Sexton år

Det är Pontus födelsedag idag och för 16 år sedan då han kom till världen föll årets första snö, idag var det plus 18 grader på förmiddagen. Kontraster.
 
 
Vi har firat med bullar och kakor och bärpaj istället för tårta allt enligt sonens önskemål.
 
 
Lisa glömde bort att komma till fikat och kom med middag från Tatung istället.
 
Mikael och Maria har nu isolerat taket inne i vår stuga klart och hämtat hem Rue.
 
 
Det har varit en bra helg, hoppas att det varit det för er också.
 
Kram.

Leo

Innan lunch hjälptes jag och Jörgen åt med att storstäda toan nere sen blev det Leos för hela slanten.
 
 
Alltså lyckan för lillkille då han kom sig upp själv på vulkanen.
 
 
Rue den solstrålen skrattade sig igenom hela eftermiddagen.
 
Uppe i Ammarnäs isolerar Mikael och Maria taket.
 
 
(null)
 
Kram.

En bra dag

Lite sovmorgon och stressfri morgon då småttingarna inte ska iväg till "skola".
 
Lämnade över ansvaret över de små på Jörgen och åkte ner till stan och fixade present till sonen som fyller 16 år på söndag och sen helghandlade jag.
Det tar tid att handla men nu har vi mat för oktober månad, förutom färskvaror då.
Precis då jag kom hem vid halv två kom även Maria med Rue för vi har bett att få ta hand om henne ifall de ville åka till Ammarnäs och isolera taket.
 
Jag har pysslat på i köket samtidigt som de små behövt hjälp att samsas om leksakerna. Förberedde kottletter i ugn och dagens middag chili con carne, kokade lingonsylt och förberedde för bakningen.
 
 
Lisa kom hem på middag och hjälpte mig med att få hem ett fynd från en köp och säljsida som snabbt blev populärt hos de små.
 
 
Nu ska jag strax garnera sockerkakan så den förvandlas till potatisbakelser, sen ska jag mysa ner mig i soffan och se TV.
 
 
Kram.

Delar av min vardag

I går blev det en mindre bra dag på flera områden, men många fina stunder också. Fick till en härlig stund ute i naturen och hämtade upp lillkille på förskolan och sedan bil för att hämta lilltjej.
 
 
Tyvärr inträffade ett mindre lyckat samtal med sonen som urartade och vi pratade förbi varandra och båda blev vi ledsna och upprörda. 
Jag gick ner för att laga mat och när man redan är på uruselt humör så ramlar givetvis josen ut ur kylskåpet och man får ägna närmaste kvarten till att sanera både sig själv och köket.
 
 
Försökte vara trevlig med stora lånis då han kom hem vilket inte lyckades vidare bra då hans humör redan var uruselt.
Mitt blev inte bättre av det.
 
I går kom så äntligen remissvaret från mammografiundersökningen och som jag redan visste så fanns det inga tecken på bröstcancer.
Lite konstigt känns det att i ett annat brev få en kallelse till kirurgen och imorgon ska jag ta reda på varför eller om jag behöver åka dit nu när ingen cancer hittats?
 
 
Livet går ju upp och ner och för tillfället har jag en personlig uppförsbacke, där jag kämpar med att hitta åt mig själv och om jag ska fortsätta som det ser ut just nu med jobb och så eller om jag kanske ska tänka om och sikta in mig på något annat?
 
 
 
Är inte helt nöjd och bekväm med att vara jag, det skaver inom mig och jag känner en olust. Lättirriterad, grinig. Klimakteriesymtom kanske eller vad?
Förändringar tar ju tid men jag kämpar på med att göra bra val för mitt mående.
Har cyklat och gått vissa sträckor i vår fina Drängsmarksskog och var ute från elva till halv ett.
 
 
Solen sken och nere vid Ljusvattnet satt jag och njöt av lugnet en stund.
 
 
När jag hämtat de små och de ätit mellis så gick vi ut och fixade våra potthål efter vår väg än en gång.
 
 
Gillar att få kommentarer och har ett öppet kommentarsfält där man får skriva vad man vill.
Lite svårt är det dock att förstå syftet på senaste kommentaren som någon anonym skrivit. Tänk OM NU DÅ..
Tänka om nu då om vad liksom? Är det en uppmaning eller ett försök att fostra mig? Eller är syftet att såra mig, trycka ner mig?
Får vara vilket som, men för mig är det bara en obegriplig kommentar som inte har något vettigt syfte.
 
Kram.
 
 
 

Positivt var det

Lugn Annica, lugn. Ta djupa andetag, andas.
 
