mammatanten

Vi har det bara bra här i Stockholm. Umgås och leker med Elton, passar också på att ge Johanna avlastning en stund här och en stund där.

Vi knyckte Elton och promenerade till lekparken innan han skulle sova..

 

Det har regnat idag också och nu är all snö borta. :(

Jag gillar inte dessa väderomslag....regnandet borde vi ha gjort bort för länge sedan och om det nu ska snöa så vill jag inte ha slask och tö sen.

 

Jag och min syster har gjort fint på vår fars grav inför Alla Helgona helgen.

 

 

 

Har för mycket i mitt huvud just nu för att kunna sortera ut några tankar och skriva något lättsamt och glatt här på bloggen.

 

Tack alla för uppvaktningen och gratulationerna jag fått idag på min födelsedag.

 

Jag har haft en bra dag, fast jag lyckades ha det väldigt stressigt runt middagstid då jag var "superwoman" ett tag.

Färgade marsipan, vispade grädde, hackade lök och kött, var läxhjälp, kokade pasta, stekte kött, var läxhjälp, pratade i telefon, förvandlade det stekta köttet till gryta och serverade middag, kastade i mig middag, diska bort grytor, vara läxhjälp, torka bord, kavla marsipan, lägga ihop tårtan, vara läxhjälp....puh! Liiite dålig planering av mig. ;)

Men tårtan blev god och kalasandet var trevligt. 

 

När jag hjälpt barnen och de gått iväg till skolan, lastade jag bilen med två stora kartonger och begav mig till Piteå. Varför då?

Jo, Jörgen fick en leverans med hyllskenor och byggmaterial i går, hemlevererat, som han behövde idag. Kruxet var att Jörgen har lite extra förstärkning och bygghjälp i sitt jobb och har därav inte sovit hemma och jag har ju inget viktigt inbokat så jag fick äran att leverera dessa kartonger till dom.

 

Sen körde jag raka spåret hemåt, fast lite längre än så. Jag körde till Skellefteå för en jobbintervju på af, en jobbchansen som de kallar det, fast jag kallar det för speeddating.

Det går till så att en arbetsgivare som har ett jobb att erbjuda kommer och berättar lite om vad de kräver av en anställd sen får man köa för en kort intervju. Mycket väntan blir det, fast med en ljudbok i örat gick timmarna ganska så fort för mig.

Jag tycker att intervjun gick bra så nu får vi se om hon vill träffa mig på en till intervju framledes.

 

Den här dagen har jag fyllt med sysslor som att bädda säng, plocka i och ur diskmaskin, plockat i och ur tvättmaskin och vikt tvätt och kommit igång med målningen av Lisas stolar igen.

 

På eftermiddagen var jag ute i skogen och gick med min gåvän och jag försökte ta ett vackert kort på träden som såg så fluffiga ut med snö på, blev dock inte så god skärpa på bilden.

 

Jag kan inte låta bli att få berätta lite till om mitt fågelbord. Sen jag skrev i morse så har jag sett så många fler fåglar, faktiskt en domherre också.

 

Jag är nu uppe i minst sex olika arter som jag sett från mitt köksfönster.  (Pilfink, Grönfink, Bofink, Domherre, Talgoxe och Nötväcka.)

 

Här har ni en bild på nötväckan...

 

Jag älskar mitt fågelbord! :)

 

Talgoxarna är de flitigaste besökarna, Pilfinken kommer därnäst, men idag fick matplatsen också besök utav en Bofink.

 

Frukost och lunch intogs hemma innan vi åkte ner till stan. Behövde påbörja lite vinterkläder inköp, som täckbyxor och några handskar till de små.

När klockan närmade sig halv två åkte vi till syrran för att gratta Clara som har fyllt år för ett tag sedan.

 

Lagom sockerstinna lämnade vi sen Myntgatan för att se hockey tillsammans med svärmor och blev dessutom bjudna på supergod middag. ;)

 

Jag är så glad över mitt "fågelmatsställningsinköp" och tror nog småfåglarna är det också för trafiken runt matbordet är väldigt intensiv stundvis. Det är trivsamt att stå vid min diskbänk och titta på dem.

