hemma en sväng
Läget är oförändrat för pappa och jag har åkt hem en sväng för att umgås med familjen som saknar sin mamma. Ska åka tillbaka ikväll för att ensam sova över med pappa inatt, just nu är min syster där, känner inte oss helt trygga ännu med att lämna pappa helt ensam.
Det känns som att han behöver ha oss runt omkring sig.
Kramisar.
Sömn
Inatt har jag sovit några timmar hemma i min säng innan jag tog sex bussen tillbaks till pappa. Pappa är trött men vaken och äter själv, inget dropp längre. Vi har träffat avdelningsläkaren idag och det pratas om rosfeber...senare idag ska vi få träffa viool läkaren Lars och få veta lite mer hur vi åker vidare på den här resan... Resan ner till Johanna och Erik får vi ställa in i nuläget. Kram.
Vilken kämpe!
Pappa förvånar oss! Han har varit vaken och suttit upp i sängen hela eftermiddagen. Glad och pigg dock en anings förvirrad, men trots allt med! Vi hänger inte riktigt med i svängarna...först säger läkarna att vi får se om han överlever natten....undrar vad som nu ska sägas.... Kram.
Pappa
Jag och mina syskon har suttit vid vår pappas sängkant i natt. Någon slags infektion har uppstått och läkarna pratar om blodförgiftning.....inte överleva natten....njuren har lagt av... Vi är där nu! I livets slutskede... Kram.
Emmas kommentar!
I kväll då jag och Emma satt och såg "Så ska det låta", där Nanne Grönvall medverkade, så undrar Emma hur gammal Nanne är?
Jag svarar att hon är ungefär som jag gammal, fast lite äldre.
Emma utbrister: Wow! Hon ser mycket yngre ut än du mamma, visst gör hon? Och visst är hon mycket piggare också?
Ja, vad ska man säga?Nanne är en fräsh 50-åring! Dessutom en pigg 50-åring!
Angående mig så säger jag bara....no comments! Hihi;)
Kramen.
Skam den som ger sig
I går kväll proppade jag i mig Alvedon och Ipren, blev insmord med liniment och vilade. Tyvärr fick jag rulla mig ur sängen i morse och att sitta ner på toaletten var ingen hit....duschade och åkte iväg till jobbet ändå.
Tog mig knappt ur bilen och fick sen gå små steg och inte speciellt fort.
Väl på jobbet proppade jag i mig mer smärtlindring och började med mitt arbete. Efter en stund "möblerade" jag om på skrivbordet så jag blev tvungen att vrida mig mer ofta till vänster än till höger. Vet ni vad? Det hjälpte och sakta men säkert känner jag att det håller på att vända.
Skam den som ger sig säger jag bara...ska nog fixa detta också! ;)
Saknar att jag inte har hälsat på pappa än den här veckan, men kassamöten och jobb i kombination med att jag åker buss underlättar inte besöksmöjligheterna för mig.
Håller koll ändå på läget via telefonkontakt, pappa gåtränar två gånger per dag och på måndag kommer han hem till Åbyn igen.
Maja har fyllt på godispåsen och rumskamraterna är bra, pappa är nöjd och då är jag det också.
Nu blir det familjemys med hockey och melodifestival.
Kramen.
Ont
Åh det är så frustrerande! Min rygg gör ont och något har klämt ihop min ischiasnerv... Och jag som har dubbel arbetshelg framför mig. Båda benen är påverkade, hela vägen ner till under fotsulorna! :( blä kramen.
Uppbokad
Nu är kassamötena över, det gick även bra ikväll! Det blir en tuff arbetsvecka totalt sett, eftersom jag jobbar dubbelhelg också! Men på torsdag till veckan då drar vi ner till Stockholm och Johanna, då blir det äntligen ledigt och mys.
Städar
Äntligen kom Emma sig iväg till skolan! Hoppas att det är över med hennes magont nu...
Jag har äntligen kommit igång med att städa. Städa på riktigt, på djupet med dammtorkning och hela köret...det var ett tag sedan.
Det har blivit så eftersatt medans jag har varit deppad och stressad över livets hårda öden. Men jag är på väg tillbaka och vad passar då inte bättre denna kyligt vackra februari dag än att städa!?
