Halvvägs
Vi har landat på vårat hotell i Sundsvall, ätit buffemiddag och försöker nu natta de små barnen.
Lite snopet känns det att inte hunnit med något lekland för de små på grund av allas sjukdom. men det får man ju inpå med småbarn i familjen. Å andra sidan har de små roat sig ändå och saknar ingenting.
En utedag i en lekpark hann vi med igår, skönt och roligt för alla.
Johanna arrangerade många fina hallowen foton med barnen där i bland höstlöven...
Håller tummarna
Lite så har det känts de senaste sjukdagarna, men peppar peppar ta i trä så är det ingen fler som har drabbats och jag hoppas verkligen att det är över. Jag har skurat toaletterna och ska idag köra dem en vända till + torkat dörrhandtag, dörrfoder och övriga kladd vänliga ställen. Min magsjuka är över, men jag är fortfarande matt och kallsvettig.
Mina små har blivit väldigt snoriga efter sin magsjuka, men de är mycket piggare.
Nu ska jag fortsätta med städandet så får jag vila sen.
Kram.
Täby
Vi har haft några mycket fina dagar här i Stockholm med shopping och babymys.
Tyvärr nu har vi drabbats av magsjuka och även jag själv är hårt drabbad:(
25 år sedan jag sist kräktes i någon magsjuka....
De här två har klarat sig än så länge. Jag Pontus och mina lånisar är de drabbade i nuläget:(
Resan
Vi är framme i Täby sedan igår och resan gick rätt så bra faktisk. De små var jätteduktiga och tålmodiga trots att de fick sitta fastspända så mycket, lillan kräktes också två gånger.
Emma myste hela kvällen med bäbis.
Idag har vi varit och shoppat en stund på outlet och ätit middag på IKEA.
Kram.
Känslosam dag
På lördagmorgon åker jag och min stora barnaskara ner till Stockholm i en hyrd stor bil. Det medföljer en massa praktiska saker som ska ordnas och många telefonsamtal och mail som ska avklaras för att planeringen och logistiken ska fungera då.
Klockan tio kom Jörgen hem från jobb och hade med sig farmor som barnvakt och jag och Jörgen bytte snabbt om för att kunna åka vidare till min mosters begravning.
Det var en fin ceremoni i kyrkan med solosång, bra utvalda psalmer och prästens tal var rörande och fint, sen följde alla med till kyrkogården promenerandes i ett långt följe, för ett sista avsked där.
Minnesstunden var i Broselsgården och då sjöngs det mer stämningsfull solosång som var så vacker och berörande att inget öga var torrt.
Innan vi åkte hem bad jag Jörgen om att få åka förbi mosters grav och säga hejdå en sista gång.
Känner att just nu är mammatanten rätt slut och längtar verkligen efter att klockan ska bli sju och soffan ska faktiskt ovanligt nog bli min plats ikväll.
Jag klagar egentligen inte och söker inte någons empati, men senaste dygnen har det varit mycket och jag har varit behövd och igång från sju på morgonen till 22.30 på kvällen.
"Den som vill något helhjärtat, finner en väg. De andra finner en ursäkt."
Fullt upp
Det är mycket nu för mig med mitt jobb och det innebär många telefonsamtal, olika inbokade besök och tystnadspliktsrelaterade saker jag sysslar med som gör också att jag inte har något som jag kan skriva om här..
Men en stor bukett med uppskattning och tacksamhet vill jag skicka till svärmor och svägerska som har räddat upp många situationer för mig på sistone då de har agerat barnvakt åt mina små lånisar. Tack fina ni!
Kram.
Vackra höst
Hoppas Johanna räknar ner, det gör i vart fall jag! :)
Lillan har börjat le...
För en vecka sedan var Jörgen ner och myste, tycker den här bilden är så fin.
Några sista väl valda ord.
Jag har bitit mig i tungan många gånger och vägrat sänka mig till samma bottennivå som den som inte vill gå vidare tillsammans med mig de här sista dagarna, därav att mina inlägg har varit mycket färre den sista tiden.
Men jag känner att jag vill skicka en sista kryptisk hälsning till hen och några väl valda ord....
