mammatanten

Det var kaos hos oss här hemma igår, tonåringen var bara arg, jag var trött, Jörgen var trött och Emma kom sig inte iväg till skolan och vår oro stressade oss. Jag orkar inte måla upp något scenario och släpper den dagen och går vidare. Kan bara bli bättre.

 

Idag blev vi med jourbarn igen och en liten människa ska bo med oss ett tag. Skönt att få någon att fokusera på som gör att min dag får hållpunkter och rutiner.

 

Den här dagen har jag kämpat mig igenom kan man nog säga..

 

Det här inlägget blir kort och ändå med fokus på det positiva...har skrivit ett annat som kanske blir publicerat i framtiden eller till och med i morgon? Men hur som blir det inte nu!

 

Lyckades tvinga mig ut på promenad trots att morgonen var kaos och att jag helst av allt ville sova!

 

Det krävdes en kopp kaffe och enormt mycket vilja och en enorm kraftansträngning för att ta mig ut på en liten walkingrunda!

 

Första sträckan på Runkeeper var sådär, men andra etappen var på nio minuter som innebär att jag joggade en bra bit för att nå det resultatet. Sen stannade jag och fotade, vilket sinkade mina tider, men definitivt fyllde på "måbrakontot"

 

Jag älskar att sitta och titta på mina småfåglar som jag matar och har googlat lite om dem idag.

Vilka som är vanligast och vilka som besöker just min matplats.

På första bilden här nedan har jag fångat Talgoxen.

 

 

 

 

 

 

Måndag som står för ny vecka och för många nystart. Idag ska jag börja om med mina promenader och skapa mig lite nya rutiner.

 

I går var det pappas egentliga födelsedag och kanske om cancern inte hade kommit emellan så hade vi fått fira hans 79 årsdag.

Syrran har varit till pappa och gjort så fint, gillar detaljen med enris inne i lyktorna.

 

Nu blev det lite bloggtystnad här igen för att en händelse i mitt liv som ni här nedan ska få ta del av tog över mina tankar. Jag har funderat väldigt mycket på hur jag ska tackla den här händelsen och om jag ska skriva om den här eller inte!?

 

 

I den här bloggen skriver jag om mitt liv från min synvinkel och hurdant jag mår eller ser på saker. Jag älskar att ha den här dagboken som jag kan gå bakåt i tiden och läsa i eller titta på bilder från förr.

 

Det finns alltid en knepighet att vara ärlig och berätta om hur jag mår eller påverkas utav händelser i mitt liv för det finns alltid fler människor runt mig som jag inte har rätt att skriva om, men som finns med i min verklighet och är en del utav min berättelse. Numera frågar jag alltid mina barn om jag får lägga upp bilder på dem och skriva om händelser som berör dem.

 

En del människor kanske uppfattar min blogg som skryt eller att jag framställer mig som en besserwisser. Själv tänker jag att jag är inte speciellt duktigare eller märkvärdigare än någon annan, skillnaden är bara att jag delar med mig av min vardag här så den som vill kan läsa och det är ju ett frivilligt val som du läsare gör. Andra väljer att ha korta inlägg om sig själv på Facebook, eller delar med sig av citat där eller via Instagram som gestaltar sitt liv, eller så gör de ingenting alls, vilket är kanske det vanligaste att man inte har någon lust till att dela med sig utav sitt liv?

 

Tänker att ingens liv är bara "en dans på rosor" och alla kämpar vi på efter vår egen bästa förmåga att leva just sitt egna liv!?

 

Men att ständigt bli kritiserad för den du är och de val du gör i livet är inte helt lätt. Oftast struntar jag i dessa påhopp och förstår varför xx gör så mot mig, men ibland orkar jag inte stå emot. Det gör så ont att bli personligt påhoppad utan grund. Bli påhoppad utan att personen talar om vad jag gjort för fel och ger mig en chans att säga förlåt.

 

 

Men för några dagar sedan uppstod en händelse som trots alla mina ansträngningar tog sig igenom mina skyddsmurar och gjorde mig ledsen. Det skrev jag om här i bloggen också. Det hade kunnat sluta med det för min del. Men att jag skrev att jag blev ledsen skapade reaktioner hos xx och det lästes in mer saker i det jag skrev än det jag faktiskt skrev.

Det gör mig så frusterad att jag blir påhoppad med dumma personangrepp på mina inlägg på Facebook eller i verkliga livet! Typ då jag ställer en direkt fråga till den här personen så svaras det med en motfråga som inte har med ämnet att göra. Typ lika dumt som om jag skulle säga så här: "Vilka fina byxor du har på dig, modigt att köpa röda, vart hittade du dem?" Till svar får man "Men du ge upp! Sök hjälp!"   Det uppstår liksom ett stort ? i ens huvud.