Kramisar.
Japp
Jamen det där gick ju riktigt bra! Kassamötet alltså, fjärilarna i magen höll sig lugna,man kan mer än man tror ibland...
Här hemma är det fortfarande sjukstuga, Jörgen och Emma är krassliga...
Kram.
tiden bara flyger iväg
Söndag fick jag ihop mina tankar i skrift angående kassamötet...sen blev det långpromenad i skogen med god vän. Hela sex kilometer avverkades på dryga timmen, superhärligt men trött blev jag.
Sen lagade jag middag och vi umgicks med Mikael och Maria resten av kvällen. Maria fick en försenad födelsepresent också...
Idag har jag jobbat och smitit iväg på vårdplaneringsmöte på min lunch. Sen efter jobb köpte jag mig lite nya kläder och besökte pappa en stund igen.
Nu måste jag sova om jag ska orka fortsätta så här.....
Kram.
Liite stresssad....
I dag har vi varit ner till stan och gjort bort lite inköp som borde fixats lite tidigare, men bättre lite sent än aldrig...
Vi valde att inte besöka pappa pga ev magvirus, men vi hann bara hem då han ringde och undrade om vi möjligtvis skulle komma...
Pappsen hade haft otur med sin godispåse och allt hade fallit ner på golvet och måste slängas, vilket betyder katastrof när han får sina "crawings"!
Jag ringde då till syrran och undrade om hon möjligtvis kunde fixa....och det skulle hon kunna! Så underbart att det löser sig för pappa då ...hihi.
På söndag har vi bjudit hem Mikael och Maria på middag, vilket jag ser fram emot, nu var det alldeles för länge sedan vi sågs! Längtar!
På jobbet har vi en tid tillbaka haft gamla konferencen som vårt fikarum, för vi ska äntligen få ett helt, rent och fräscht personalrum. Känns spännande att få se det färdiga resultatet...
Just nu hänger den här lappen på dörren....
Jag gillar Johans förbättringar som hela tiden sker, efter som de hinns med...
På tisdag kväll och onsdag kväll till veckan ska jag ha kassamöte på jobbet och för att återkoppla till rubriken på dagens inlägg, kan jag bara säga att jag är nervös och lite stressad inför de mötena.
Jag har stolpat upp vad mötet ska innehålla och jag har en klar vision i huvudet om vad som måste tas upp och samtalas om...men jag måste också skriva ner det hela vilket jag inte har gjort, men måste hinna med....gulp!!
Jag har massvis med material hemma som jag ska jobba mig igenom...men när ska jag ta mig tid till att sitta ner med det!?
Nu blir det i vart fall mello och inget jobb!
Kramisen.
Varannandag sjuk
Emma blev också hemma idag från skolan, med ont i magen. Hemma tisdag, skola onsdag, hemma torsdag.
Gillar inte riktigt det här med att vara hemma när symtomen är så diffusa, jag vill lära mina barn att man inte är sjuk förrän man är sjuk. Samtidigt är det viktigt att man lyssnar på sitt barn.
Pontus hosta har redan gett med sig, men hans mage gör också ont precis som Emmas.
Jag har varit duktig och städat i pysselskåpet, slängt en hel del och vässat och sorterat pennor.
Före och efterbild...
Har pratat med pappa nyss för en uppdatering om hur det blir framöver.
Arbetsterapeuten har varit där och kommer att byta ut hans rullstol till en han kan köra själv, sen blir det vårdplaneringsmöte på måndag.
Vi pratade också ihop oss om att han behöver upp och träna benen och det kan han väl få hjälp med nu medans han ligger inne. Finns ju personal och svävare. ;)
Kram.
lite krassligt
I går var Emma hemma från skolan för ont i magen och trötthet, så jag vabbade halv dag. Lisa tog med sig Emma ner till stan då hon började jobba 10.45 och jag tog med mig Emma hem igen.
Man kan väl säga att det mest var trötthet som gjorde att Emma var hemma, det bröt då inte ut någon magsjuka eller så. Peppar, peppar...men det är faktiskt några år sedan vi drabbades av magsjuka i den här familjen.
