mammatanten

För någon dag sedan sände jag iväg ett SMS till Mikael och Maria om att nu måste vi ses snart och det resulterade till att de kom på middag ikväll. Härligt, alvarligt, högt, lågt och alldeles underbart, blev resultatet i snacket. Gillar och respekterar deras resa i livet, tänk att de har köpt hus och ska vidare i sitt liv! Stort och härligt.

 

Jag fick en mysig start på den här fredagen. Gick nämligen till skolan och lyssnade på sång och adventstal. Barnen gick in i gympan med tända värmeljuslyktor som de sen ställde ner på ett bord. Mysigt!

 

När jag gick därifrån kämpade solen sig upp i horisonten och med all rimfrost som är på träden blev det så otroligt vackert ute. Det är så svårt at fånga känslan på ett foto och jag önskar sådana här gånger att jag var en bättre fotograf, eller hade en bättre kamera än telefonens.

 

Så, nu är det klart! Jag har skrivit avtal med kommunen och är nu kontrakterad som jourhemsförälder. Detta medför bland annat att jag har tystnadsplikt och vill här tydligöra att frågor som, "varför är Pelle hos er?" , kommer jag inte att besvara!  Men det känns så bra att vara icke arbetssökande från och med nu...

 

Idag har jag haft lite mer än vanligt att göra. Redan klockan 8.15 skulle jag och Pontus befinna oss på barnmottagningen för att göra en spirometri och kolla om det är astma som orsakar hans hosta.

Detta medförde att Emma fick lov att klara sig själv tjugo minuter på morgonen och vara den som släckte och låste dörren.

 

Jag fick lite sovmorgon i morse och klev upp efter det barnen gått iväg till skolan. Jag är så trött nu, gissar att det gråmulna vädret påverkar, vill verkligen ha snö nu!

Det är inte kul att halka runt och bli plaskvåt om fötterna när jag och gåvän promenerar i skogen. (Fast lite kul är det att plaska..;)

 

Jag fortsätter att sortera och hitta nya bra förvaringsplatser till de grejer som dykt upp här hemma då vi flyttat om.

Satte upp tavlorna med motiv från Skellefteå förr, igen i trappen. Tänk det var åtta år sedan vi tog ner dom då vi tapetserade...

 

 

 

I morse när familjen åkt till jobb och skola slöade jag en stund innan jag också drog iväg hemifrån.

 

Först åkte jag och levererade Lisas stolar och lite annat småplock till henne innan jag började min shopping.

Skrivbord, sängkläder, klädgaljar och mat stod på min handlingslista.

 

När jag kom hem har jag jobbat med att pyssla och fixa i jourrummet. Satt upp en klädstång i garderoben.

 

Vi pysslar på här hemma med vår rundflyttning av saker, rensar och röjer, funderar och planerar. Vi vill att det ska bli så bra och så funktionellt som möjligt för våra nya inneboende.

 

Imorgon ska Jörgen jobba i Happaranda och då smita in på IKEA och fixa lite saker, medans jag ska åka ner till stan och handla på Jysk.

Vi får ju hjälp av kommunen att inreda ett rum som ska anpassas till de barn som ska bo här i vårt jourhem. Kommunen vill att det ska finnas en säng, en garderob, hylla/skåp och ett skrivbord.

 

Jag känner en bubblande glädje inombords, en styrka, en vilja att också dela med mig av den glädjen....men till vem... dyker upp?

 

Det här stora steget jag tar och det här stora ansvaret det medför och glädjen jag känner skulle jag så gärna vilja dela....jag, Annica, skulle så gärna vilja basunera ut min glädje över att jag tilldelats det här förtroendet att få hjälpa....så enormt stort är det för mig!! Att faktiskt jag, Annica, har klarat alla tester och blivit godkänd att få vara på riktigt ett stöd till behövande barn, att jag på riktigt får agera utifrån det jag känner att jag kan!

 

Jörgen och barnen är med på tåget och känner lika mycket glädje och förväntan! Men till alla utanför den innersta kretsen...vem kan ens försöka  förstå mina känslor och min revansch mot de orättvisor livet gav mig för mindre än ett år sedan...

