God morgon
Att alltid tvingas klona sig och planera om sitt schema, det är tydligen så min vardag ska se ut!?
Jag väcks av en väckare strax före sju, inte min egen dock, den som ställt väckaren kliver inte upp.
Jag går och försöker väcka Pontus och Emma strax efter sju, sen väcker jag lånebarn.
Gör frukost till lånebarn så han hinner äta och klä sig innan åtta då det är dags för förskola.
Jag väcker mina barn var femte minut tills klockan närmar sig kvart i åtta, får upp Pontus och han gör sig klar och tar sig till bussen.
Klockan åtta går jag med lånebarn till förskolan och har då fått upp Emma ur sängen och sms:at till hennes fröken om att hon inte kommer att hinna till 8.10 som var planen.
Kommer hem och pratar med Emma om hur vi ska kunna fullfölja hennes plan om att komma upp till 100% närvaro i skolan innan sommarlovet.
Vet inte, känns tungt, går inte, är de svar jag får och mina stressnivåer höjs inom mig. Tillslut kommer vi överens att gå tillsammans till skolan 9.40. Då sms:ar Pontus mig och vill bli hämtad i Byske, hans pollenallergi gör sig kraftigt påmind. Suck!
Jag törs inte berätta för Emma förens vi är på väg till skolan att jag inte kan vara med henne där, att Pontus behöver hämtas. Emma var nästan på väg att gå hem igen, men gick till skolan. Phu!
Sådana här dagar/tillfällen vill jag bara öppna dörren, gå ut och stänga dörren om det jobbiga och gå därifrån. Men det går ju inte, mina barn behöver ju mig och min hjälp, går inte vara självisk då.
Vad skulle vi som familj kunnat gjort bättre för att förhindra det här?
Att någon gör en osjälvisk handling för att underlätta för mig, det hade gjort min dag bättre.
Att man som 12-åring och 14-åring inte har förmågan att tänka på något annat än sig själv, det kan jag köpa.
Men att ge upp och inte försöka utmana sig själv, det finns inte i min värld och då andra inte ens kan försöka ....
Det är så här hela våren har sett ut för mig och jag är så himla trött på segheten och bristen på resultat av allt jobb jag lagt ner. Suck!
Kram.
Rörd till tårar
I fredags var jag på två möten, först avlastningssamtal med de andra jourhemmen och Viviann, sen lunch och ett möte med min chef Karin.
Karin hade köpt blommor till oss, krukrosor. Jag ställde ned min i Höganäs krukan som står på bron.
När tid har funnits har Jörgen vertikalskurit vår gräsmatta och lånat grannens traktor och uppsamlare.
Idag har jag varit på vift för roliga inköp. Direkt i morse fixade jag en grej till Johanna i stan och då passade jag på att besöka Rydlinge Plantskola. Fick med mig lite fina plantor och betalade med morsdagspengar.
Efter maten drog jag iväg till Oves plantor i Ersmark och köpte lite sommarplantor.
Hittade en annorlunda Million Bells, lite dubbla blommor. Fin tycker jag.
Sen blev jag glad att postbilen svängde in på gården med ett paket, en stege jag beställt till toan uppe.
Men allra gladast blev jag över ett paket som Johanna hade fixat från sig och sina syskon. Jag blev rörd till tårar.
Kram.
Morsdag
Fick min första morsdagshälsning av Johanna i morse, via ett face-time samtal.
Har varit hemma hela dagen och smådolat lite i trädgården, farmor och Elaine har också varit här. Blev grillat till middag.
Kram.
Ärligt naket
Ni som läser min blogg har kanske märkt att det varit mycket bloggpauser och kryptiska halvhemliga inlägg här under våren, ska försöka ge er lite mer kött på benen om varför och hur jag fungerar. När det händer så mycket som är väldigt privat eller jobbrelaterat med tystnadsplikt kan jag inte skriva om sol, trädgård och vardagliga saker. Svår balansgång ibland och då blir jag blockerad i mitt skrivande.
Men innan jag utlämnar mig själv och delvis min familj, så vill jag tydliggöra att det handlar om min syn på saken och hurdant jag fungerar och vad jag upplever i min vardag.
Jag har inte för avsikt att smutskasta någon eller så och avsikten med det här inlägget är att jag ska kunna "blogga på" mer normalt sen.
Det jag kommer att berätta för dig handlar om mitt uppdrag till kommunen, om hur vi som jourhemsfamilj har klarat av vårt uppdrag, hur familjen har påverkats och vart jag landat i allt detta just nu. Det är högst troligt att min man och mina barn har en helt annan historia att berätta.