 
Försöker att inte bli stressad av att ha ett barn hemma från skolan. Samtal, strategier, konsekvenser. Sakta går det framåt och när man tror att nu blir det bra så blir det istället två steg bakåt.
Fokus på det positiva är inte helt enkelt för mig, men jag anstränger mig och tränar för fullt på att välja glädje.
 
 
Kort promenad och meditation i naturen innan det tålamodsprövande uppdraget att väcka trött tonåring del 2 idag.
 
 
Livet blir det du gör det till. Mina val formar mitt liv.
 
Kram.
 
 

Tog mig ut

Det blev en promenad för mig i skogen idag, skönt och vackert.
 
 
Inte den längsta promenaden men jag tog mig ut i alla fall.
 
 
Vi har varit en sväng till Byske på eftermiddagen då Pontus hade en klipptid och landade åter hemma lagomt till att börja laga middags maten.
 
Kram.

Sätta upp mål och välja glädje

 
Om jag sover bra, äter bra och rör på mig så vet jag att det får mig att må bättre och jag orkar vara en mer positiv och glad Annica.
Inte mata min hjärna med negativa tankar och gnäll utan fokus på allt som är positivt. Mitt liv är ju bra och fint och jag har så mycket att glädjas åt.
Planera in olika roliga delmål i min livsresa, utflykter med barnen, middagsdejt med guben och kanske någon resa emellanåt.
 
 
 
När jag startade min roadtrip i morse så var det -7 grader och landskapet var frostigt och fint. 
På hemvägen handlade jag lite färskvaror och köpte nya svarta jeans till sonen för hans har blivit feltvättade.
 
Väl hemma igen dammsög jag och bäddade sängarna, tog emot ett besök för att få lite stödmaterial till leklära knutet till mina lånisar.
Lagade min lunch och åkte iväg på dagens andra roadtrip. Väl hemma igen tog jag vi emot ett annat jobbrelaterat besök.
 
Jag har haft en bra dag, varit i nuet och tänkt positivt om alla vardagssysslor istället för att tänka att det är tråkigt eller slitigt.
I morgon har jag planerat in en skogspromenad i mitt schema.
 
Kram.
 
 
 
 
 

Kort, glad och tacksam

Vilken fin helg jag och Jörgen fick på tu man hand. God mat, bra show, lite shopping och ostörd nattsömn. Fast det som kändes skönast var att jag kände att jag kunde släppa det som händer här hemma till 100% för jag var helt trygg med att de små och de stora barnen skulle ha det roligt tillsammans med Mikael, Maria och Lisa.
 
 
 
Vi åkte mitt på dagen igår och vårt första stopp blev hos pappa där vi tände ett ljus. Åkte därifrån med en ledsenklump i magen av orsaker jag inte vill gå in på här, men efter några mil lyckades jag lägga bort de känslorna så länge och fokusera på oss och det den här helgen ska innehålla.
 
 
Nästa stopp blev på Storheden och där provade vi massa skor, tyvärr så passade inte några skor mina fötter då de är av den breda sorten och förutom det dessutom värker som sjutton just nu. Skulle vilja hitta mig en vardagskänga som passar till både promenader , bilturer och en runda på stan.
 
 
 
Nästa anhalt blev en galleria mitt inne i stan där fler skobutiker besöktes och där vi åt vår lunch. Inga skor fick följa med hem.
 
Efter ett besök på en ICA butik och inköp av nötter och choklad från naturgodiset åkte vi till hotellet för att göra oss i ordning.
 
Vi åt middag på hotellet och jag valde en pasta med oxfile och parmesanost och njöt verkligen av varje tugga.
 
 
Jörgen valde en torskrygg och undrade först om det var allt eller om han skulle få potatis också..?
 
 
Innan maten delade vi på en liten tapasbricka och gillade verkligen den och speciellt mycket marmeladen. Glömde fota innan vi börjat att äta.
 
 
Men anledningen till vår vardagspaus var ju den här showen som Pernilla Wahlgren satt upp tillsammans med Kim Sulocki, Måns Nathanaelson, Hanna Hedlundoch Ola Forssmed.
Jag hade höga förväntningar på den här showen i och med att jag inte har hört någon säga något negativt om den och jag blev inte besviken.
 
Vilken kvinna Pernilla är! Fantastiskt hur hon fått ihop det och får ihop det med att ensamt fostra och försörja sina barn, showa och bjuda på sig själv och liksom hela tiden bara gå från ena framgången till nästa..?
 
 
Men hur den här människan tillsammans med sina kära och nära vänner fått ihop den här showen som bjöd på allt, var så fantastiskt underhållande och roligt och jag var helt nöjd!
 