Jag fick ett SMS med massa antaganden och anklagelser och "därför att ni gör så", "därför gör jag likadant". Blir så besviken då en person inte håller sig till det jag säger utan förhåller sig till sina egna felaktiga slutsatser från fragment av handlingar hen sett mig göra. Dessutom har hen sin bestämda åsikt, trots att jag sagt varför, med andra ord så påstår ju hen att jag ljuger.
Men jag hoppas hen inser att hen hade fel i sina antaganden i och med mitt agerande i dag och skäms över sin egen feghet att inte närvara sist.
Skjutsade Pontus till kompis och passade på att tända ljusen hos pappa och minnas hans sista fina ord. Älskar och saknar dig så mycket pappa.
Kram.
Höst
"Progress is impossible without change and those who cannot change there minds cannot change anything."
Det är tragiskt egentligen hur fruktansvärt envist en del vill hålla kvar i det gamla tankespåret!?
I min värld så kan man bara gå vidare om man verkligen är beredd att stryka ett streck över allt det som varit! Hur ska man annars kunna gå vidare?
Om man bara kan tänka sig att gå vidare och stryka ett streck över vissa valda delar så har man ju inte släppt det gamla..?
Tyvärr vill inte och är det inte möjligt för den person jag försöker få vara vän med igen. Den här personen vill inte eller kan inte släppa det gamla som varit och sagts.
Det är med en enorm sorg jag tvingas att inse det. Tragiskt, men sant!
Min älskade son nummer två
Hipp, hipp, hurra, idag är det Pontus födelsedag!
Jag är så stolt över dig min älskade son, känner att vi är på rätt väg i vår relation. Både du och jag vet att det är inte så lätt alla gånger med hormonerna som härjar i vår kropp.
Men att kunna se mellan raderna och bara vara tretton.....det respekterar jag! <3<3<3
Så många fina spontana kramar jag fått på sistone av dig, kramar som du sett att vi behöver ge och ta emot...
Mission completed!
Grattis fina Pontus på din trettonde födelsedag!
Du är ett fint mirakel som kom till oss med den första snön 2002. Njut av din första dag som tonåring.
Kram.
Pippifåglarna
Jag har haft häcken full hela dagen med massa olika telefonsamtal, både privat och arbetsrelaterade. En hel del som ska ordnas, kollas upp, delas vidare o.s.v.
Har haft så mycket att jag faktiskt glömde ett viktigt möte, fy på mig, men jag blev förlåten tack och lov.
På förmiddagen hann vi ut en liten stund, hämtade tidningen och fixade för fåglarna. Jag har bestämt mig för att mata fåglarna både på framsidan av huset men också på baksidan, därför har jag investerat i ett nytt litet plåthus.
Framgångar och motgångar
Det går förvånansvärt bra för mig att minska i vikt, trots att jag inte riktigt följer min egen plan.
Jag är positivt överraskad och blir bara mer peppad.
Min morgonvikt är nu -5,7 kilo och jag har kvar 14,3 kilo till målvikt. Framstegen är hela 28% enligt min app.
Fast livet består ju inte bara av medgång, alltid ska det ju vara lite gnissel och motgångar också. En salig blandning består ju livet oftast av.
Det är så fruktansvärt tråkigt att en till relativt ung människa miste sitt liv i lördags. Jag tänker på explosionen i grannbyn och mina tankar går givetvis till familjen och hans vänner. Vilken chock de utsattes för.
Kram.
När katten är borta...
Före lunch har jag gått runt och plockat ihop kringspridda saker, röjt undan och lagt allt på sin plats igen. Hämtat ved och eldat.
Jag har ju mina vanor och rutiner för att det ska fungera här hemma, men då jag är borta så mycket som jag varit under fredag och lördag genom att jag följde på ridning, var på möte, bio och agerade taxi och skjutsade barn till kompisar så har hemmet blivit omhändertaget av de som var hemma och det är inte på mitt sätt.
Känns lite som "då katten är borta, dansar råttorna på bordet".....
Sen har det ju varit kungligt dop idag, missade mycket då lillan precis skulle läggas då, men tur SVTplay finns.