 

 

En förrädare under fåglarnas fröautomater som gjorde sitt bästa för att smälta in i bakgrunden. ;)

 

Fortsätter att tjata om kärlekens fem språk. Har liksom snöat in mig på hur viktigt det är att förstå vad kärlek är och betyder för var och en. Vad just hen behöver för att fungera och känna sig älskad.

Det spelar ingen som helst roll för barnet som har gåvor som sitt första kärleksspråk att du ständigt väljer att endast med ord säga att du älskar hen.

Vi homosapiens behöver verkligen fylla vår kärlekstank dagligen för att må optimalt bra och då blir det här så viktigt.

 

Kram.

Jag blev ledsen och sårad idag då jag blev nekad att göra en sak som jag erbjudit mig att göra. Det finns många bakomliggande orsaker till att jag blev så pass ledsen som jag blev, men en sak vet jag och det är att min avsikt var bara att hjälpa till och inte för att jag skulle framstå som duktig eller att någon annan skulle förminskas. Min avsikt var bara att göra fint nu och inte sen.

 

Min dotter gjorde också något fint häromdagen, en gest som var viktig för henne och hade jag nekat henne att få göra denna gest är jag övertygad om att hon hade blivit lika ledsen som jag blev idag.

Min dotter gav bort 250 kr från ett presentkort hon hade på H&M för att kompisen skulle ha råd att köpa en jacka.

Emma blev glad då kompisen blev glad och Emmas "måbrakonto" blev påfyllt. That´s it!

 

Jag vaknade tidigt utav någons väckare, somnade om efter jag varit på toa och vaknade nästa gång 10.15!!

Gisses vilken sovmorgon! Jag behövde det säkert, men ändå..!?

 

Hade lite ärenden till stan och barnen hängde på med varsin kompis, eller de hängde med ner till stan men inte med på mina ärenden.

Besökte först Skellefteåbuss för att söka Emmas glömda jacka, men den var inte inlämnad än..

 

Som vi längtar.

 

Kram.

En lugn dag. Lyssnat på ljudbok, pillat på telefonen. Skurat ur alla sophinkar i min stora återvinningslåda under diskhon. Plockat fram Brunch till familjen.

 

Jörgen har tvättat bilarna och släpen, jag har torkat av vindrutorna på insidan. Lagade en paj utav fredagens tacorester till middag.

 

Har så mycket tid över, men ingen lust att göra något. Många tankar om olika saker, många problem som ska lösas och en del beslut som måste tas. Förmår mig inte att ta tag i mig själv.

 

Förlåt att jag inte uppdaterar, vet inte riktigt hur jag ska få till det här inlägget heller, men jag ska försöka.

 

Försöker hålla undan och ha det extra bortplockat och fint här hemma nu när vi "står tom" och väntar på att något barn behöver oss och vår extrabädd.

 

 

Jag och Jörgen går ju familjehemsutbildningen och igår var tredje gången och vi avhandlade ämnet "Att stödja barns behov av närhet, anknytning och omsorg."

 

Det är bra att jag och Jörgen får gå den här utbildningen tillsammans för det är så mycket man gemensamt behöver förstå. Det skapas en process inom en och man sätter in kursens innehåll i ens egen vardag, sin roll som förälder, barnet inom en och man börja också förstå bättre hur det kan ha blivit så tokigt för en del lånebarn.

 

Ibland tänker man att vi borde ha gått kursen före vi började som jourhem, men oftast tänker jag att vi har ju gjort rätt och enklare kan ta in kursens innehåll då man bär med sig lite erfarenheter.

 

Anknytning är ett intressant ämne. Man pratar om Trygg anknytning och Otrygg anknytning - Undvikande anknytning, ambivalent anknytning, desorienterad anknytning, kontrollerande anknytning är orsakerna till Otrygg anknytning.

Barn med t.ex. otrygg-undvikande anknytning förväntar sig att bli avvisade och bortstötta när de behöver hjälp. Därför lär de sig tidigt att inte söka närhet och stöd, utan att klara sig själva. De tänker sig fram till svar snarare än känner efter.

Som vuxna är de ofta omtyckta och fungerar bra i mer ytliga relationer. I nära relationer håller de distans – de kan vara svåra att komma inpå livet, och drar sig ofta undan när de upplever krav på närhet.

 

Herregud hur fick man något gjort här hemma då man jobbade nästan heltid? Gårdagen splittrade jag upp på olika möten, bl.a ett utvecklingssamtal.

 

Idag har jag storstädat toaletten och skurat golvbrunn, älskar min nya golvbrunn med en slags hink man lyfter upp. Hur ofta städar ni era golvbrunnar? Hur ofta bör man städa dem? Varannan vecka, en gång i månaden eller varannan månad? Jag gör det snäppet för sällan tänker jag, typ varannan månad!?

