2011
Ja, vad ska jag kortfattat säga om året som varit?
KRASCH! Men också en viss återhämtning!!
Pappa har lagt på sig kilon igen och har lagat takstolar och haft bra fungerande kvalitetstid, trots tumörens tillväxt i skelettet...
Här på slutet av året rasade allt igen dock...cancern växer igen och mammatanten växer och cellförändringarna som var borta finns helt plötsligt där igen..
Barn som mår mindre bra och orken till städning och meningen till livet försvann!
Ni som inte fattar ett jota...av hur det är då man upplever livet som helt och hållet ovärt och kämpigt och ointressant...sluta läsa och orka inte kritisera heller...!
Men jag är glad också.....
Jag är så otroligt glad över pappas viktåterhämtning samt kvalitetstiden i älgskogen, innan det tråkiga senhöst röntgenbeskedet om tillväxt kom!
Glad är jag också över svärfars små återhämtningssteg.
Mycket glad och tacksam är jag också över att ha fått rå om alla barnen under julhelgen.
Fått vara med mamma och Ulf.
Jag är glad och tacksam fast livet bara känns så "uppförsbacke" just nu!
Gott Nytt 2012!
Kramisar.
Oppsi...
Grönt försvinner och vårat sovrum förändras....
man lär sig alltid något nytt
Julhelgen som har passerat har varit väldigt intensiv och väldigt känsloladdad! Både positivt och negativt....men allt blev bra till slut.
Nu blev jag lite kryptisk igen, men allt handlar nu om att göra en dagboksanteckning för min skull och inte för att servera händelser för er bloggläsare.
Alla nära och kära fick jag rå om och vara nära, förutom min syster som firade julen söderut. Tacksam är jag, fast jag är en grubblare och djupdykande människa...
Erik sa också några mycket kloka ord...kloka ord som jag vet är sanna, men som jag tänker extra mycket på nu! Dessa ord följer ju mina tankebanor om livets mening och så....
Det hela går ut på konton av goda stunder och konton av de dåliga, de är de goda lyckliga stunderna man ska koncentrera sig på....för de är de som betyder något!!
Så kära vänner...Fyll era dagar med LIV och inte era liv med dagar.
Kärleken flödar...
Kramisar.
Stormen Dagmar
Måste nog börja bege mig till jobbet, ifall jag stöter på något hinder på vägen.
Kram.
Familjemys
Fast nu då ungdommarna är på fest och de små nästan är i säng....då kan jag känna julefrid att allting har varit så bra. Kärlek och lycka fyller mina sinnen.
Slutet gott, allting gott...fyller mina tankar nu.
Imorgon ska jag njuta och bli uppassad av mina stora barns farmors mat.
Mums och kramisar.
julhelg
Jag tror att alla blev mycket nöjda med sina klappar och maten, själv är jag nöjdast över att få rå om alla mina barn.
Kramisar.
precis som vanligt
Nu vill jag önska....
Julkramisar.
Klart.
Kramisar.
Precis som jag anade...
"Cellprovet som nyligen togs visade lätta cellförändringar trots din operation för ett år sedan och vi ska därför kontrollera med ett extra läkarbesök.
Du kommer att få en kallelse för en undersökning som blir om cirka tre månader."
Jag var ganska säker på att det skulle komma ett negativt besked, för när provet togs så gjorde det ont. Nu är ju inte cellförändringar = cancer, men trevligare besked kunde man ju få så här dagarna före jul.
Kram.pysseldag
Imorgon ska vi glasera.
Kramisar.
Granen.
Kram.
Upprörd!!
Idag har det varit riktigt mycket på jobbet och extraresursen jag blivit lovad som avlastning, halverst uteblev eller kom sent i vart fall, behövdes mer på andra avdelningar. Men det ska ju vara "fullt ös medvetslös" i dessa tider, synd bara att man inte är i känslomässig balans just nu då...
Allt jobbigt med anhörigas sjukdomar och övriga besvär..allt negativt tär hårt på mig just nu.
Pappas resa till Umeå har gått bra och nu är han hemma igen. De värsta smärtorna har ju redan gett med sig, men vi hoppas på att strålningen gör resten av besvären minimala.
Nu ska jag gå in till köket och hacka ihop ingredienserna till en laxsallad, sen ska skinkan griljeras och laxen begravas.