När vi ätit mellis påbörjade jag bak av bullar igen. Pontus fyller ju år och förrådet börjar sina + att hans klass ska sälja fikabröd på en marknad.
Lagade också en kasslergryta mitt i bullbaket, som jag dessutom fick beröm från lånebarn för att den smakade bra. Hon gillar egentligen inte kassler.
Nu ska jag sätta upp fötterna i högläge och bara njuta av att göra ingenting en stund.
"Progress is impossible without change and those who cannot change there minds cannot change anything."
Kram.
Fullt upp
Jag har fullt upp med roliga saker för att göra alla i min familj nöjda. Igår var det ju åter dags för en tur till stallet och stolt tjej fick rida själv för allra första gången.
Därföre hade jag varit på gruppträff med de andra jourhemmen.
Senare på kvällen var jag och lånebarn på bio och såg en ganska så bra film, The Martian.
Idag har vi varit till Piteå för shopping och fyndade ett gäng böcker på en bokhandel som skulle upphöra. 90% rabatt om man köpte fler än tio artiklar..
Fyndade en jacka på Lindex för 50 kronor, till Emma, för att använda då hon rider.
Sen gjorde vi lånebarn mycket nöjd då vi investerade i ett par nya Carlingsjeans till henne.
Kvällen har jag tillbringat mycket i bilen då jag skjutsat och hämtat. Hämtat Pontus i Byske och skjutsat och hämtat lånebarn till och från kompis.
Imorgon åker Jörgen tidigt till Stockholm för att få en dag hos den här fina familjen innan konferens.
Jag är väldigt avis..
Kram.
Shoppat loss
De ringde från Lekia tidigare idag och meddelade att lillans vagn fanns att hämta, så jag stuvade om i mitt schema och åkte ner då Emma slutat skolan.
Vilken skillnad på vagn och vagn, jag trixade mig genom vilka trånga butikshyllor som helst med ett leende på läpparna efter vi varit och hämtat upp den. Så smidig vagn, helnöjd är jag.
Stadium fick ett besök och där shoppade vi loss rejält på mössor och vantar till x antal barn, ett par täckbyxor och en jacka till Emma.
Att tala förtäckt klarspråk?
Jag har varit med om olika situationer i mitt liv som sen gör det omöjligt att det ska kunna bli som förut igen....för livet formar och förändrar oss.
Det här med sakfråga och personangrepp........
Nästa bildtext har för mig varit skönt att inse .....
Vet att många tycker att jag vill framstå som "så djävla perfekt" för att jag delar med mig av mitt liv bl.a. på bloggen...
Detta har jag också fått erfara.....
Känner jag också igen, många som aldrig står för sina misstag och hela tiden säger -du då? Som oftast inte reflekterar över sin del i en händelse utan bara på hur fel den andre har.....
Och till sist så hoppas jag fortfarande....
Förkylningar
Verkar som en höstförkylning härjar i vår familj, jag torkar små näsor hela dagarna och idag får jag torka min egen också. Dock ingen mansförkylning för min del för jag mår rätt bra ändå.
Är ni lite nyfikna på min viktresa?
Jag tappade faktiskt orken och gnistan då jag fick höra om moster och avslutade fastan samma dag jag fick besked, vilket oftast ger en viktuppgång på 1-2 kg när vätskedepåerna fylls upp.
Jag har inte heller orkat med två fastedagar den här veckan, kommer nog bara bli en och den har jag idag.
Men jag har försökt att äta på ett normalt sätt och inte frossat i mig något och trots allt får jag nog känna mig nöjd med att jag fortfarande ligger på -3 kilo sen start.
Min bil är inne på service så idag skrotar vi här hemma, plockar och städar, sorterar sockor, leker och ritar med de nyinköpta kritorna.
Intressant
Byskeskolan har bjudit in vi föräldrar till föräldracafe för att samtala om föräldrarollen, självkänsla kontra självförtroende och anknytning.
Mycket intressant och många aha upplevelser, men också många självklarheter. Men vi behöver nog bli påminda om hur viktigt det är att vi ger våra barn tid med oss. Att vi samtalar, att vi läser för dem och att vi berömmer istället för kritiserar....