 

Jag tvivlar inte på hur mycket jag kan och kan ge, men jag vet att en del tvivlar..

Jag känner också en viss, TJI FICK DU!! känsla till livets orättvisor...

 

Tack alla som har stöttat mig och sett min förmåga och styrka igenom mina kluriga texter och svårtydbara blogginlägg jag skrivit genom åren....genuint tack! Tack för att ni har funnits, ringt och stöttat!!

 

 

Plocka, bädda, tvätta och sen ut på en härlig promenad på drygt sex kilometer.

 

Oordning och lätt kaos här hemma, men det kommer att bli så bra till slut.

Varför? Jo därför att vi håller på att frigöra ett rum till vårt blivande jourhemsbarn.

 

Jag började den här dagen med att röja upp och tömma ur skåpet där vi har alltmöjligt pyssel, ritrejer och alla mina ljus och där hittade jag en jättefin teckning som Pontus gjort i skolan.

Ramade in den och satte upp den i hans rum.

 

Jag har varit en sväng ner till stan och hjälpt Lisa lite till, bl.a satt upp ett par köksgardiner.

 

Hmm, känt mig lite konstig och låg ett tag, utan att egentligen ha haft någon anledning, tror jag vet vad det beror på nu.

Jag har definitivt klivit in i klimakteriet och är på väg att bli tant på riktigt!!

 

För ett tag sedan var jag i en period med vallningar som jag upplevde det, men de besvären har upphört. Just nu befinner jag mig i obalans med blödningarna och därför blir humöret också i obalans.

Jag har haft ganska tydliga symtom innan med, ömma bröst, gråtmild dag och en arg dag innan blödning, men nu är det huller om buller med allt det och inget som stämmer.

 

Vi har kört det sista av Lisas grejer ner till stan idag och skruvat upp gardinstänger och lampor, diskat och fyllt köksskåpen med glas, muggar och kastruller.

 

När vi lix hade släp gjorde vi en paus med fixandet i Lisas lägenhet och åkte iväg för lite egna inköp inför kommande projekt i vårt hus.

 

Middag blev hämtmat.

 

För att syfta till rubriken tänker jag, ja alla är nöjda! Vi har haft en ganska spontan och egentligen också en oplanerad helg.

I torsdags blev det klart att vi skulle ha middagsgäster på fredagskvällen och sen på fredagen kom jag på att vi skulle följa Emma på musikcafe via Musikskolan och hastigt och lustigt bjöd jag in farmor att följa med...sen bestämde barnen att de ville bada med sina kompisar i stan och helt plötsligt har man ett schema som är ganska tajt och tider man måste passa, and I like i´t!

 

Måsten gör livet!!

 

Till gästerna improviserade jag ihop en helt underbart god meny...fläskytterfilérulle med min goda ädelostsås och potatisbakelse. Jag gissar att maken hade en lagom stressig fredag där både jobb ingick, samt handling till middagsmaten och att hinna hem i tid tills jag behövde ingredienserna.

Jag ryckte upp mig här hemma och tog tag i tvätt och städning och hade det därigenom fullt upp..

 

Lisa är på väg att flytta till eget boende igen och jag och Jörgen hjälper henne så gott vi kan.

 

Idag har jag och Lisa shoppat lite småsaker till köket, gardiner och sängar på Jysk. By the way träffade vi också en go före detta arbetskamrat där på Jysk. ;)

 

Jag tror att vi alla tänker på ungefär samma sätt, men hur vi tolkar det vi tänker och vad vi väljer att fokusera på är så olika...plussa också på att det vi skiljer oss åt på, är graden av att förstå den andre och känslan av empati, tänker jag i vart fall...

Men jag tror att vi alla kommer långt om vi kan ändå pyttelite sätta oss in i den andras känsla...!?

 

Hur som så gillar jag inte en baby som gråter, eller ett barn som skriker ut sin förtvivlan att inte vara förstådd, eller tonåringen som måste hävda sig i en grupp och måste göra saker som att misshandla eller stjäla för att känna sig sedd...eller ännu värre är då man ser hur det vuxna barnet fortsätter agera på grund av sin barndom..