 

Jag älskar hösten och dess färgprakt, brukar påstå att det är min favorit årstid. Men nu har de flesta färggranna löv ramlat ned från träden och vi har haft ett par dagar med ordentlig morgonfrost, eller som min Emma sa härom veckan, -titta mamma, det är frossa ute! :)

 

Jag passade på att ta lite bilder på morgonen från trädgården som nu har bytt skepnad och är så vacker, fast på ett annat sätt än under sommaren.

 

 

 

Direkt barnen gått iväg till skolan så var min tanke att vika tvätt framför morgonTV för jag hade lyckats samla på mig ett berg av ren ovikt tvätt. Men för att kunna lägga ren tvätt på rumsbordet behövde det torkas av från lite frukostsmulor, men för att kunna torka av rumsbordet och hitta trasan i köket så behövde jag diska bort gårdagens lämnade handdisk av kastruller...

 

När jag sent om sider kom igång med tvätten så ringde telefonen och vips lustigt struntade jag i tvätten och gjorde mig klar för en tripp till stan. Det var min goa gåvän som ringde och undrade om jag ville hänga med en sväng ner till stan och äta lunch bl.a. vilket jag givetvis ville.

 

 

Jag fick ett telefonsamtal idag från Pontus glasögonbutik där hon i luren lite försiktigt undrade om jag glömt bort dom!?

-Åh, ja det har jag! .. blev mitt svar!

 

Vi bytte ut Pontus glas i hans båge för ett tag sedan och butiken skulle kolla upp ifall det var vår försäkring eller glasförsäljaren som skulle stå för kostnaden. När de sedan ringde och sa att det var vår försäkring som skulle stå för kostnaden och att de ville att jag skulle komma in och betala självrisken så sa jag att jag kommer. Men jag kom aldrig, för jag glömde bort det. Pinsamt!!

 

 

 

 

 

 Kram.

 

I morse studsade Emma iväg till skolan och man hörde glada stojiga barn från skolområdet. Varför? Jo årets första snö dalade ner som stora fina "lapphanskar".

 

 

Kanske dags att ställa undan solstolarna och grillen nu!?

 

Och är det så att ni tycker jag är FEL, så vänligen sluta läsa min blogg för er egen skull. Ni mår inte bra av att ifrågasätta mig och mina åsikter hela tiden och hitta saker att kritisera mig för.

 

 

 

Idag har vi samlats många runt fikabordet och firat att Pontus snart fyller tolv år.

 

Jag hittade dessa bilder på en annan blogg jag brukar läsa och knyckte dom.

(http://modernmom.se/susanne/socker-och-mosaikvernissage/#.VDo8NrkcSM8)

 

Var lite trött och slö i morse efter att jag hade hämtat Lisa mitt i natten och haft lite upphackad sömn. Men efter en långfrukost med familjen och en promenad med min gåvän så kickade jag igång.

 

Vi ska ha kalas för Pontus i morgon så då vill jag gärna bjuda på något hembakat och bullar har jag länge tänkt mig att baka. Idag blev det av, + lite till;) Bilderna får visa.

 

 

Avslutade med att slänga ihop en Chili för att ha morgondagens middag klar.

 

Johanna och hennes lilla familj har tagit fina höstbilder. Snart ses vi, jag längtar! <3

 

Oj helt plötsligt fullt upp, både med saker att göra och att utföra, men också i huvudet av snurriga tankar.

 

Jag och Jörgen har varit på en djupintervju på eftermiddagen och när vi kom hem därifrån hade Lisa, Pontus och Emma fixat mysig Tacomiddag.

Vårat fredagsmys får bli lite splittrat den här fredagen för Pontus har fotbollsavslutning på Edda och Jörgen skjutsar och jag ska vara privat chaufför till Lisa lite senare ikväll.

Men någon, av oss alla, sitter väl ändå nersjunken i soffan någon stund under kvällen och myser.

 

Kram.

 

 

Jag är så tacksam att jag har en gåvän som lockar med mig ut på en promenad då och då under veckan, för det blir lätt deppigt och trist att gå hemma och vara arbetslös.

