mammatanten

Jag gick hem vid tre tiden i afton från jobbet och tanken är att aldrig återvända. Egentligen borde jag ha gått på en gång som alla tyckte...!?

 

Men nu är jag jag och tillslut så nådde jag också gränsen på vad jag tål och känner att det kommer aldrig att bli bättre mitt mående på Torget.

 

Min tanke är nu att få en läkare att inse hur tufft och tungt det här har varit och är för mitt psyke och självkänsla och sjukskriva mig. Lyckas det och Försäkringskassan godtar sjukskrivningen så kan jag sen känna lugnet och släppa stressen på att hitta ett nytt jobb så fort....

Hittar jag mig själv fortare och hittar jag ett jobb är det ju bara att friskskriva mig..

 

Vi hörs snart igen...Kram.

Allt som har med mitt jobb att göra snurrar runt i mina tankar och stjäl så otroligt mycket energi utav mig. Jag vet att jag måste fokusera på det som ger mig positiv energi och inte låta den negativa energin ta över.

 

Men hur lätt är det? Hela tiden stöter jag på saker som får mig att må dåligt. Gör mig påmind om att jag nu har sämre arbetstider-lön-arbetsuppgifter och värde.

Funderar mycket på hur en del människor ser ut att klara av livets svackor med ett leende på läpparna och liksom inte verkar bli så berörda.

För jag tror inte på att jag skulle vara mer drabbad av svårigheter än någon annan.

 

Jag vet att jag måste bort från ICA-torget innan jag bryter ihop fullständigt, men fastnar i hur jag ska bära mig åt!?

 

Sjukskriva mig?

Säga upp mig?

Låta mig bli uppsagd?

 

Vilket som känns fel för mig...

 

 

 

 

Kom mig i säng sent igår och precis då jag höll på att somna stördes jag av ett telefonsamtal, vilket resulterade i att jag somnade kanske där vid halv två på morgonkvisten.

Gisses så trött jag var 05.00 då väckaren ringde.

 

Åkte in och jobbade fram till lunch i vart fall, sen blev det att åka hem och slumra på soffan lite...

 

Statusen här hemma är två halvkrassliga barn med hosta och nästäppa, men Jörgen fixar det så jag jobbar. Känns som jag jobbar jämt nu med det nya schemat.

 

Snart kommer Johanna och Erik upp med lille Elton och då är det ju bra om vi slipper förkylda barn som smittar, bra att de gör bort det nu liksom.

 

 

 

 

Igår var det exakt två månader sen jag blev mormor och dessutom fjärde gången jag träffade mitt lilla barnbarn.

Jag är så tacksam att jag fått den möjligheten trots det långa avståndet.

 

Fredag den 14:e februari och dessutom alla hjärtans dag idag. Mysigt då man kan fira helg samtidigt som man myser till det lite extra med vänlighet och omtanke.

Jag var på håret nära att flyga ner till Stockholm i kväll för att hämta hem en bil till Lisa, men jag flyger ner på måndagkväll i stället och bilar hem denna röda VOLVO till Lisa på tisdag....

 

Jag kan börja gråta hur lätt som helst, för minsta småsak och känna att livet är jobbigt just nu.

Men jag kan också känna en enorm glädje och förståelse över hur livet ÄR!

 

Jag kanske väljer att flyga ner till Stockholm snart igen för att bila hem en vit VOLVO S40 för Lisas räkning.

Tänka sig att Lilleman är bara två månader snart och jag har fått träffa honom tre gånger trots avståndet och snart fyra ggr...

 

Jag åkte ju ner till Stockholm med 20.35 planet i fredags. Oj jisses vad Elton vuxit på bara två veckor, det händer grejer hela tiden.

 

Hans favoritplats för tillfället är skötbordet som Johanna "pimpat" så fint för honom.

 

   

 

Jag är så glad att ha fått möjlighet att träffa honom så pass ofta trots avståndet.