Hoppas att mina upprörda tankar inte tar över och hoppas att vissa börjar tänka om....och strunta i sina egna känslor till förmån för andras.
(OBS! Mina upprörda känslor gäller inte mitt jobb eller familjen, så inga missförstånd tack!)
Kramisar.
Det tar sig...
Inte så många klappar kvar att fixa nu. Kram.
PMS
För trotsiga treåringar är inte att leka med, det vet vi föräldrar! Men att ha dessa gråtatacker och ilskna utbrott...det är inte kul!! Igår då maken fastnade kvar i Stockholm på grund av det där strömavbrottet på Arlandas start och landningsbanor, så kände jag bara...ORKA INTE MER!!!
Det är så löjligt att man fräser för det minsta och verkligen beter sig som en trotsig unge utan att kunna påverka det!?
Det känns som om det inte finns något positivt just nu...fast det gör det ju! Men dock har jag känslan av att jag orkar inte mera nu!! Sjuka föräldrar, onda fötter. strömavbrott. cancer, inställda förväntningar, osäkerhet på jobbet, skilda föräldrar och mina egna krav på mat och bak och städ och julpyntningar....Ansvar, nej tack!... inte nu!
Hur sammanfattar man detta inlägg då!? Jo PMS!!
Snart jul... i morgon fjärde advent och arbetsdag.
Så inga mer oförutsedda upplysningar till mig tack!!
Pappa åker in till Umeå för strålning och mera röntgen och jobbiga njursköljningar på måndag....ikväll klippte jag hans hår igen;))
Kramisar.
28 kvar...
Kramisar.
torsdagsmix
Steken puttrar i sin gryta och jag läser min bok.
Sen tänkte jag att någon kanske vill se Lisas bilder från skolans luciatåg...
Kram.
Blä med tö
Igår regnade det och var varmt, men idag har det töat ännu mera och det är slaskigt och halkigt ute.
Lisas kommentar i morse var...-Nu har han dött min snögubbe!
Sen har jag googlat runt på det här med mina onda fötter och finner en hel del bra information, men allt hänger på att kontakta sjukvården och det orkar jag inte just nu.
De symtom jag har kan bero på min övervikt, ev snedbelastning i höft och bäcken eller annan snedbelastning som ett ben kortare. Ischias är nog med och spökar en anings också.
Snart nytt år och då får det bli nya tag helt enkelt.
Kram.
Fotled
Fotleden är förbindelsen mellan underbenet och foten. Fotleden är en känslig led som lätt drabbas av skador och bland vilka de akuta dominerar. Akuta fotledsskador utgör nästan tio procent av alla akuta skador. Av dessa är ledbandsskador (stukningar) de allra vanligaste och då framförallt stukningar på utsidan av foten. Inom vissa idrotter som till exempel fotboll, basket och handboll kan dessa skador utgöra uppemot hälften av alla akuta skador.Risken med stukningar är inte att ledbandet går sönder utan att ledbandet inte längre fungerar som det ska. När ett ledband skadas så försämras dess funktion vilket lätt leder till nya stukningar då ledbanden i fotleden inte längre sänder ut rätt signaler. Högsta prioritet i rehabiliteringen av stukningar är uppträning av den förlorade funktionen för att undvika återfall.
Vid smärtor i fotledsregionen gäller det att noggrant analysera om träning eller jobbsituation förändrats på något sätt då även små förändringar kan ge stora problem. Oftast beror kroniska smärtor i fotledregionen på instabilitet och sekundära smärtor från tidigare akuta skador. Vanliga kroniska diagnoser är fotbolls och balettvrist.
Pain, pain and pain...
Helt plötsligt kan det skära till i foten, som om en geting eller något bränner/sticker mig...och denna känsla varar i en tio sekunder eller så....
Just nu är det värst i fotleden och under hålfoten, men det varierar ju.
Är det inbillningssjukan eller kärringsjukan eller sanning/samlingssnamnet fibromyalgi som gör detta?
För ca åtta nio år sedan hade jag en handled som gjorde så djävulskt ont utan anledning. Jag kunde inte torka av en bordskiva med en trasa utan att skrika....sen var den smärtan helt plötsligt borta!?
Jag har haft ont i ett knä på samma sätt...men den smärtan/låsningen var kortvarigare.
Ryggen har haft sina ställen och sist var det i slutet av revbenen och därikring midjan som det fanns obeskrivlig smärta som bara är borta nu i dagsläget. Mystiskt!!