 

Förutom att städa har jag stått vid strykbrädan och försökt få bort veck och skrynklor på kuddfodralet till stålrörsfåtöljen.

Sen påbörjade jag projekt påfyllning med pyttesmå skumgummibitar.

 

Skjutsade Emma till skolan idag, hon missade bussen med tre minuters marginal. Litet återfall ifrån i fjol, men jag är så stolt över hur Emma och vi tillsammans räddade upp situationen.

 

Hälsade på hos pappa och tog bort vissna blommor och barr.

 

I afton tog Jörgen ner de jättegamla stålrörsfåtöljerna från förrådet och bar upp till Emmas rum. Emma gillar stilen och vi bestämde oss för att återvinna en fåtölj.

För att kunna tvätta upp klädseln behöver man skruva isär stålkonstruktionen.

 

 

 

 

Vilket fint väder vi har, det blåser visserligen, men solen skiner och det är inte speciellt kallt.

 

Har passat på att torka de fönster som jag har som inte går att torka inifrån.

 

 

Matat fåglarna på morgonen, helt tomt i alla behållare fast det bara är två dygn sedan jag fyllde på.

 

Har behövt intala mig själv och min man dessa ord som ett mantra den här dagen...

 

Vi har varit på familjehemsutbildningen, käkat gemensam lunch och diskuterat och vänt på vårt tankesätt...

 

Vi är så otroligt närvarande föräldrar just nu, enligt sonen skitjobbiga föräldrar! Tänker ändå att jag förstår honom, samtidigt som jag klappar mig på axeln och inser hur viktigt att vi är skitjobbiga just nu!?

 

Firat min bror i afton och minns mitt barnbarns första relation till surströmming!

 

 

 

Lite tomt och en känsla av att något är ogjort eller saknas har infallit då och då och för att jag inte ska sitta och grubbla nu när vi "står tom" har jag en lista i mitt huvud på vad jag ska fylla min dag med. Minst ett val måste göras, typ trädgårdsarbete eller städning på djupet av en sektion i köket. Lingonplockning finns också med på min lista och det har jag gjort idag.

 

Den här dagen har varit glad och positiv för mig, trots att lillkille flyttade idag. Förberedelserna inför flytt har varit under en ganska lång tid och vi alla har varit väl förberedda på att du skulle kliva ut ur vår vardag idag...

 

 

 

 

Älskar att läsa Maggan Graafs blogg. Hon skriver så härligt ärligt och träffsäkert, ofta med en enorm humor.

Nu på morgonen läste jag hennes senaste inlägg med rubriken Otillräcklig och det känns så igen, inte alltid, men ofta nog är det så att få ihop vardagen som förälder.

 

Läs själva här - http://magdalenagraaf.se/otillracklighet/ och se om ni föräldrar känner igen er!?

 

 

Kram.

Har plockat undan, dammsugit, torkat golv och plockat ihop lillkilles saker. Imorgon ska vi skiljas åt, det är dags för hejdå kramen.

 

 

 

Har löst kameraproblemet och har då ett helt annat utbud av bilder. Kör ett nytt inlägg i samma stil som det föregående då, lite "same, same but different".

 

Agerade privatchaufför till Jörgen som skulle göra en undersökning på fastande mage där han inte fick köra hem sedan.

Medans Jörgen var på lassa lämnade jag och lillkille igen en jacka på H&M. Hittade nämligen en annan mycket finare jacka i Stockholm, en bra jacka att ta på sig då man är vardags fin och ska på ärenden och så.

 

 

 

 

Kom hem sent igår kväll efter min Stockholmssväng. Klev upp vid sju i morse och trots de få timmarna med sömn jag fick ihop, känner jag mig ändå  rätt pigg. 

 

Har varit en sväng ner till stan på förmiddagen, agerade privatchaufför.

 

Har lämnat igen en jacka på H&M då jag hittade en bättre i Stockholm, köpte nya blommor till bron och fågelfrön på Granngården.

 

När vi kom hem blev det städning av bron och skrubbning av räcket där jag har haft humlen. Tänk att det blir alldeles svart av insektsskit där varje år.

Kanske man känner sig mer välkommen till oss nu!?

 

 

Ibland är det bra att vara en som sparar på allt. När jag pratade med Johanna i telefon så blev det sagt att de skulle köpa en träjärnväg till Elton då han fyller tre år, han älskar nämligen den som finns på hans förskola.

I afton var jag och Jörgen och letade fram vår järnväg i förrådet anno tidig nittiotal.

 

Tänka sig att det var ett helt år sedan jag blev mormor x2!? Tiden har flugit iväg.

Johanna har gjort ett fint fotocollage av Almas månadsbilder, liten har blivit större.