Jag älskar mitt jobb, men som alla andra jobb så har det sina för och nackdelar. Vi har lärt oss mycket och tagit lärdom av några misstag.
För helt krasst ser jag nu hur den enorma arbetsbördan den här familjen hade på senhösten i fjol, har lämnat spår och jag har fått lägga all min tid den här våren på att lappa, laga och mildra konsekvenserna efter den tiden.
Med hård arbetsbörda menar jag att jag hade tre jourplaceringar och Jörgens nya jobb och stora distrikt, Sundsvall och upp till Kiruna, gjorde att han sov borta nästan varje vecka.
Idag har han ett mycket mindre distrikt och jag bara en jourplacering.
På vardagarna hade jag ensamt ansvar för två småbarn, en tonåring och mina egna två, vilket innebar att vissa dagar var arbetstiden 06.00-24.00. Förutom de vardagliga rutinerna med mat, städning, blöjbyten och samtal, hade jag möten, umgängen och mail som skulle skrivas. Tid blev en bristvara.
Sen kommer den här biten med känslor och den sorgebearbetning som startar då ett lånebarn lämnar oss. Här tror jag det blev jobbigast för Emma!?
De två små bodde ovanligt länge hos oss, tio månader blev det. Det är klart det känns och blir tungt ett tag och massa känslor som ska bearbetas då de flyttar vidare.
Jag fick stöd av kommunen i form av de avlastningssamtal som ingår när man är kontrakterad som jourhem och när man är vuxen kan man hantera de här känslorna på ett annat sätt än vad ett barn kan.
Med facit i handen har allt det här påverkat mina barn väldigt mycket och på olika sätt. Emma började ju vårterminen med att inte orka gå till skolan och pratade mycket om saknaden av sin morfar och farfar. Var ledsen på kvällen då hon skulle sova.
Förmodligen förstärktes den här sorgen till morfar och farfar av saknaden av de två små, den sorgen att de lämnade oss kunde nog bara Emma känna men inte riktigt sätta ord på.
Nu är det inte hela sanningen bakom Emmas kämpiga vår och hennes problem med att ta sig till skolan, men helt klart har det påverkat henne att vi jobbade så hårt i höstas och att vara med om dessa avsked som ingår i mitt jobb.
Sen har vi Pontus som har gått och blivit tonåring och påbörjat sin tonårsrevolt. Strulat med lite av varje.
Helt klart fick han vara för mycket i "sin värld", den som är full av kompisar och internet, under hösten.
Den här våren har vi jobbat väldigt mycket med att hala tillbaka honom och ge honom tydligare ramar och mycket kärlek, men framförallt tid.
Vi har haft en vår fylld med tonårshormoner, attityd, höjda röster och smäll i dörrar.
Minns ni er egen tonårstid? Känner ni igen er?
Tonåringen behöver verkligen tokälskas och man får välja sina strider, i nuläget har vi kämpat oss igenom de jobbigaste bitarna och löst de akutaste problemen. Vi har en bra bas att stå på inför de närmaste 6-7 år som är kvar att ta oss igenom;)
Fördelarna är fler än nackdelarna med mitt jobb och jag känner att jag trivs och har så mycket mer kvar att ge, mer att lära.
Än har jag bara förstått en bråkdel av hur socialförvaltningen fungerar, vad LVU och SoL placeringar är för något, än har jag inte ledsnat på att få förmånen att gå på föreläsningar, det har jag alltid gillat i och för sig, att få jobba hemifrån är också ett plus.
Till hösten ska jag och Jörgen äntligen få gå en familjehemsutbildningen, som är obligatorisk i och för sig, där får vi fördjupa oss i vad det innebär att vara familjehemsföräldrar.
Men nu kommer vi till det jag egentligen skulle skriva om, nämligen hur den här tiden har påverkat mig!? Vart står jag mitt i allt det här? Vad är nackdelarna med att vara jourhems mamma?
Vi människor har vissa grundläggande behov, de som Maslow skrev om ...
Självförverkligandebehov
Behov av uppskattning
Sociala behov
Trygghetsbehov
Kroppsliga behov
Maslow tänkte lite som så att man behöver ha sina behov tillgodosedda i den ordningen han numrerade dem, alltså har man inte behov ett och två uppfyllda så klarar man inte av att ta steget upp till trean och så vidare.
Ibland i livet kan man halka ner i trappen som t.ex. vid skiljsmässa, uppsägningar eller dödsfall.