Att inte förglömma de konstiga domningarna i huvudskalpen, endast på vänster sida och bortdomningar på det vänstra låret...!?
Nu är jag riktigt lååångdraageen, jag VET!!
Men kan dessa symtom och extremt onda fotleder och fötter också bara vara något som ska dra förbi...??
Den som lever får se! Men jag hoppas att det ger med sig snart!
Kramisar.
Lucia
Idag är det Luciadagen på riktigt och Pomtus ska vara stjärngosse i skolans luciatåg. Synd att man jobbar och inte kan vara med.
Kramisar.
Lucia
Det bor en liten perfektionist i mig också, bl.a då det gäller snöskottning och välskottade gångar. Jag skrapade och skottade till lite efter gårdagens storskottning idag...
Emma var ute och busade runt i snön och hittade en fin koja i syrenens grenverk..
Sen var det ju det årliga Luciafirandet på Folkan, som i år "bara" innehöll Luciatåg och lotteriförsäljning.
Jörgen skjutsade dit Emma klockan tolv samtidigt som han och Pontus drog vidare till träning i fotbollstältet.
Själv promenerade jag till Folkan en timme senare och hann fånga Emma på scenen då hon just hade tränat klart.
Första timmen var det mingel med fika och lotteriförsäljning innan självaste lucia tåget kom..
Har några fina sångnummer inspelade, men jag vet inte hur man omvandlar filmerna till bloggformat.
Sen kom tomten....
Det var denna afton det....hoppas eran söndag också varit bra.
Kram.
rensa och plocka
Lite senare idag ska vi se på Lucia på Folkan och vår Emma ska vara med.
Nu ska jag sätta igång med lite plock och stöka undan lite inne, sen lite rensa skottning ute.
Det är ganska mycket snö som har kommit faktiskt.
Kram.
Gubbsnö
Pappa var så mycket piggare idag med betydligt mycket mindre smärtor. Den nya medicinen + höjd morfindos har väl tjitjingat in äntligen...
Jag har varit chaufför till pappa även idag, den här gången för att hämta ut cancermedicinen som hade fastnat i cybervärlden.
Blev tvungna att åka till apoteket på solbacken eftersom Byskes apotek har lördagsstängt.
Medans jag och pappa färdades efter E4:an i det hemska snömoddsföret så lyfte Jörgen och brorsan undan en del saker som stod på fel ställen i verkstad, maskinhall och garage där i Åbyn.
När vi kom hem igen så hade Lisa gjort en jättefin och jättestor snögubbe! :))
Vi gjorde tacos till middag och Mikael och Maria åt en sen middag med oss.=)
Det är verkligen riktigt mycket snö som har kommit nu i helgen och jag bara älskar det!
Kanske den infinner sig helt och hållet nu den där berömda julstämningen!?
Kramisar.
se det snöar
Nu bär det av till Åbyn och pappsen.
Kramisar.
snökaos
Busigt väder är det i vart fall ute!
Emma mår bra och är just i detta nu på ett pyjamasparty/kalas. Tack och lov bara här i byn.
Ha en bra fredag. Kram.
övernattning på barn
Eftersom Jörgen var på ingående fick Pontus stanna hemma med Lisa och jag och Emma åkte iväg.
Numera på akuten så får man ta en kölapp och sitta ned och vänta innan en första bedömning görs av en sjuksköterska.
Sen får man vänta igen i väntrummet.
Frågorna Emma fick av sjuksköterskan och svaren Emma gav, var lite förvånande faktiskt..
Hur ramlade du? Hur kändes det direkt efteråt? Kändes det som du sov en liten stund? Vad var det första du minns direkt efteråt? Har du kräkts?
Emma svarade att fröken kom ganska fort men att hon nog sovit en liten stund först och det var nog en minut minst hon låg ner på marken.
När vi kom ut i väntrummet igen, hann vi bara sätta oss ned en liten stund så behövde Emma kräkas igen, fjärde gången. Vi hann inte komma ut från toaletten innan vi blev inkallade av en gullig sjuksköterska som heter Christoffer.
Christoffer förklarade för Emma att hon skulle börja förbereda sig att förmodligen få stanna på sjukhuset under natten och att de skulle ta blodprov i armen och sen att hon skulle få dropp.
När sen läkaren hade undersökt Emma så blev det så, övernattning alltså.
