mammatanten

Grattis alla mammor...

Upptäckte på morgonen att lillgumman har fått svinkoppor igen...på näsetippen! Passade på att köpa läkemedel i Byske, i samband med jag hämtade pappa i Åbyn, för att skjutsa honom till Umeå och onkologen. Sedan tänkte väl jag inte mer på Emma.

Bilresan ned till Umeå gick väl bra, förutom att vi inte hittade till den nya södra entre'n och onkologen direkt så en liten försening inträffade..... Hur gick det då för pappa? Jo, det är Njurcancer.. det är en aggressiv och oberäknelig form av cancer...obotbar...kronisk....oförutsägbar. Eftersom pappa har mer ont och lite högre sänka igen blev beslutet att sätta in en slags "bromsmedicin". Det är en form av cytostatika som tas i tablettform. För att kanske lura de elaka cancercellerna att inte hitta sina vanliga vägar....förhindra att de får ett nytt fäste....

Hur känns det att få ett sådant här besked då?! Jo pappa tar det med mer ro än oro, kan jag tycka!? Själv fick jag väl en tår i ögat, men man får passa på att njuta av det man får/har och inte gå och oroa sig för det som eventuellt kan hända.

På väg hem från Umeå kom jag på att Emma får ju inte vara på dagis när hon har svinkoppor...så i morgon vabbar jag.

Fick se en älgkalv som stressade runt bakom älgstängslet idag också...

  

Idag ska vi busa.............

Vi har hämtat hem veden från Åbyn idag....skulle bara ta några timmar på morgonen - blev dock några till!

Johanna och Erik kom också förbi en stund i Åbyn. Här kommer lite bilder......

  



   

  

Hann med ett besök i Kolviken också för att gratta farmor Inger....

.

Gissa vad jag menar..................;)?

But i love my children!!

   

 

Har städat och sorterat i min prinsessas rum idag! Ni som också har småprinsessor därhemma vet nog hur det kan vara..... Småsaker överallt!! Ni vet Barbieskor, pärlor, little petshop, dockor, dockkläder, kammar, borstar, läppglans, hårband....



  



passade också på att städa i garderoben..

Jag har insett att det är så lätt att man missförstår varandra....

Helt ärligt?? Hur många är glada och lyckliga jämt?? Hur många känner sig 100% tillfreds jämt?? Inga bekymmer någonstans?? Jag tror inte det finns någon!

Just nu har jag en sådan svacka...känner mig inte helt glad eller helt nöjd med mig själv! Känner mig liten och osäker, fet och otillräcklig. Trött, ont och deppig! Mycket kan nog skyllas på hormonerna dock, I hope....

Har också en fundering på om det är sorg och saknad och en identitetskris!!?? Jag har ju slutat röka och det känns jättebra och går jättebra inga större abstinensbesvär. Däremot så vet jag inte längre vem jag är? Vad jag ska ta mig till med all denna tid som uppstår?? En inre rastlöshet....andra känslor....andra vanor.....bryta mönstret handlar inte bara om handling har jag insett. Man röker inte bara fysiskt utan psykiskt också......Man "hänger" liksom i luften lite nu....vet inte vad man vill riktigt. Någon som känner igen sig? Någon som har någon "pepp" idé??