Yes!

På söndag drar jag och Emma till Canarieöarna i en vecka, en vecka vi så väl behöver! En andningspaus och tid tillsamman.
 

Mitt kostprogram på 6 veckor tar slut så lämpligt precis då vi åker. Den här veckan startas med fyra dagars detox och vattenfasta och avslutas med med frukt och grönsaksbost.
 
Rue har hängt med mig idag då Maria hade kursinnehållsstart och inskolningen på förskolan för Rue måste göras om då hon varit sjuk en längre tid.
 

Kram.

This day

Gjort "ingenting" bara myst framför morgontv och eldat och druckit kaffe. Åkte kvart i tre till stan för att hämta Lisa för att ta hem henne till vårt mellomys på hennes initiativ...
 

Har ingen favorit än så länge i årets uttagningar...
 
Kram.
 
 

Behov av att förminska någon annan för att man själv har brister?

Jag har en person helt klart i min omgivning som behöver stärkas och som jag har full förståelse över varför hen behöver förminska mig och det jag vågar blotta här på bloggen, men definitivt också bara för att jag är jag!!
Tyvärr fattar inte hen min omsorg över hen....vilket slutar med att jag känner mig oerhört kränkt och sårad, för att jag har mina åsikter, för mitt liv, för mina svårigheter som hen aldrig ser i mitt liv, men som alltid finns i hens liv.
 
Sen finns det en person ytterligare som alltid kritiserar allt jag gör, lite lagom diskret och helt utan avsikt, men för mig supertydligt och väldigt sårande eftersom jag och det jag presterar alltid förminskas!
Till person nummer tvås försvar är att hen inte ser sitt mönster och är i starkt behov av egen bekräftelse.
 
Den tredje personen har brist på förmågor, men likt mig behov att få duga och vara viktig för någon/några och herregud vad du är viktig för mig och för minst en till! Älskar dig!
 
Vore det inte bättre om vi lyfter varandra och stärker varandra än att vi ska underminera och kritisera..?
 
Jag har i vart fall lyckats se 75 på vågen långt innan måndagsvägningen, heja mig till er som vill tycka det med mig!
Ni andra kan hålla tyst, kritisera inte mig just nu och min metod som bluff och svältmetod.... jag orkar inte höra din övertygelse om att det är fel väg ...
Snälla våga ge beröm och feedback istället..!?
 
 
 Kram.
 
 

Positivt och negativt

Förlåt min tystnad, men jag är trött! Jag behöver en paus och jobbar med de slutliga detaljerna kring att komma ifrån ett tag, skriver om det när det är klart.
 
Det har varit en kall vecka men det kompenseras med att det är oerhört vackert ute i vår natur för tillfället.
 

Tände hos pappa och hans gravplats är så mysigt inbäddad i snö.
 

Egeninköpta blommor och fådda uppmuntringsblommor.
 
Idag var det dags för kurs igen. Strategi - föräldrakurs. (Kursen innefattar alla åldrar fast pärmens framsida antyder annat.)
 

Egentligen vet jag inte vad jag ska tycka om kursen för egen del då allt känns så väl igen eftersom jag nördat ner mig i omgångar de sista åren för att kunna hjälpa mitt/mina barn och mig själv att hitta strategier och lösningar..
 
Positivt med kursen är att vi både jag och Jörgen går den tillsammans och att vi hamnar på samma nivå av information och strategier.
Bra att få tips på grupper på tex  Facebook, förslag på bra litteratur och hjälp med nya infallsvinklar på hur vi ska bemöta skolan för att få rätt hjälp insatt.
 
Negativt blir att det för mig drar upp så mycket känslor. Ilska, besvikelse, misslyckande..
 
Med misslyckande menar jag att trots att jag försökt och försökt på olika sätt hjälpa mitt barn med dess svårigheter och vara mitt barns hjälpare för att få rätt hjälp i skolan så har jag kämpat så ensamt. Kursen får mig att inse att mitt barn är så enormt långt bort från den nivå av hjälp han borde ha. Det får mig att känna mig misslyckad.
 