 

Tycker att den gruppbildningen som finns och den hotbild som känns så stark mot personal och kunder på min förra arbetsplats är så hemsk och jag kan bara hoppas att en lösning kommer snart....

Tänker också att man får inte tänka på kostnader före säkerhet.

 

Jag har inte varit så aktiv idag och har därför inte så mycket att skriva och berätta om.

Jag har suttit väldigt mycket vid datorn och läst på om jourhem och socialtjänstlagar och sånt, stort och intressant ämne.

 

Jag och barnen slöade en stund på morgonen innan vi hjälptes åt med att lägga ihop en liten marsipantårta, sen smög vi in och sjöng och väckte pappan i huset.

När vi var i Stockholm så målade dom på varsin mugg på butiken Panduro och det var med inlevelse även Pontus målade sin mugg till sin pappa.

 

Det har börjat sjunka in i mitt hjärta vad våran familj är på väg in i för ny utmaning och vad det kommer att kräva utav mig. Att det känns utmanande och spännande tycker jag givetvis, men inget som jag ändå vill backa ur.

 

I går blev det hastigt bestämt att vi skulle ha middagsgäster och jag åkte ner till stan för lite shopping inför det besöket och allt mynnade ut i en trevlig kväll i goda vänners sällskap. Man borde kanske vara så spontan lite oftare!?

 

Idag tog jag en rejäl sovmorgon och klev faktiskt inte upp ur sängen, hör och häpna, förrän efter elva..;)

 

På programmet idag stod det BIO, middag hos svärmor och ett besök hos svärfar i minneslunden vid Landsförsamlingens kyrka.

 

Vi åkte ner till stan efter halv ett och vårt första uppdrag blev att låna ut en bilbarnstol och sen besökte vi bilaffärerna för att ta reda på lite fakta innan Jörgen ska bestämma vilken bil han ska köra i jobbet framöver.

Efter det hämtade vi upp biobiljetterna och fikade på Waynes, innan det blev lite inköp av innegympaskor till Pontus.

Vilken bra dag jag har haft! Skrotat runt här hemma med de vardagliga sysslorna + renbäddning av några sängar. På eftermiddagen förberedde jag middagen till barnen för att sen lämna över ansvaret på Lisa.

Själv drog jag iväg till en väninna för att umgås och prata bort några timmar.

 

Jag stannade i Kåge och fixade en present till väninnan och då ringde vår kontakt på kommunen och meddelade mig goda besked. Vi ska bli kontrakterade som jourfamilj från och med december månad och jag känner mig så glad, taggad och förväntansfull. Spännande och utmanade känns det också.

Jag ser framemot uppgiften och längtar.

 

Jag har inte sovit gott natten som var, kom mig i säng lite för sent och mitt somna in tåg hade passerat...blev därför en "slöaisoffanmorgon" i dag och jag lyckades också somna en liten timme.

 

På eftermiddagen åkte jag till Byske och hämtade Pontus på skolan för att sen åka vidare ner till stan och ett besök på Barnmottagningen angående hans hosta.

Kände direkt fullt förtroende för doktorn och hon ville att vi skulle fortsätta utreda hans hosta, men också följa hans viktkurva som har böjt av neråt igen.

Doktorn kommer att kalla Pontus igen för att göra en Spiriometri eller vad det nu heter, men ett astmatest är det av något slag. Sen tyckte hon också att det är inte okej med den här långvariga hostan och den bör givetvis följas upp.

Vi skulle ge Pontus hostmedicinen Mollipect om han har det jobbigt vid sänggående och dessutom ska han ta sin allergimedicin (Loratadin) varje dag fram till nästa besök....

 

Annars, eller övrig tid så går jag här hemma och dräller runt och njuter av mina husdjur utanför köksfönstret.

 

 

 

Vi har haft en helt underbar vecka nere hos Johanna, Erik och Elton med massor av kvalitetstid. Det är så skönt att få umgås så kravlöst och avslappnat. Kramas, samtala och avlasta varandra.

 

Johanna är en riktig pysselmänniska + att det var ju halloween så vi hjälptes åt att skära ut några fina pumpa ansikten.

 

Vi åt god lunch och åkte det underbara sagotåget, såg teater och lekte lite.