I morse var det Pontus tur att vara dålig, han vaknade med krupphosta, eller typ det!? Läkarna säger att det inte kan vara krupp för det borde ha växt bort....men hans hosta låter som krupp.
Jag kommer att vara hemma med honom i morgon också.
Sen då Jörgen kom hem smet jag iväg ner till stan och letade upp pappa på lassa och överraskade honom med en visit.
Han har tur med rumskompis den här gången, en han känner sen tidigare och de hade mycket att prata om....
Efter en stund blev pappa väldigt sugen på godis och jag åkte ner på mitt jobb för att fixa en påse med surisar. Pappa har fått som "crawings" på godis och främst sura godisar.
En annan sak som var annorlunda med pappa idag var att han var så speedad och energifull, samt glad, snudd på fnittrig. Beror förmodligen på kortisonet som han äter just nu...nåja, det är härligt att få skratta och vara glad tillsammans med pappa också. ;)
Vårt liv är en ständigt pågående resa, från födseln till döden.
Landskapet förändras, människorna omkring oss förändras och behoven ser olika ut, men tåget går vidare.
Livet är tåget, inte stationerna.
Aleph, Paulo Coelho
Kramisen.
Fulla dagar
Jag har fyllt mina dagar med jobb och social samvaro sen jag sist gjorde ett inlägg här.
Torsdag besökte jag pappa i Umeå med mina syskon, fredag och lördag var det jobb.
Fredag kvällen blev vi bjudna på middag hos svärfars, lördagkvällen tillbringades med familjen i soffan och melodifestival på tv:n.
Söndag var jag åter ner till Umeå och besökte pappa med familjen, sen på hemvägen svängde vi förbi mor och Ulf på kvällsfika.
I kväll när jag pratade med pappa berättade han att det blir hemresa till Skellefteå på onsdag afton med Sambulansen.
Marcus, pappas onkolog, har också besökt pappa och pratade lite om framtid och nya mediciner. Om några veckor ska pappa tillbaks till Umeå och då förmodligen få en ny sorts medicin, få vara med i en ny studie också...
Jag börjar landa i att det är som det är och känner mig inte lika stressad och ledsen längre. Vi lever här och nu och tar en dag i taget, så blir det nog så bra som det kan bli i cancerlandet.
Jag har pratat en sväng med Johanna ikväll och vi ska försöka klämma in en helgresa ner till dom snart också.
Man måste få ha något att längta till.Kramen.
Kvalitetstid
I går följde jag pappa till Umeå och vi hade en bra och mysig dag tillsammans, förutom lite småkaos på morgonen.
Jag åkte med min vanliga arbetarbuss ner till stan, sen knallade jag upp till Medicin 2 och smög in till pappa som låg och lyssnade på radio i sin säng i en nersläckt morgonsömnig sal.
Vi pratade en stund sen kom personal och sa godmorgon till övriga patienter och då hjälpte jag pappa på med sina kläder och att ta sig upp ur sängen. Hjälpte honom även på med skor och sen kom en sköterska och delade hans medicin och började fundera med pappa om han skulle stanna flera dagar i Umeå eller om han skulle komma tillbaka.....-Vet inte sa pappa!? Då gick hon och ringde och när hon kom tillbaks fick vi beskedet att han skulle bli kvar på NUS över helgen och till på tisdag nästa vecka. Nu hade klockan hunnit bli halv åtta och vi undrade vart pappas frukost var!? - Har han inte ÄTIT?, fick vi till svar.....
Morgonpersonalen hade tagit för givet att nattpersonalen gett pappa frukost men det hade dom inte gjort. Nu fanns det helt plötsligt ett helt gäng med surrande personal runt pappa som serverade frukost och hjälpte till med ihoppackandet och att hinna få honom helt klar.
Nästa fel som begicks var att det påstods att pappa skulle hämtas med bår av sambulanspersonalen men avdelningen hade inte lyckats med att beställa rätt transport så det blev en snabb förflyttning genom korridorerna med rullstol i stället.
Må säga att jag är ganska så besviken över Medicin 2:s bristande rutiner.
När vi kom ner till Umeå så promenerade jag iväg med pappa till Onkologen och upp till en avdelning där. Vi togs emot på ett mycket bra sätt och pappa blev inskriven och undersökt.