Det senaste hade han som pratade med oss ett jättebra exempel på. Varje dag när han kom hem från jobbet snubblade han över sonens idrottspåse och varje dag gormade han och skällde på sonen för det utan att gympapåsen försvann...
Men så bytte han taktik och berättade för sonen att han skulle bli väldigt glad ifall han slapp att snubbla över gympapåsen varje dag och att det skulle kännas trevligare att kliva in i hallen om man slapp att snubbla...
Nästa dag då han kom hem var gympapåsen borta och han berättade för sonen om hur glad han blev och gav beröm. Nästa dag samma sak, tredje dagen gympapåsen var borta log pappan och kände att det här blev ju bra, fjärde dagen likaså. På femte dagen var idrottspåsen åter på golvet och pappan tänkte vad nu då?
Pappan slutade att ge beröm och bekräftelse och snabbt tappade sonen intresset för att göra något bra.
Frost
"Bästa människan är den som gläder sig när det går bra för andra.
Det har varit frost och minusgrader även i natt och det känns som om man hoppar över användandet av höstjacka den här hösten och går direkt på vinterjackan.
Igår var jag på Emmas utvecklingssamtal och svärmor och Elaine var åter barnvakt till de små. Tacksam och glad över att ha den hjälpen.
Emma går nu i femman och de får vara en ren femma med bara fjorton elever och en jättefin fröken. Kan bara bli ett underbart sista år för min lilltjej.
Allt går bra för Emma och hon utvecklas väl, men de ska ju alltid ha mål så de utvecklas ännu lite mer;)
Vad är det med barn i den där åldern som oftast tycker att de är så dåliga på att rita? Jag tycker inte Emma är dålig utan hon ritar ju på samma sätt som sina klasskamrater. Men det är i vart fall ett av hennes mål, att bli bättre på att rita.
Tittat till pappa
I afton då jag skjutsade Pontus till Byske så passade jag på att besöka pappa och tända lyktorna.
Trollen
Jag har länge grunnat på att skriva om ämnet nättroll och om vett och etikett på sociala medier som t.ex. Facebook. Inte för att sänka någon eller starkt kritisera, utan hellre att man ska börja reflektera över hur uppträder jag och varför?
Jag har googlat runt och försökt få mer kött på benen i ämnet, men fortfarande finns det inga belägg för att jag skulle ha rätt i mina funderingar...
Själv håller jag på att bli less på Facebook och har dragit ner ordentligt på hur ofta jag är in där. Jag tycker det är bra om man vill ha tag på folk inför någon slags gruppträff och så och dessutom är det roligt att kunna glädjas över andras livshändelser, få en liten glimt hur de man sällan träffar har det idag o.s.v.
Jag brukar gå in på morgonen en snabbis för att skicka en grattis hälsning till de av mina vänner som har födelsedag. Sen blir det väl någon gång till innan kvällen, men jag aktar mig för att starta någon diskussion eller argumentation.
Det jag inte gillar med Facebook är status uppdateranden som inte följs upp, typ "är på väg till lassa, känner mig förväntansfull". Sen skriver vännerna en massa kommentarer som t.ex. "vad ska du göra där?", "lycka till med vad det nu är!?" o.s.v...men de får aldrig något svar. Egoistiskt beteende tänker jag!?
Eller som en annan skrev angående vett och etikett:
"Skippa de mystiska statusmeddelandena om din mentala process, typ ”önskar saker vore annorlunda” och ”jag startar om mitt liv”. Du låter ensam, intrigskapande och patetisk. "
Sen har vi ju dessa ifrågasättare som irrar runt bland sina vänner och ställer frågor som ibland inte ens handlar om just det inlägget utan kanske om något gammalt gnabb. De flesta människor som kommenterar gläds med den som gjorde sin statusuppdatering, men ett fåtal verkar ha ett annat syfte!? Påminner om nättroll för mig....
Följande med kursiv stil hittade jag om nättroll när jag googlade..
