familj på att vi ska gemensamt underlätt/taöver och underlätta för att Annica ska klara av den här dagen så bra som möjligt.
 
Min dag idag började med att skjutsa Jhon till Byske och sjukgymnast och då passade jag snabbt på att tjuva till mig några minuter hos pappa.
 
 
Jag intalade mig att nu jävlar fixar vi det här i din anda pappa!!! Fuck cancer!! Kämpa, kämpa och kämpa!
 
Åkte in till stan och hade jourhemsgruppmöte med Vivi.
 
Hämtade sen upp Lisa och vi begav oss till Umeå och mammografin där vi då fick veta att det mest troligt inte är någon cancer i mina bröst.
Shopping på Avion köpcentra och IKEA blev det också.
 
Supersen middag hos mamma och Ulf blev det också.
 
Kram.
 
 
 
 
 
 

Har inget att skriva om

Har massvis med text jag skulle kunna skriva, en del som jag måste få ur mig snart, men tiden är inte mogen ännu...
 
 
Har varit på föräldramöte både igår och idag. Just nu har vi fyra barns skolor som ska besökas. Man får viktig information och jag slås än en gång hur få föräldrar som väljer att närvara på föräldramöten.
Men den tanken bara passerade. Alla får göra sina val.
 
Har fått äran att chilla med Rue idag och blev positivt överraskad av att Marie och Sara kom förbi med massa trattisar som de ville ge mig.
 
 
 
Kram.
 
 
 

Energilös

Vi åkte hem redan igår från Ammarnäs då Pontus ville ha en ledig dag hemma också under helgen.
Det har varit flera bakslag för honom med att ta sig till skolan, men nu säger han att han ska och då måste han få vara med och bestämma om sin helg och fritid.
 
Uppdraget den här helgen där uppe vara att klyva ved. Här har vi nyss börjat.
 
 
Lilleman gillar att jobba och hjälpte till att kasta vedpinnar i en hög, medans jag mestadels och även Jörgen ibland stod vid klyven.
 
 
Blev en rätt så stor hög under dagen innan vi packade ihop för hemfärd.
 
 
Vi besökte även backen (för att gå på toa) och tog en liten promenad upp för att titta på utsikten och Äivesåive som är det kalfjäll man ser ifrån Ammarnäs.
 
 
Vi har haft en fin dag här hemma idag, men jag har känt mig totalt orkeslös och tom på lust att ta tag i något annat än mat och tvätt. Det är något jag grubblar på som jag ska delge er så småningom som äter upp min energi. 
Försöker vara här och nu och bara njuta av livet men lyckas inte allt för bra med det tänket. Finns för många frågetecken om framtiden i mina tankar som jag behöver möblera rätt i mitt huvud. Allt grubblande och mina hormoner gör mig tungsint och lättirriterad.
 
 
Det finns några fina blommor som fortfarande lyser upp mina rabatter. Det finns också en hel del ogräs.
 
 
Kram.

Finbesök på morgonen

Vi ska strax plocka ihop det sista innan vi åker iväg upp till Ammarnäs. Emma stannar hemma och är med kompis sen tar hon buss till sin farmor.
 
Rue och Mikael kom förbi och lekte med oss på förmiddagen. Rue har vattkoppor så vi får se om lånisarna får det och kan checka av det på sjukdomslistan.
 
 
Kram.

Agendan är full

Det har gått i ett de senaste dagarna, många mil i bil blir det. Förutom skjutsning och hämtning hade jag en klipptid inbokad igår hos Åsa i Byske.
Klarade inte av att fota någon bra bild på frisyren men jag blev nöjd även den här gången.
 
 
Även idag har jag haft ett späckat schema. Började med att skjutsa lånis till sin förskola och direkt därifrån styrde jag bilen mot Byske för att hinna till ett utvecklingssamtal med Emma.
Kom lite tidigt så jag åkte och pratade med pappa en stund.
 
 
Hann hem en stund innan lillan skulle hämtas och då kokade jag ihop min lunchsoppa.
 