Ilska känner jag mot skolan som borde ha kompetens och förståelse för att adhd är ingen sjukdom man kan bli botad ifrån utan det är ett handikapp, en konstant funktionsnedsättning.
Du kan inte lära en utan ben att springa på samma villkor som en med benen i behåll och tyvärr så brister vår skola här.
Den bild jag får av vår skola är att man utgår från normalstördas nivå av prestation i undervisningen och skolan tror att om eleverna med adhd får lite stöd av specialpedagog har de samma chans som normalstörda elever.
På kursen idag fick jag veta att det finns något som heter PYS som skolan ska känna till och det innebär att betygssättaren ska kunna ta hänsyn till handikappen och låta vissa betygskriterier pysa bort.
I praktiken innebär det att om jag inte kan springa utan ben ska det tas hänsyn till det och jag ska kunna uppnå ett A i betyg om jag uppfyller de andra kriterierierna som närvaro, engagemang o.s.v.  
I vår skola, alltså Byskeskolan  får den elev som inte kan springa F för man utgår alltid från normalpresterande barn..
 
Jag blir så fruktansvärt besviken över all onödig tid som fått rinna iväg, men till det som är positivt är att jag har mer kött på benen inför nästa veckas möte där så många störande moment och brus måste sorteras bort i min sons undervisning. 
Jag har också mer kött på benen för att tydligare beskriva och påskynda mitt andra barns utredning.
 
Jag lärde mig ett nytt ord/benämning idag, nämligen  lågaffektivt bemötande en strategi vi lärt oss den hårda vägen i vår familj, men namnet kände jag inte till.
 
Kram.
 
 
 

Det är så frustrerande

Vi startade en utredning om eventuell diagnos inom npf (neuropsykologiskafunktionshinder) för två år sedan och nu har vi äntligen fått en diagnos. Adhd. Medicinstarten som nu är igång var så efterlängtad. Nu skulle allt bli så bra, men så enkelt fungerar det ju inte.... inget ska vara enkelt!
När hjärnan får tid att stanna upp och reflektera blir barnet ofta medveten om allt på ett mer påtagligt sätt och medicinstart ger ofta större känsla av misslyckande, nedstämdhet blir därför en vanliga kortsiktig biverkning förutom illamående, högre puls och blodtryck.
Tydlighet och struktur är viktigt för dessa barn och en sjukskriven resurs på skolan saboterar mycket.
 
Det är så frustrerande att jag som förälder ska kämpa för att mitt barn ska få den skolgång som den har rätt till. I två år har vi kämpat och i två år så har vi fått svaren att en diagnos tar tid att ställa och utan diagnos har man färre rättigheter och nu med diagnos så tar det så lång tid att få ihop till ett möte för att rätt hjälp ska sättas in.
 
Det borde inte vara jag som ska leta fram och vända ut och in på nätet för att söka kunskap och hjälpmedel för att sen lära skolan hur npf personer ska bemötas och hjälpas.
Den här blanketten hittade jag på den här hemsidan och den borde vara så solklart att alla "läsfröknar", rektorer, lärare och elevhälsoteam att känna till och använda sig utav.
 

Vill ni veta mer om vad npf diagnoser är och hur man fungerar se den här filmen...tänker att vi måste öka förståelsen för att alla barn ska ha rätt att klara av sina mål i skolan.
I filmen förklarar hon så bra vad adhd är och att det finns tre former av den.
 

Hyperaktiv-Impulsitiv - Det är de där hyperaktiva grabbarna i klassrummet som springer omkring och man tänker på seriefiguren Dennis för er som känner till honom.
Konstanta smårörelser, otålig, utåtagerande, kort stubin, på språng, pratar mycket, lätt frustrerad, rastlös, lätt uttråkad, agerar i affekt.
 