"Internettroll, oftast bara kallade troll, är personer som skriver på internetforum och liknande i syfte att provocera fram känslomässiga svar, gräl eller utdragna ofruktbara diskussioner som inte leder någon vart."
De flesta tänker väl på sagornas elaka troll. Ursprunget är dock det engelska ordet trolling, en fiskemetod med dragkrokar. Den som trollar på internet fiskar efter reaktioner, hoppas att någon ska nappa på provokationerna så att diskussionen urartar och når nya bottennivåer. Trots fiskebakgrunden är sagotrollen en lyckad illustration.
Och vad är det som gör att människor känner att de måste skuldbelägga en viss grupp för allt som är fel i samhället, till exempel invandrare? Vad är det som gör att man kläcker ur sig precis vad som helst bara för att man sitter bakom en skärm?
Här tänker jag, om man nu har det perfekta svaret på hur exempelvis flyktingpolitiken ska se ut, så vet jag att man inte kommer någonvart genom att tycka på fejan! Man kan skapa hur många diskussioner och argumentationer man vill där utan att komma vidare och kunna påverka någon, man målar bara in sig i ett hörn många gånger!? Tänker att flera blottar sig och tjurskalligt hävdar att de inte är rasister men sympatiserar med SD och främlingsfientliga sidor!?
Fler borde istället fundera över hur andra uppfattar dem då man tittar på sin profilsida på Facebook? Det finns alltid en röd tråd genom alla inlägg och inte ser det alltid så vackert ut!?
Det är nog bättre att söka sig till annat än kommentarsfält och liknande på sociala medier om man vill påverka och tycka saker. Varför inte skriva och argumentera med t.ex. politikerna direkt angående ex. flyktingfrågan istället för meningslöst käbblande på fejan!?
Risk att jag hamnar i blåsväder nu, men hitta något vettigare att göra än att surfa runt på fejan och ifrågasätta allt och alla. Lyft blicken från telefonen och umgås istället eller håll åtminstone en god ton och gläds med vad dina föredetta klasskamrater och vänner vill dela med sig av sitt liv.
Kram.
Fin morgon
"Försök att se det vackra och kärleksfulla som finns omkring dig - om det så är litet, litet - och delta i det och bidra själv."
Det var en minusgrad här i morse, vår första riktiga frostnatt.
Efter frukost och påklädning, kaffetåren och tändning i öppna spisen, skjutsade jag och de små vårt nya lånebarn till sin skola.
Det är så underbart vackert ute nu och när jag susar fram på vägen njuter jag verkligen av allt vackert. Klarblå himmel, kylans krispighet och alla dessa rödgula toner på trädens löv ger mig positiv energi i massor.
Söndag
Idag var det jag som sov lite längre, skönt. När de små sov promenerade jag på bandet.
Efter mellis som idag givetvis var kanelbullar gick jag ut med de små, hann rensa bort ogräs någon meter till på gruset..
När jag var ute fick jag samtal från kommunen och vi är nu med ett lånebarn till en tid. Roligt att kunna hjälpa till när läget är akut.
Kram.
Svenska kyrkan
En bön för barn i vår tid
Foto: Madeleine Fridh
Vi ber för alla barn som sätter sina chokladkladdiga fingrar på allt, som gillar att bli kittlade, som ramlar i vattenpölar och förstör sina nya byxor, som nallar kakor före maten, som suddar så att det blir hål i den nya matteboken, som aldrig hittar sina skor.
Och vi ber för dem som bakom taggtråd kikar på fotograferna, som inte kan springa på gatorna i nya joggingskor, som aldrig får gå på cirkus, som bor i en värld övervakad av strålkastare.
Vi ber för barn som ger oss kladdiga kyssar och nävar fulla med smörblommor utan skaft, som sover hos hunden och begraver guldfisken, som kramar oss som hastigast och glömmer lunchmaten, som har satt massvis med plåster över hela kroppen, som klämmer ut hela tandkrämstuben i handfatet, som sörplar i soppan.
Och vi ber för dem som aldrig får efterrätt, som inte har någon pysfilt att släpa på, som ser hur deras föräldrar dör, som inte kan hitta något bröd att stjäla, som inte har något rum att städa, för de barn som lever med riktiga monster.