 
Kom hem nästa gång vid två och medans lånisarna åt mellis ute i solskenet passade jag på att skura av bron från humle nedskräpning. Bron blir alldeles svart av lösskit eller flugskit eller både och...
 
Klockan 15.20 infann jag mig åter i Byske för ett läkarbesök.
 
Väl hemma igen tog jag hand om lite tvätt medans Jörgen lagade middag, sen har jag ringt massa samtal, nattat de små.
Skippar nog helgstädningen den här veckan då vi troligtvis åker upp till Ammarnäs imorgon.
 
 
Kram.

Fokus på glädje

Kämpar på med att välja hur jag ser på saker och jobbar med mig själv att fokusera på glädjestunderna.
 
Har gått bättre med kosten nu ett tag och häromdagen gjorde jag ett gott recept med köttfärs och tomatsallad med egenodlade tomater.
 
 
Fyndat vinteroveraller till båda småttingarna från köp & säljsidor på Facebook. Idag dök det upp en WiggleKart och jag bestämde mig för att en sån behövs här hemma till mina barnbarn och lånisar.
 
 
 
Förväntansfulla småttingar väntade tålmodigt medans jag monterade ihop den och sen var aftonen räddad.
 
 
I går var det valdagen, jag röstade inte då för jag har förtidsröstat för länge sedan. Glad att SD inte gick framåt lika mycket som de önskat, men skrämmande att de ökar är det ändå.
 
Den här bilden säger allt för mig..
 
 
 
Kram.

Highly sensitive person

 "Att vara HSP, highly sensitive person eller högkänslig person, innebär till exempel att du lätt kan känna av andra människors känslor, blir extra starkt berörd av musik eller har svårt för stökiga miljöer och höga ljud. Du tar in fler intryck och bearbetar dem djupare.
- Om du är högkänslig har du ett rikt inre liv. Därför är den högkänslige lämpad till jobb där det gäller att få originella idéer. Dessutom gör högkänsligheten nytta om du har att göra med andra människor. Du har en god intuition och känsla för den andres behov, säger den danska psykoterapeuten Ilse Sand som har skrivit boken "Älska dig själv - en guide för särskilt sensitiva och andra känsliga själar"."
 
Den här textraden kopierade jag från den här artikeln.
 
 
 
Jag är en HSP person och för det mesta är det ett positivt karaktärsdrag i min personlighet. Att känna empati, tolka och förstå är utmärkta egenskaper i mitt uppdrag som jourhemsmamma och mamma till minst två biobarn med diagnos eller diagnosliknande symtom.
För det mesta ger den här egenskapen/egenskaperna hos mig mer än de tar, men som det står här ovan så har HSP personer svårt för stökiga miljöer och höga ljud vilket stämmer in på mig bra. Dessutom så har jag svårt för omotiverat gnäll, konflikter och extrem självupptagenhet.
 
 
 
I mina två föregående blogginlägg handlar det mycket om det och hur svårt det kan bli då det blir pressat läge i den här familjen. Jag vänder ut och in på mig själv för att förstå, tolka och sen stötta, uppmuntra för att komma oss vidare, men då jag blir bokstavligt spottad på och kritiserad för att vara överkänslig och ta på mig offerkoftan då jag egentligen bara vill också bli bekräftad och förstådd någon gång, gör ont...
 
 
 
Lördag idag! Lördagsgodis i fokus hos de små, roligt att ge och skapa rutiner och förväntningar. 
Dagen idag blev utifrån Emmas önskemål och de smås behov. Vi har varit till Piteå på äventyrsbad därför att Emma ville följa Linn dit, men behövde bli hämtad hem då Linn och hennes mor och bror skulle övernatta på hotell.
 
Blev en bra dag åter igen då jag lever genon barnens önskemål. Emma ville åka med Linns familj och jag droppade av henne i Byske strax före tio. Jag och de små städade sen bort vissna blad och blommor hos pappa.
 
Före:
 
 
Sen en efterbild...
 
 
 
 
Vi rullade sen vidare mot Piteå och stannade i Jävre för att inhandla lite lunchmat och sen blev det äntligen bad för hela slanten.
 