Ouppmärksam - Den formen som man förr kallade add, man plockade bort h som stod för hyper. Idag står h för både hyper och hypo som är en inåtvänd hyperaktivitet som inte syns på ytan men innebär att det kan vara svårt att komma igång, blir slarvfel, lättdistraherad, svårt att hålla fokus, splittrad, planeringsproblem, disträ, tappar tråden, glömmer saker, verkar inte lyssna.
 
Sen är det ju självklart så att man kan ha alla de här kriterierna då och då, men då man har det jämt och ständigt och inte kan "skärpa sig" det är då man kan få en diagnos.
 
Kombinerad form - Sen har vi den sista formen, den vanligaste formen att man har en kombination av de andra två formerna
 
När man har kombinerad form då ser det ut såhär:
 
 
Tänk dig att gå i skolan och ha alla de här problemen och inte få hjälp eller stöd i någonting!?
Då är det lite tufft!
Men för att spä på det tuffa ännu lite mer är det mycket vanligt att man förutom adhd som ingår i npf spektrat (Nevropsykologiskafunktionshinder) har ytterligare någon npf relaterat symtom/diagnos.
 

Hur ska man tänka då som lärare, som förälder, som person som umgås med npfperson.?
 
Jo dessa personer behöver hjälp i sin vardag med att planera, att prioritera, pausa och bli peppade. I skolan behöver man tex hjälpa till med  att strukturera upp arbetet, dela in det i mindre bitar. Vet att Pontus problem ofta är att han bär känslan av att det kommer aldrig att gå! Man kan inte bygga ett helt pussel på en gång, för man måste börja med en bit i taget, ett område i taget, hitta strategier på hur pusselbitarna ska ordnas så man lättare får ordning på bitarna..
 
Jag har verkligen nördat ner mig i ämnet ovan och någonstans kan man visualisera ett normalstört barn med att det kör bil och ett npfbarn kör tåg.
Att ta sig fram med bil gör det lättare att väja för hinder, parera och styra undan, men för tåget finns inte den chansen då rälsen är förutbestämd. Det blir rälsläggarens(lärare, föräldrars) uppgift att hjälpa till och förhindra krock med hinder utmed vägen.
 
Nu förstår ni kanske lite mer hur vår vardag ser ut? Att jag vissa dagar tappar det? Att jag känner mig otillräcklig? Att motivationen att ens försöka tar slut? Men jag måste ju! Jag måste hjälpa de som är det finaste jag har!
 
Kram.
 
 

.

Resultat

Måndag = min mätardag.
 

Vikt och olika mått är tagna. -7,2 kilo är inte illa att gå ner på en månad och det är vad jag lyckats med hitintills. Stolt!
 
 
Kram.
 

Vi står tom

Igår var det fullt upp med att hjälpa lånis in i sitt egna första boende. Vi hjälpte till att diska, skruva, montera och organisera så vi kunde lämna honom i en rätt okej förstadag i sitt nya boende.
 
 
Idag har förmiddagen gått åt till kurs för föräldrar med barn med diagnosen adhd. Kände inte någon aha upplevelse efter idag, men tror verkligen på att det kommer att ge oss bättre verktyg framledes att bli bättre på att hjälpa våra barn genom sina diagnoser...
 
Var hemma strax före ett, åt lunch och satte igång storstäd av jourrum och sen quickfix städ av resten av huset.
 

Vi har nu rätten att vara ledig i en vecka från jourplaceringar och att hämta andan i familjen vilket vi kommer att försöka göra genom familjemys och mellokväll på lördag med Lisa, Pontus och Emma i första hand...
...bara vara och ta dagen som den kommer är något vi också kommer att bejaka.
 
Snödjupet är extremt bra i år och jag ser inte mina vinbärsbuskar längre.
 

 

RSS 2.0