 
Förlåt dålig frukostbild, men då den intogs vid halv tio idag så var det en glad, tacksam och utvilad Annica som intog den.
Efter vi checkat ut från hotellet idag åkte vi ut till storheden igen och kollade Hansens outlet och en annan outlet, fann byxor från Namit till lillkille och sen inhandlade vi kommande födelsedagspresent på Toys r us.
 
När vi kom hem  så var de små inte så fokuserade på oss, utan mer fokuserade på utflykt med Mikael och Maria. Så skönt i mitt multimammahjärta.
 
Som Pernilla skulle ha sagt, nöjd, nöjd, nöjd!
 
Kram.
 
 
 
 
 

En till dag som läggs till handlingarna

Båda egna barnen tog sig iväg med skolbussen idag och de är på banan igen efter den här avåkningen. Hoppas att det dröjer länge innan nästa kommer.
 
Frost och minusgrader idag men nu kör jag med vinterdäck då maken bytte på tre bilar igårkvällst.
 
 
Hann med lite sysslor idag på mina håltimmar då maken följde Emma till tandläkaren innan sin Luleåsväng. 
 
 
Älskar färgerna i naturen och de vackra vyerna hjälper mig att hålla huvudet ovan ytan just nu.
 
Blev så enormt besviken då jag insåg att jag och Jörgens planerade Pernilla Whalgren show helg kommer att förkortas några timmar på grund utav Jörgens jobb och att han flyger från Falmark redan vid 16.00 tiden på söndagafton istället som jag trott tidigt på måndagsmorgon.
Gräsänka igen i fyra dygn, det gillar jag inte! Men det är bara att tugga i sig och gilla läget.
 
 
Spännande att se om jag klarar av att ensamt få iväg fem barn till skolan nästa vecka!? Ja rent praktiskt fixar jag det, men kommer jag att orka ha tålamod och inte bli arg det återstår att se!?
 
Kram.
 

Jag blir den jag inte vill vara då inga rutiner följs

Den första snön kom idag eller faktiskt redan igår kvällst, ingen snö som kommer att lägga sig och stanna kvar, men likafullt den första snön.
 
 
Kändes lite spännande imorse att åka iväg på sommardäck, men det var inte halkigt någonstans och gick bra.
 
Vi är inne på tredje dagen den här veckan, tredje dagen som några barn inte kommer sig upp och iväg till skolan. Det påverkar hela vår familj just nu, men förmodligen mig mest negativt?
Jag har inte många timmar över per vecka som jag ensamt kan styra över för att planera in möten, städning, renbäddning, avfrostning av frys mm på.
Alla mina måsten skjuts framåt hela tiden och idag såg det ut som om jag äntligen skulle få nyttja mina tre håltimmar till det jag planerat, men icket.
Tyvärr har det sett ut så hela hösten och till slut tappar jag mitt humör och blir häxan surtant. Avskyr mig själv då jag får noll tålamod gapar och skriker och inte klarar av att bli stressad.
 
Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer. Ligger mycket i det. 
 
 
Kram.
 
 
 

Hösten är vacker

Naturen är så vacker nu och jag trivs rätt bra då jag kör min runda med lånebarn, i morse var det dessutom frost.
 
 
Dagens håltimmar spenderade jag på samtal hos Vivi och en sväng förbi Rondellen och där fastnade jag för en tavla som jag köpte.
 
 
Efter mellis sprayade jag ramen på min oljemålning och den står nu på TV bänken i vardagsrummet.
 
 
Hann med att klippa gräsmattan innan middag, förmodligen årets sista klippning.
 
 
Efter middagsmaten smet jag iväg på föräldramöte i Byske och när jag kom hem knäppte jag ett kort på björken som vi valt att belysa.
 
 
Det var min dag idag lite kort.
 
Kram.
 

Bra söndag

(null)

Familjär söndag med uppvaktning och bra känslor.

(null)

Småttingarna gillade att klä upp sig och känna sig fina, leka med nya leksaker och avsluta dagen med bildsamtal med sin pappa och mamma.

(null)

Emma har varit i Byske och besökte kyrkogården med sin kompis och ringde och frågade om hon skulle vattna hos morfar, jag sa att sommarplanteringarna inte fanns kvar.
Men det fanns en fin blomsterkorg.

Kram.



Tappat bort mig själv någonstans

Jag vet inte hur eller om vad jag ska skriva om min livsresa längre. Känner mig fel och konstig emellanåt som bloggar och hur jag formulerar mig ibland.
Fast egentligen är det inte det som är jobbigt, det jobbiga är att jag i efterhand kan känna mig obekväm med att jag tyckt något. Främst de gånger då jag blivit ifrågasatt i efterhand , antingen utav mig själv eller några fåtal läsare här på min blogg. Jag har haft mardrömmar ett tag jag vaknar upp kallsvettig och börjar leta under kudden och sängen för att jag vaknar med att jag blivit upptäckt med något jag försökt gömma....vad vet jag inte för har ju inga hemligheter i verkliga livet. Men gissar att det har med det ovannämda.
 