Jörgen är i Ammarnäs och Mikael likaså. Stolt över vad de gör och hinner. Vi har en färdig gavel och de har skurit ut nya hål i väggen för fönster på loftet.
 
 
 
Fick veta via samtal att de kanske hade tänkt fixa norrgaveln men att de hade brist på plastskummet att fästa fönstrerna med.... men andra hade och nu i mörkret är utsidan klar.
 
 
Livet är ju alltid vackert om vi fokuserar på det som ger oss glädje....
Låt oss alla fortsätta att tänka så...
 
 
 
 
 
Kram.
 
 
 
 
 
 

Ljuga för sig själv

Tre timmars sömn fick jag ihop inatt. Två barn hemma från skolan i dag igen och maktlösheten när barnet inte vill svara på tilltal eller föra en dialog. Det ena barnet använder ilska för att fly och det andra tystnad.
 
Svårt att må bra och hålla humöret uppe när ångesten river i bröstet, känslan av maktlöshet när man är uttömd på alla ideér till att nå sitt barn - utstängd från att få krama, trösta och hjälpa.
 
Fokuserat på måstena och har klarat av att ta hand om de mindre barnen i vart fall. Vi har lekt ute tillsammans, jag har rensat ogräs och småttingarna har lagat mat.
 
 
Kram.
 
 
 

Hur upplever du stress?

Vissa dagar undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet och känner mig totalt slutkörd och så har det varit idag och igår.
Att ta hand om fem barn i olika åldrar är för mig inga konstigheter eller svårigheter att klara av egentligen om allt vore normalt med rutiner, eget ansvar och skolgången, men så är det inte för tillfället.
De tre stora barnen har på olika sätt mått mindre bra och jag har fått vända ut och in på mig själv för att lyssna och stötta, skjutsa och hämta, följt på möten och tagit över sysslor som de inte orkat med.
Sen har vi ju lillan som bara är 100% trygg med mig och blir ledsen om jag ska duscha eller åka iväg själv en stund vilket såklart tär en del.     
 
 
                           
 
Vi reagerar alla olika på stress. En del sover mer, en del får feber eller behöver gå på toaletten oftare.
Jag är ingen stressmänniska egentligen men blir stressad då det kör ihop sig och jag får tidsbrist och då blir jag först kortare i tonen, sen tappar jag humöret och tålamodet, blir snabbt irriterad och arg för minsta småsak och gråtmild för ingenting och idag har jag verkligen varit mitt sämsta jag! Sagt saker jag ångrat men också bett om förlåtelse för.
 
Det är mycket nu, sen kan jag väl skylla på att jag håller på att bli tant på riktigt och är inne i klimakteriet dvs att mina hormoner som reglerar värme och kyla i kroppen eller reglerar humöret är i obalans, men som sagt var så blir jag stressad av att inte räcka till.
Jag blir stressad av att mina barn inte kommer sig iväg till skolan, att jag inte klarar av att föra ett normalt samtal med dem och att det bara blir missförstånd. 
Vi är två vuxna i den här familjen och självklart är vi ju stressade båda två just nu när våra barn trasslar och vi inte riktigt lyckas med vårt föräldraskap eller att inte vara stressade i vårt föräldraskap.
Tyvärr reagerar min andre hälft på stress med att blii sjuk och sover mer och då blir den jobbigaste känslan  för mig att ingen annan i familjen förstår att jag inte heller alltid orkar men är alltid sist ut på ledet och ändå alltid måste orka? 
 
 
 
 
Imorgon är det en ny dag och då hoppas jag att mindre många i familjen mår dåligt...
 
Kram.
 

Fjällentrippen

Vi var framme i Ammarnäs till middag och började med att hälsa på våra grannar och sen äta middag. Jörgen hade värmt tacorullar som jag gjort iordning hemma innan han åkte upp.
 
Vi gjorde en kort utflykt till Tjulträsket och njöt av omgivningarna.
 
 
Svårt att hjälpa till med själva bygget, men Emma hjälpte Jörgen att kapa och sätta upp fönsterfoder och sen har vi skurit bort överflödigt plastskum runt fönstrerna.
 
 
Frukostbordet.
 