Vi ringde då och berättade det för pappa och han och Pontus kom med övernattningsgrejer.
Väntan på akuten, innan vi fick komma vidare till barnavdelningen, blev ganska lång och nålen fick sättas av akutpersonalen istället. De hade det lite körigt på barn.
Emma roade sig delvis med att rita på pappret på britsen...
Sen när vi kom till barn så förklarade dom hur det hela går till med misstänkt hjärnskakning. Man sätter barnet på dropp och de måste fasta och sen kollar man ögonen med ficklampa var tredje timma, samt ett blodtryck tas. Detta gör man i ca tolv timmar efter själva olyckan.
Om man inte har märkt några konstigheter efter den tiden så avbryts fastan och droppet tas bort och det skedde halv tre i natt för lillstumpan.
Sen på morgonen efter frukost och adventskalender titt så kom läkaren och skrev ut Emma och nålen plockades bort.
Då kom Ulla från lekterapin och tyckte att Emma skulle besöka henne och det var ju jättebra.
Om barnen har haft det traumatiskt och så är ju lekterapin ett suveränt sätt att få bearbeta sina känslor...Ulla pratade med Emma och fick henne att berätta allt om vad hon varit med om och hur Emma verkade må och känna sig. Suverän människa den där Ulla, ja föresten alla som vi träffade!
Pysselresultaten....
Kramisar.
"Mycke" nu!
Eftersom pappa inte hade rastat Ossie än så gjorde jag det före vi åkte.
Han är så klok och fin den gamla hunden, trots att han är långt nere i diket, kommer han upp till vägen och rundar varje plogpinne på rätt sida.
Far lilla far.....ja vad ska man säga angående honom!? Han är så tapper och klagar inte någonting fast han har så ont, så ont!
Besöket i Umeå i går resulterade i höjd grunddos på morfinet från 0,5 till 15 på långtidsverkande dosen. Sen skrevs det ut en medicin mot smärta/inflammationer/feber som även fungerar som migränmedicin. En akutremiss på röntgen är skickad och dit bör han få komma inom en vecka och då ska rygg och ben röntgas.
Verkar också bli ett uppehåll på den målstyrda bromsmedicinen tills röntgen är gjord.
Det är så känslomässigt jobbigt att se sin far ha så här ont, varje gång han skulle i och ur bilen i dag blev det ju extra ont och jobbigt. Sen snurrar ju tusenmiljoners frågor kors och tvärs i ens skalle. Är det bara ett skov som sker just nu? Eller växer cancern jättesnabbt hela tiden? Hur fort kan det gå?
Pappa vill nog tro på en muskelslitning och hoppas och tror på inflammations medicinen han fick istället för att tro på att det är cancern....och det är ju bra att ha hopp och positiv livssyn. Beundrar honom för det!
Jag kom hem igen alldeles strax före Pontus och Emma slutade skolan halv tre och Pontus kom hem och jag började göra fika....men ingen Emma kom.
Då ringde jag till Fritids och hon hade hamnat där, men dessutom hade hon ramlat från klätterställningen också. Jag gick dit och hämtade en mycket blek tjej som hade kräkts där på toaletten en gång och nu här hemma två gånger till.
Hon har ju ramlat och slagit i huvudet - men är det vanlig magsjuka som drabbat henne? Eller kan det vara lite hjärnskakning?
Måste ringa och prata med expertis känner jag. Men imorgon VAB:ar jag.
Kram.
hej igen..
Igår hade vi en köldtopp då jag for iväg till jobbet med minus tolv grader, så otroligt vackert ute i skymningen med stor måne och blå himmel och vita träd....
När jag sen hade jobbat klart och åkte hem där efter tio, hade temperaturen stigit till fem grader, dessutom hade det fallit lite snö igen.
Nu ska jag passa på att besöka min far och höra vad som sas igår på Onkologen dit han färdades med bårbil.=(
Så jag skriver mer senare idag.
Kram.
??
Ja, guess what...?
Jag ser film jag....
Äntligen!
Sen angående pappa.......det blir lätt missförstånd eller feltolkningar....då jag läser mitt inlägg från igår förstår jag det.
Pappa har tillväxt på cancern i bröstryggen och det trycker mot nerverna så smärtan har ökat ordentligt.
Det som är så knepigt med pappa är att han lever ensam och har ingen nära sig som säger/tycker/märker/påminner om alla små och stora saker runt sjukdomen/mediciner/mat och så......vi nära anhöriga tycker att det skulle vara så mycket enklare att bara behöva ett telefonnummer att ringa då förändringar sker.