Lite 60-tal över inredningsstilen.Jag var med pappa hela dagen och tog sen en Norrlandskusten buss hem där efter fyra.
Idag har det varit en dag med många samtal, allvarliga disskusioner som känslomässigt varit ganska så energislukande.
Jag har pratat lite med pappas Viool läkare för att få lite mer kött på benen om pappas mående och det var ett givande samtal som gav mig de svar jag behövde.
Sen när barnen hade kommit sig hem från skolan och ätit mellis ville Pontus bli uppdaterad på hur morfar mår egentligen.
Jag ritade en streckgubbe, som skulle föreställa morfar och hans skelett. Jag ritade en glad gubbe och berättade för Pontus att det är så jag upplever morfar nu, glad, pigg och smärtfri.
Sen ritade jag och berättade om ryggraden och staget och om ryggmärgskanalen och vad som kan hända då en tumör trycker mot den. Jag berättade om strålning och om förhoppningen att strålningen ska döda cancermonstret som trycker på ryggmärgen. Jag berättade om vart vi just nu vet tumörerna sitter och vi vet inte om det kommer att ploppa fram fler, men ifall det gör det så får man ta det då...morfar är allvarligt sjuk, det kommer vi inte ifrån, men än kan vi slåss mot cancermonstren.
Pontus blev nöjd och faktiskt glad över våran lilla pratstund. Skönt!
Här har ni min snygga skapelse...;)
I morgon ska jag "pappa" igen och åka ner till NUS tillsammans med mina syskon.
Kram.
Hjälp jag hinner inte med!
I söndags åkte vi och hälsade på pappa på lassa och det var så roligt att se att han var så pigg och glad trots försämringen med benen och känseln.
Den stegvist höjda morfindosen har gett pappa en helt smärtfri tillvaro och det känns så bra att han inte behöver ha ont och plågas varje minut...
Idag har jag och Jörgen jobbat, medans Pontus har varit hemma och vilat till sin hängighet. Lisa har funnits i bakgrunden om han velat ha någon hjälp.
Jag hade telefonkontakt med pappa på eftermiddagen och då var de på väg att flytta honom till medicin 2 istället för ortopeden 4.
Inga direkta nyheter tyckte han, men det framkom att han har fått sin egen rullstol nu och medicinlistan har ökats på med kortison. Kateter är också insatt samt att det talades om strålning och ett Umeåbesök...
När jag satt i bussen på väg hem fick jag besked via ett sms från syrran att pappa skulle ner till Umeå redan imorgon med Sambulansen. Jag ringde då till pappa och undrade om han ville ha sällskap, vilket han gärna ville.
Så snabbt fick jag kontakta jobbet och ta hjälp av Sara att fixa med ersättare och så..
Det händer så mycket nu och det är svårt att hinna vara med i svängarna.
Nu måste jag försöka sova några timmar så jag orkar vara ett trevligt sällskap i morgon
Kramisen.
.
Det går fort nu!?
Jag har jobbat idag och hunnit riktigt mycket "småtjafs" som man inte riktigt bör hinna med...
Inventerade och ändrade priser på tobaken och räknade småmynt och fixade med tidningarna och slutligen hann jag sammanställa en grund för kassamötet som snart ska ordnas. En bra arbetsdag med andra ord.
Efter jobbet hämtade jag upp Lisa som åkte i Vitbergsbacken med Pontus, Emma och Jörgen. Lisa provade på Snowboard för första gången i sitt liv och ville hem lite tidigare än de andra, efter som hon var helt slut! ;)
När jag kom hem stökade jag bort lite disk och satte igång maten och när den precis var klar ringde min syster med tråkiga besked.
Pappa har "tappat benen" och efter samtal med Viool ordnade de en ambulans och inläggning på lassarettet över helgen, i vart fall...
Det går fort uför just nu....alldeles för fort!
Kram.
Nyfiken
Tack alla underbara människor eller faktiskt vänner, ni är så underbara i ert angagemang och ork att finnas där...när man behöver det. Jag är tacksam för ert stöd! Lite nyfiken är jag nog också vem du är.....ser på statistiken att jag fått några nya följare. Skriv gärna en kommentar och avslöja dig...;) kramisen.