Att jag var så öppen med min oro till alla mina närmaste om att det troligaste är att jag drabbats av cancer och att jag började ordna med förberedande åtgärder så livspusslet i familjen ändå skulle fungera då jag skulle komma att behöva vara på olika sjukhusbesök och fokusera mer på mina behov än andras.
Poff så blev det ju inte så, men det som blev var ju att städa upp efter min oro och förklara för alla att vi ställer in, vi går tillbaka till de gamla rutinerna.
Det blir massvis med ringar på vattnet, i första hand var det min oro, mina behov och mitt sätt att agera i den här känslan att jag drabbats av cancer, sen har jag ju några barn som också reagerar på sitt sätt, skapar sina ringar på vattnet, förälder, make, svärmor och så vidare...
Emma fick högre frånvaro, var ledsen på skolan, på snapchatten och klarade inte av sina grundrutiner.
Grannar blev oroliga, kollegor ...
 
Jag är ute på andra sidan av den här turbulenta resan, men inser att många nära mig inte är det.
Att få brev från sjukvården blir värsta känslan hos maken! Vi väntar fortfarande på analysen av mitt blod och det provsvaret har dröjt. Att vi sen ofta får brev adresserade till mig från Landstinget är ju inte ovanligt i den här familjen så än så länge har fyra sådana kuvert inkommit.
Bvc besök, haben, kallelse till ögon osv..
 
Har ni ibland en fundering i era mörkaste stunder om vad som är meningen med livet?
Jag tacklar den känslan då den kommer med att jag påminner mig om att jag vill inte dö, jag vill leva, vet bara inte hur och varför emellanåt..?
 
 
 
 
 
Jag försöker på mitt sätt hantera livet och livets prövningar. Att blogga har varit min pysventil, men nu vet jag inte längre..
 
 
citat_livet_23
 
 
 
Igår låg jag däckad med feber och täta slemhinnor och gjorde därför inte många knop. Hade turen att Jörgen kunde följa lillen på en koll på ögon och att lillan då passade på att sova två och en halv timme samtidigt.
 
 
Till middag serverades det pasta carbonara enligt Emmas önskemål och Jörgen gick all in för att servera oss en bra måltid.
 
 
Med det här inlägget vill jag egentligen bara säga att det är svårt att vara på topp jämt!
 
 
 
Idag har jag ryckt upp mig och struntat i mina feberförkylningssymtom och förberett ett kalas. Bakade kanelbullar med småttingarna.
 
 
Mitt val att göra detta, mitt val att skapa en väg till att kunna fira ett syskonbarn, mitt val som jag vet att jag kanske i efterhand bli skyldig att försvara för att andra ska förstå...
 
 
Det är så sorgligt med de människor som alltid skyller sitt mående på "de andra" och inte tar ansvar för sin del i sin egen livsresa.
 
 
 
 
 
Kram.
 
 
 
 

Torkat fönster

Har hunnit med många olika saker idag utan att känna mig stressad. Sett film med de små, tömt utekrukorna och tomatplantorna.
Städat i köket och torkat de fönsterna. Plockat iordning på altan och dammsugit även där.
 
 
För mig är det en skön känsla då ytorna är fria från fel saker och alla bråteshörn är upprensade. Synd bara att det inte varar så länge i min kaosfamilj.
 
Kram.

Höst, födelsedag och förkylningar.

Det är så härligt friskt och vackert ute nu då lövträden skiftar i alla brungula och rödoranga toner, jag älskar hösten.
Idag är det pappas födelsedag och om han fått leva hade vi firat hans åttioettårsdag.
Jag och lillan som är hemma från förskolan på grund utav förkylning har varit och tänt ett ljus för min pappa.
Vi tog också bort sommarblommorna.
 
 
 
Ska strax skjutsa sonen till skolan då han har sovit dåligt inatt (och även jag då..) så bad han om sovmorgon tills de riktiga lektionerna börjar. Han har skoldag från halv nio till två eller till tre på dagarna, men vissa timmar är fyllda med arbetspass där man kan lärarlöst studera det man ligger efter med.
Så idag tog Pontus ledigt från sitt arbetspass.
Höstförkylningarna har gjort intåg i olika grad hos oss, även jag är lite snorig men i övrigt pigg och lillan nyser och snorar så hon inte kan vara på förskolan. 
 
Kram.





RSS 2.0