Nu har jag haft några dagar där jag inte riktigt har orkat att sysselsätta mig med några krävande sysslor och genast sjunker man ner i en "gråare" känsla.

Idag har jag nog lite feber i kroppen också.

 

Tidigare i veckan var jag och Lisa ner till stan och fixade tapeter till hennes lägenhet och då gick vi runt på stan en stund sen.

Jag provade lite jackor och Lisa fotade...

 

   

 

Ni får gissa vilken jag köpte!? ;)

 

Kram.

Jag tog på mig att sätta mig in i ordet Negers betydelse och dess historia. Jag har många gånger hamnat i den diskussionen att Neger är ett folkslag och har ett eget land.

Historia:

Negrer var från början en allmän benämning på alla folkslag med svart hudfärg, men en indelning baserad på andra kännetecken än hudfärgen ledde på 1800-talet till att man från begreppet "neger" inte bara skilde dravidfolken i Deccan och alla malajer, utan även aboriginer (Australiens urbefolkning) och papuaner (på Nya Guinea).

Inte heller i Afrika ansågs vid denna tid alla mörkhyade folk höra till negrerna. De semitiska och hamitiska folken i Sahara, Abessinien och egyptiska Sudan liksom Khoisanfolken i Kaplandet och Pygméer skildes från negrerna. Semiter och hamiter ansågs tillhöra den europida rasen medan alla de svarta folken ansågs höra till den negroida rasen. Under vikingatiden var blåman^[7] det vanligaste uttrycket för att på 1500-talet avlösas av morian.

Nutid:

Fram till 1980-talet, men även en tid därefter, var neger den dominerande termen för mörkhyade personer. Numera anses ordet neger, enligt Språkrådet, vara nedsättande^[2]. Användning av ordet uppfattas ofta föråldrat och som ett negativt laddat uttryck.^[8][9] Det kan bedömas som en förolämpning, och av somliga används det som ett invektiv.^[10] Andra använder det fortfarande utifrån uppfattningen att det är ett värdeneutralt ord.^[11]

 

Så jag vill sammanfatta det här inlägget med att jag står fast vid att det är onödigt att fortsätta envisas med att använda N-ordet när det numer anses vara kränkande.

 

 

 

 

 

Nej nu är det dags att vända blad från negativa energier och fokusera framåt!! Giv the Life a big smile!

 

Jag är så glad över gårdagen och mina vänner. Tack också för era underbara värdinnegåvor.

 

Fredagen innebar ett spännande besök utav folk från socialkontoret för ett familjesamtal angående hur vi kan gå vidare i processen om att kanske bli ett familjehem.

Det var ett roligt, spännande och intressant möte där vi fick mycket mer kött på benen i ämnet.

Mötet gav det resultatet att både vi och dom ville fortsätta proceduren med samtal för att kunna eller inte kunna ha ett samarbete i framtiden. Vi och dom jobbar alltså vidare i frågan. :)

 

 

Sen angående det här extremt infekterande ämnet, som ni flesta "mammatantenläsare" förstår att det är på ett djupare plan och långt mer komplext än jag vill utlämna och skriva om...

Men jag tycker fortfarande att det är så sorgligt att man är så envis och principfast om sin egen åsikt att man faktiskt inte ser hur fel man har, att man inte ser hur man trampar sina vänner så rejält på tårna!!

 

Jag förstår delvis att det handlar om korttänkthet och oförstånd och ett visst motto utav envishet, men att man är så oetisk mot sina medmänniskor är ändå för mig obegripligt. 

 

Över till något mycket roligare. Jag hade bjudit in några av mina fina tjejkompisar på en trerätters middag igår och det blev mycket lyckat. Jag är så glad över att få ha er i min närhet.

 

Jörgen och barnen åkte iväg på eftermiddagsbio, sen middag hos svärmor och massa familjemys där. Emma fick också sova över där i natt.

 

Vad bestod min trerättersmeny utav då?

 

Förrättens namn var - laxmousse på liten knäckebrödsbit.