För mig som jourhemsmamma upplever jag det svårt att fullt ut tillfredsställa mina sociala behov och mina behov av uppskattning.
På en arbetsplats där har man arbetskompisar och kan prata om ditten och datten på fika/lunchrasten.
Jag har inga arbetskompisar, jag har dessutom tystnadsplikt och det är svårt att prata med någon om de problem som uppstår på vägen. Har i och för sig mina avlastningssamtal och min man att ventilera med, men det blir inte samma sak som då man kan avreagera sig på fikarasten över en händelse som sker i nuet.
Dessutom förändras ens umgängeskrets lite då man som jag blev småbarnsmamma igen.
Svårt att få till det och träffa sina vänner då man aldrig riktigt vet hur man jobbar. Så ensamheten kan vara jobbig, nu är jag en ensamvarg och kan trivas med det också ibland.
Angående bekräftelsebehovet. Om vi då tar min man Jörgen som ex., han är ju säljare. I sin yrkesroll får han ofta bekräftelse på att han gör ett bra jobb, bl.a. genom att se resultatet av sin försäljning och kan jämföra sig med de andra säljarna i gruppen, med andra ord kan han mäta hur han presterar, öka eller sänka kraven på sig själv, bli bekräftad, tillhöra ett sammanhang.
Jag presterar varje dag, men det är svårt att mäta. Det är ingen som direkt säger till mig efter en vecka hemma att du städade och tvättade utmärkt den här veckan!? Å, andra sidan ska man ju kunna känna sig nöjd och bekräfta sig själv genom att se det rena hemmet och tomma tvättkorgarna!?
Jag får också bekräftelse, men inte lika tydligt.
Lite exempel på vikten av att få bekräftelse kan du läsa om i länkarna här:
En annan nackdel med att vara jourhem är att folk inte förstår hur mycket man egentligen jobbar, det är dessutom ganska svårt att förklara då tystnadsplikten gör att man måste väga sina ord. Bättre att inte säga något alls än att råka säga för mycket. Det en vet, vet ingen annan, det två vet blir lätt tre, fyra, massor som vet.
Vid några tillfällen har några olika uttryckt sig lite så här till mig, - "Kan du fixa, du som bara är hemma/har tid...?
Min nuvarande sysselsättning och dess nackdelar som jag känner av, hör givetvis ihop med vem just jag är.
Jag har kanske inte alltid fått mina grundläggande behov uppfyllda som liten och jag är en tant som fortfarande inte riktigt har hittat mig själv och tror på att jag är bra. Självkänslan är inte alltid den bästa.
Den är så sann!
Hur jobbigt och misslyckad jag än känt mig som mamma senaste tiden, vet jag att jag gör det bästa jag kan!
Att den här våren ändå se hur ens barn, visserligen på två helt olika sätt, bli uppmärksammade om att de inte är som de brukar, att den här våren vänt ut och in på sig själv för att förstå och försöka göra allt för att plåstra om, lappa och laga, förbättra och bara försöka göra allt för att hjälpa dem. Det tär på en, det knaprar på min redan svaga tro om att jag är bra, duger och räcker till!?
Under familjehemsdagarna på Medlefors valde jag en föreläsning om Kärlekens fem språk, den kursen har hjälpt mig så otroligt mycket den här kämpiga våren.
Jag har sett hur jag ska komma ännu lite närmare mina egna barn, förstått hur de behöver tanka sina "måbranivåer"/"kärleksdepåer".
Emma behöver bekräftelse, kärleksgåvor och fysisk beröring för att må bra.
Att få ge gåvor och att få gåvor är så otroligt viktigt för Emma. Nu pratar vi inte dyra saker, utan mer handlingen i sig, som att ge bort en teckning och få lite hårsnoddar.
Hon kan överaska en med att ha bäddat alla sängar här nere och plockat bort varenda pinal som ligger på fel plats, skor som står i en perfekt rad då man varit borta och kommer hem.
Emma älskar att se min glädje, att hon har kunnat ge mig det jag mest behöver..
Älskade unge, det är hon som ska få känna den omtanken!!
Pontus behöver fysisk beröring och tid! Tid att få prata till punkt och att någon verkligen lyssnar på honom, tid man tillbringar med honom, men kramar och "high fives" ryms också inom hans behovsram.
Det är så viktigt att man ser sina barn och faktiskt lyssnar på dom! Samtidigt som man har koll på vad de faktiskt gör då de pillar med telefonen och är med kompisar.