Nu behövdes morfinhalten justeras och man vet inte om man ska ringa Hälsocentralen, Onkologen eller vanlig sjukupplysning. Sen behövdes det mer hjälpmedel till att ta sig ur sängen så arbetsterapeuften behövdes också kontaktas igen........
Självklart får pappa vara med och bestämma och vi kör inte över honom på någotvis och så dålig är han inte heller.....men en försämring har ju skett.
VIOOL-gruppen är ju aldrig längre bort än ett telefonsamtal och deras stöd och erfarenheter skulle kännas så skönt att ha i bakgrunden.....sen är nog kanske pappa för pigg just nu för att få vara med....men det får vi ju se för nu är dom kontaktade i vart fall.
Så jag fortsätter att HATA cancer....
Kram.
Förstår pappa....!?
Pappa har bestämt vägrat för det är ju för dom som är döende ju!!
Men nu då pappas spridda njurcancer, som är obotbar och bara bromsbar, accelerar så måste vi inse att det är underbart att en sådan här grupp finns!
Om pappa redan hade varit uppkopplad på VIOOL så hade dosetten redan varit delad med extra smärtlindring och arbetsterapeuft inkopplad igen!
Känns så himla tungt att det är som det är.....
Funderar också på det här med anhörigstöds ersättning nu.....
"Vårt liv är en vindfläkt, en saga en dröm. En droppe som faller i tidernas ström. Den skimrar i regnbågens färg en minut, brister och faller och drömmen är slut."
Kramisar.
2:a advent
Pontus har fått sina adventsstjärnor i sina båda fönster uppställda och den smutsiga boaseringen i trappen upp har blivit vit och fin igen.
Nu ska jag ge mig på Emmas rum som har lyckats bli ett riktigt bombnedslag.
Ha en bra andra advent ni också. =)
Kramisar.
angående pappa...
Känner en stark oro för hur det hela ska sluta med pappsen....Pratade med min bror idag och fler hjälpmedel behövs....pappa är inte den som klagar i onödan och biter hellre ihop än bryter ihop!
Men han börjar ha rejält ont igen på det opererade stället, alltså bröstrygg och midja och magmuskler, så att ta sig i och ur sängen håller på att vara riktigt plågsamt!
Sen har han också fått så ont i sitt ben, benet där ett borrverktyg fortfarande sitter kvar efter en höfledsoperation.
Det pappa i första hand behöver kompletera med nu, är ett sådant där handtag ovanför sängen att hålla sig i då han ska i och ur..., kanske det till och med går att få låna en hel sjukhussäng?
På måndag ska det försöka ordnas med det och på onsdag är det dax för Umeå igen och storasyster följer med den här gången....det kan nog behövas lite mer smärtlindring nu också!?
Kram.
Trygghet
Fortfarande ingen mer feber men nu har en förkylning brutit ut i vart fall, så jag inbillade mig inte alla symtomen som fanns där i torsdags.
Jag orkade aldrig blogga i går, mycket på grund av de besked vi fick på jobbet angående att Åke lämnar oss och drar vidare till ICAMaxi.
I dagens NV kan man läsa .....
http://norran.se/2011/12/skelleftea/ake-persson-tar-over-ica-maxi/
Jag är glad för Åkes skull och för de anställda på ICAMaxi, de får en bra chef.
Men ett sådant här besked rör ju om i grytan en anings..kommer halva ICA-torgets personal att hänga med Åke vidare? Vem tar över ICA-torget? Blir det bättre? Blir det sämre? Kommer jag att få ha kvar mina arbetsuppgifter? Mina arbetskamrater?
Igår kände jag det som om någon drog undan mitt grundfundament, det där om att mitt jobb är min grundtrygghet stämmer liksom inte längre, nu vet man ingenting.
Men idag har jag landat lite i alltihopa..."den som lever får se" är det som gäller i mina tankar mestadels nu. Det lär ju dröja till i april innan det blir dax för ägarbyte på ICA-torget.
Kramisar.
slut...
Igår afton hade fritids bjudit in oss på lite teatersaga och lekar som Jörgen och Emma gick iväg på, jag och Pontus blev kvar hemma.
Innan Emma gick iväg hjälpte jag henne med hår och kläder...
Kram.