 
Söndagen var jag ute och samlade ihop klabbarna som ska klyvas till ved sen.
 
 
Mikael och Maria kom upp en sväng över dagen på söndag för att Maria också skulle få se vårt projekt.
 
 
Bilresan hem gick väldigt bra. Middag i Malå halv sex och sen höll de små sig vakna ändå hem och vi fick titta på älgar i Bäckänget i Kusmark.
 
 
Kram.

Det som är självklart är inte alltid självklart

Imorgon ska jag åka upp till fjället och besöka vårt stugbygge för första gången!
 
Sen sist jag skrev här har jag försökt följa ett kickstartschema och måna om bra mat för min kropp, har inte fixat det som jag borde, men näringsmässigt bättre än på länge...
 
 
Jörgen åkte upp idag och har börjat fixa fönstergaveln, fotat efter mina önskemål och jag längtar verkligen att få se vårt projekt på riktigt!
 
 
 
Knyckte en bild av Kinna som har drivit affären i Ammarnäs tidigare, nu är hon pensionär. Bilden är från toppen av slalombacken och vår tomt är utanför bild någonstans till höger.
 
 
 
Kram.
 
 
 
 
 

Många tankar om framtiden

Möten på eftermiddagen efter dagens storhandling och dagens lämning och hämtning på förskoleklass och förskola.
 
Vi bestämde oss för att äta på stan efter två olika socmöten och de flesta rösterna föll på nya MAX på Solbacken.
 
 
Häftigt att vi just nu är sju stycken runt matbordet ofta. Träffade dessutom på Mikaels svärföräldrar som också passade på att lyxa till det i vardagen.;)
 
Kram.
 
 
 
 
 
 

Svidiga ögon och kill i näsan

Idag har vi varit på Edda och badat med andra familjehem. Familjehemsgruppen hade abbonerat simhallen och bjöd oss på bad, lunch och biobiljett.
Alla mina tre lånisar följde med, mina egna backade ur just innan avfärd.
 
Igår hämtade vi ut vår nya bil, en Toyota Avensis. 
 
 
Känns bra! Mindre bra känns det att lillan smittat mig med en förkylning och mina ögon svider och killar och jag har vilat mycket i eftermiddag. Tur jag har en "gube" som kan laga mat och ta över för vi är även barnvakt till Rue till i morgon.
 
Kram.

Snart lättar det

Min tid räcker inte riktigt till för närvarande och jag får prioritera bort många saker. Trodde att skolstarten skulle ge mig lite andrum men det har inte riktigt blivit så än. Kvart över sex ringer min väckare och jag väcker ett eller två barn, passar på att duscha medans de små sover.
Frukost, hjälpa till med påklädning och tandborstning och följa ett barn till skolan och skjutsa ett annat till sin förskola på annan ort.
Möten, träffar och inskolningar gör att det är inte många minuter i marginal för att få ihop logistiken med hämtningar och lämningar.
 
Idag lämnade jag lillkille på skolan, skjutsade sen lillan till sin förskola. Styrde sen bilen mot stan och en gruppträff med de andra jourhemmen.
Kvart i tolv styrde jag bilen upp till Solbacken och lämnade in min V70 för en värdering och fick en lånebil.
Tog ur bilbarnstolen och monterade in den i lånebilen sen hem till Drängsmark för att hämta upp lillkille på skolan som slutade halv ett.
Åkte sen vidare jag och lillkille för att hämta lillasyster på sin förskola, bilade sen till stan igen och hämtade upp sonen som missat tolvbussen och vid tvåtiden lämnade vi igen lånebilen på bilaffären.
 
 
Väl hemma igen blev det mellis och sen var det dax att förbereda middagen som blev kokt potatis och köttfärsbiffar med massor av stekt lök. Mums.
Jörgen åkte iväg och hämtade hem Emma från en skolutflykt och jag badade och nattade de små. Turbofixade hemmet lite snabbt genom att  dammsuga, piffa kuddar och filtar i soffan och städa toan sen en snabbdusch på det och nu en stund här framför datorn.
 
Kram.
 





RSS 2.0