De lever i en verkligt hård och tuff värld med Snapchat, Instagram och KIK!?
Mina erfarenheter sträcker sig bara till min egen tonårstid, mina stora tre barns tonårstid och den värld våra nuvarande tonåringar lever i. Klimatet har hårdnat för våra tonåringar. Allt är bara en knapptryckning bort, allt sker sekundsnabbt och går sällan att ångra.
Då man är mitt uppe i den här stressen om att göra allt för att hjälpa sina barn, vänder ut och in på sig själv så det ska fungera och ändå inte får ihop det, då blir jag grinig och sur. Det är då jag klagar på Jörgen och tycker att han inte förstår och inte hjälper till.
Men det är orättvist mot honom, han hjälper till så otroligt mycket här hemma, men om han misslyckas en enda gång då jag försöker få ihop det ensam, så kan jag bli skogstokig och skitsur på honom!
Lite som den här bilden, missförstånd och feltolkningar.
Att hinna med varandra och vårda sitt äktenskap kan också vara tufft då man är jourhem, speciellt som det såg ut för oss i höstas.
Men ingenting blir så jobbigt som då man ser sina egna barn ha det jobbigt!!
Jag vet inte om ni blev något klokare på mig, men att skriva det här inlägget har varit så viktigt för mig att skriva och att blogga, har jag insett under de dagar jag knåpat ihop detta inlägg, att blogga är ett sätt för mig att bli bekräftad.
Krama varandra och tänk goda tankar om dina medmänniskor, alla är vi bra för någon, alla har vi behov av att bli älskade för den vi är. Kom ihåg det imorgon bl.a på morsdag...
(Min man, Pontus och Emma har fått läsa igenom och godkänt det här enormt öppna/utlämnande inlägget.)
Kram.
Mors dag
Det slumpade sig så att jag fick fira min mor redan idag då hon skulle på en utställning i Skellefteå. Jag undrade om hon ville bli firad imorgon hemma, eller om jag fick bjuda henne på middag och fira henne idag?
Mor och Ulf kom vid två och när de skulle sätta sig ner och äta middag vid fem drog jag vidare till min bror, vilket var bestämt sen förut.
Brorsan bjöd på surströmming. Mums! Roligt att komma hemifrån en stund och snacka om livets vardagligheter.
Kram.
Punkt städat
Jag har diskat upp sakerna i mitt glasskåp och sorterat ut det som aldrig används eller har en bättre plats.
Före var de extremt fullt och smutsigt, ni vet den där feta grå hinnan som lätt bildas på saker som står i ett kök. Först diskade jag upp allt i diskmaskinen, sen torkade jag ur skåpet och glasrutorna.
Nu efteråt känns det fräscht och fint.
Kan erkänna att då jag skriver det här så är det inte helt färdigt. Nedredelen och utsidans målade del är inte avtorkat ännu.
Nej nu ska jag fortsätta med städningen för halv tre ska vi kolla upp Emmas öra på HC.
Kram.
Äntligen lite trädgård
Lilleman lämnades på förskolan i morse klockan åtta, därefter hade jag ett möte på soc. inskrivet i agendan.
När mötet var klart hann jag prova ut och hitta ett par bågar på Smarteyes. Jörgen var smakråd.
Tänk att mitt paket med progressiva solbrillor + progressiva glasögon blev 3000 kr billigare på Smarteyes än på Synoptik.
Jag gillar personalen och den hjälp man får på Synoptik, därför sved det lite i min trogna själ att svika dom, men 3000 kr är mycket pengar.
Jag hann inte avsluta affären med Synoptik och hämta ut mitt synrecept, innan det var dags att åka hem och hämta upp Lilleman på förskolan före elva.
Åkte därför tillbaka till stan på eftermiddagen efter Lillemans vila och fixade då klart med Synoptik och återvände till Smarteyes för inmätning och beställning.
Jag skickade en snabb bild till Emma som jag tänker våga visa för er här. Inte den bästa vinkeln eller bilden dock, men jag tuffade till mig och tog lite blå färg på bågen. Kommer kanske att bli less eller tycka den är för ljusblå, men nu är det den här bågen det blir i vart fall. Det är en svart båge med ljusblå insida.
Klockan fyra följde jag Emma till skolsyster. Hon har fått sin vaccination mot humant papillomvirus som kan ge livmoderhalscancer.
Dagens middag fixade Jörgen via pizzerian i Kåge, han kom hem med en familjepizza.
Nu har jag jätteågren för att jag tillfälligt bröt min lågkaloridiet och inte kunde motstå frestelsen.