Vi ber för barn som gör slut på veckopengen före tisdag, som kastar sig på golvet och skriker efter godis i snabbköpet och petar i maten, som älskar spökhistorier, som gömmer smutsiga kläder under sängen och aldrig spolar på toa, som tror på tandtrollen, som inte gillar att få en kyss framför bilen, som skränar i kyrkan och skriker i telefonen, vars tårar ibland kan få oss att skratta, och vars leenden kan få oss att gråta.
Vi ber för barn som lever ett liv fyllt av skräck, som inte vill äta någonting, som inte blir bortskämda av någon enda människa, som går och lägger sig hungriga och gråter sig till sömns, och som lever och rör sig utan att vara närvarande.
Vi ber för barn som vill bli burna och för de som måste bäras, för de som aldrig ger upp och för de som aldrig fått en enda chans, för de som vi förkväver, och för de som griper vilken hand som helst som räcks åt dem
https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=744900
Kram.
Facebook
Klev upp med de små och efter frukosten gick jag en stund på mitt gåband. Heja mig!
Vaknade i morse med en inre rastlöshet fast samtidigt en antikänsla av att allt känns så tråkigt och meningslöst, fast jag vet om man fyller sina dagar med liv och inte sitt liv med dagar så känns det mindre tråkigt.
Efter jag tvingat mig upp på gåbandet och gått en stund, satte jag igång med bullbak på en liter vätska.
Medans bullarna jäste klämde jag in lunchservering till barnen.
Direkt allt var gräddat och klart åkte vi iväg till stan en sväng och småttingarna fick sova i bilen. Pontus hängde med och vi shoppade lite olika tröjor till honom + en typisk Annicatröja till mig på H&M:s herravdelning, en svart finstickad huvtröja;)
Vi var hemma vid tre och fikade bullar till mellis, förberedde middag enligt Emmas önskemål, Hasselbackspotatis och grillat kött.
Lite hockeytittande emellanåt på TV då SAIK blev överkörda av Frölunda. Japp det var min dag.
Kram.
Positivt och negativt
Hej tänkte bara snabbt kika in här och önska er en trevlig helg. Känner mig fortfarande lite låg och trött efter sorgebudet.
Fast visst är det lite läskigt vad vissa händelser trissar igång en del outredda undanskuffade händelser och jag känner åter en stark önskan om att få höra ett enda enkelt förlåt från ett visst håll!?
För när någon dör så här plötsligt och oväntat så blir man påmind om livets bräcklighet..
Fredag innebär ju en tur till stallet och idag fick Emmas grupp spänna sadeln i manegen, fixa stigbyglarna, sitta upp, rida och prova trav.
Nästa gång är det dags att få en egen häst att rida på och Emma är överlycklig.
Jag har beställt en sittvagn till lillan och fick glädjande besked att den finns på lager och inte behöver tillverkas först så då har jag den om en vecka ungefär. :)
Finesser som inbyggt insektsskydd bl.a...
Sen taggar jag oktobers aktiviteter som kanelbullens dag, bröstcancer och sober oktober.
Kram.
I bakhuvudet
När något oväntat sker blir det ännu viktigare att fokusera på allt positivt som dock finns och komma ihåg att ta hand om varandra och njuta av det goda som finns runt omkring en. Det är klart att mina tankar hela tiden sticker iväg och tänker på min moster och att det känns ledsamt än, hon finns i mitt bakhuvud hela tiden.
Pratade med Johanna och vi kom fram till att se möjligheterna och inte svårigheterna och nu är det bestämt att jag packar alla fyra barnen i bilen och åker ner till fina familjen i Täby under höstlovet för att leva storfamiljsliv i en vecka.
Idag är det en månad sedan Alma föddes tänka sig vad tiden går..
Här hemma är lyckan också stor för mina lånisar, de älskar trehjulingen jag köpte till lillan och den är centralpunkten i all lek. Jag skruvade ihop den igår morse...
Idag städar vi och det var riktigt spännande att titta på då jag torkade av ett fönster.
Kram.