 

 

 

 

 

Kom ihåg att kramarna är så mycket viktigare att ge, än de negativa känslor du väljer att fokusera på!!

 

Kramisar i massor till dig som väljer att säga negativa saker ....men jag älskar er ändå!

 

Kramisen.

Jag har målat, torkat fönster, hämtat barn i Byske och trillat köttbullar till middag.

 

 

Tankar

 

Tänk om man bara kunde sluta att tjafsa om småsaker och vara lite storsint och inte så principfast om sina åsikter!? Tänk vad bra världen skulle vara om vi alla kunde respektera varandra och förstå att vi alla har samma värde oavsett ursprung, hudfärg eller tro!?

 

Tänk så onödigt att hålla fast vid att man måste få säga Negerboll för att man alltid gjort det och inte kan vara så storsint till sina medmänniskor och börja säga Chokladboll då när en del tar så illa upp!?

Varför ens orka att argumentera för att få fortsätta att använda detta så otroligt laddade N ord, när så många blir sårade!? Tänker att man är ganska så självisk och envis då man inte vill tänka om där...

 

Och usch och huva för de som säger att vi måste få "bevara Sverige svenskt!"

Vad menar man med svenskt, till att börja med?

Detta kan man ju diskutera i det oändliga, men...

Är det bara ursprungsbefolkningen, alltså samerna, som kan räknas som svenska?

Är den som är adopterad inte svensk?

Är den som har kommit hit för länge sedan, som välbehövlig arbetskraft, men född i ett annat land inte svensk?

 

Oftast är jag ganska feg då dessa diskussioner dyker upp ibland mina vänner och jag väljer oftast att säga att "jag vet för lite för att vilja diskutera detta".

Men trots min feghet och för lite kunskap så väljer jag att försöka förstå och sen blir mitt val att allas värde är lika!!

Är man gul, brun, vit eller svart ....nynnade jag redan i söndagsskolan om, tror sångfrasen slutade med "har Gud sagt" och andemeningen var att vi har samma värde.

 

Varför tar jag upp dessa stora frågor nu? Tja, jag tar upp dom som en symbolik, men jag vet inte om någon förstår vart jag vill komma!?

Men jag försöker säga att man ska lyssna på andras åsikter också och inte tjurigt hålla fast vid sina då den andre säger att den blir ledsen. Försök förstå den andres känslor också!? 

Våga lyssna och ta in varför en förändring kanske behövs!?

Vi måste absolut få ha olika åsikter och vi har all rätt i världen att få säga dom! Men jag tycker vi har skyldigheter också, skyldighet att lyssna på den som säger sig bli missförstådd och ledsen över din åsikt!

 

Det här skrev jag för ett tag sedan och väljer att publicera nu.

 

Kram.
 

I förrgår såg jag på TV4 och Malou efter tio, där hon bjudit in sin väninna som fick berätta om sin lungcancer och att det numer finns en ökning i lungcancerfall hos icke rökare.

Det trycktes på om utifall man hostat mer än en månad i sträck så ska man be om en lungröntgen, om och om igen i programmet. Nu förstår ni som känner mig och vet lite om Pontus situation att jag vaknade och min mammaoro fick mig att ringa barnkliniken och fråga vart Pontus stod i deras kösystem

 

När vi var på öra/näsa/hals så sa ju den läkaren att hon skulle skicka en remiss till barnkliniken för en vidare undersökning, men trots att den ej gick att finna så fick vi en tid idag kl 9.00, efter jag berättat om vår hosthistoria och min/vår oro.

 

Dagens läkarbesök resulterade hur som, i ett positivt besked och en medicinflaska som hopp om slut på den här hostan.

 

Vi fick träffa en läkare som lyssnade på min och Pontus uppfattning och våra tankar i den här långvariga kampen mot hostan och han hörde själv att det väste lite mer på ena lungan. Han beordrade en snabbsänka och en röntgen av lungorna och snabbt gick det att en sköterska hade stuckit Pontus i ett finger och gett honom en Piggelin som han kunde mumsa på då vi gick genom korridorerna till röntgen.