Jätteroligt är det dock att jag äntligen kom mig ut till trädgården och har nu kommit igång med ogräsrens.
För mig är det en underbar känsla att få ligga på knä och gräva i jorden. Mina energidepåer fylls på.
Kram.
Ibland går det inte
Idag känner jag mig sådär nere...
Obekväm i rollen som jag...
Hittar inte glädjen.
Oro i magen.
Jobbigt.
Vet vad det beror på och jag har kanaler att jobba med det och prata om det, men känslan finns där, orkar inte fokusera rätt.
Obekväm i rollen som jag...
Hittar inte glädjen.
Oro i magen.
Jobbigt.
Vet vad det beror på och jag har kanaler att jobba med det och prata om det, men känslan finns där, orkar inte fokusera rätt.
Kram.
Kalorier
"Everything you do is based on the choices you make.
It´s not your parents, your past relationships, your job, the economy, the weather, an argument or your age that is to blame.
You and only you are responsible for every decision and choice you make."
Jag har varit en sväng till stan och grattat min syster som har födelsedag i dag.
Efter kalaset åkte jag hem och lagade en väldigt god kyckling i ugn, en rätt kalorisnål rätt.
Citroner och färska kryddor. Rosmarin, Basilika, Timjan, salt, peppar, citrongräs och Harissa. Mums!
Kram.
Sjuk
Emma fick feber igår och är sjuk på riktigt, på riktigt länge..
Så synd nu när det går så mycket bättre för henne att gå till skolan, hoppas hon kryar på sig snabbt.
Kram.
Grillat
Jag och Jörgen har gjort lite småärenden på stan bl.a köpt en toapappershållare till toan uppe och lämnat igen mina lånebågar till optikern.
Har inte beställt några glasögon ännu då jag vill prisundersöka lite först. Alltså 11.100 för glasögon + solglasögon det känns dyrt.
Spontan bjöd in Lisa, Mikael och Maria på grillmiddag, gott och mysigt att prata och ses en stund.
Kram.
Tack!
Jättesvårt att ta bra bilder på mig och mina glasögon, men tack ni som tyckte något.
Nr 2 som ni tre var eniga om är väldigt lik nummer ett, nr 2 är rakare runt näsan och tyvärr har nr 2 väldigt ful skalm i mitt tycke.
De är jättefina framifrån dock...
De här blå gillade jag först, men har valt bort de på grund av den lite rundare formen tror jag...kanske om de funnits i en lite större storlek!?
Emma gillade det fjärde paret och även jag, dock lite skeptisk till det gröna på insidan av skalmen..
Ska kolla om de finns i andra färger.
Det troliga annars är att det blir par nummer ett...
Fast framifrån är ju ert val klockrent!
Ni får gärna tycka till igen, alla åsikter är bra.
Den här regniga och gråa dagen har jag inte haft något inbokat och dessutom har jag haft kraft att städa och det är så skönt att ha rätt så kladd och dammfritt både uppe och nere, dessutom två superrena och fina badrum.
Min kropp och mitt snart utläkta ryggskott har en annan åsikt dock...
Nu i afton tittade solen fram och jag blev då genast lite gladare;)
Kram.
Många tanter
Nu på morgonen har jag varit på synundersökning. Behöver er hjälp och er åsikt om mina ganska så lika hemlånade bågar, vilka ser jag bäst ut i?
Det här är mina nuvarande terminalglasögon.
Dessa har jag lånat hem:
I samma ordning men liten annorlunda vinkel...
En sista vinkel, men samma ordning...
Jättesvårt, jag vet, men snälla hjälp mig!
Kram.
Bedrövlig syn
Emma ville till kompis i Byske i afton och medans hon umgicks en stund så tänkte jag besöka pappa och handla mat. Blev dock två besök hos pappa då det såg bedrövligt trist ut hos honom. Jag har nog tänkt tanken vid ett flertal tillfällen att köpa Penseér och sätta ut, men det har inte blivit av.
Men vad tur jag har att ICA i Byske hade ett bra utbud av blommor så då kunde jag köpa lite blommor och åka tillbaka för att förvandla den lilla jordplätten.
Kram.
Trädgård
Har gått en liten runda i trädgården och fotograferat några utav de växter som är på gång att blomma just nu.
Rumsterat om lite med fotocollageväggen och kanske den kommer att funka...!?
Kram.
Weekend med barnbarnen
Nu är jag hemma igen efter att jag fått umgås med barnbarnen och Johanna och fyllt på med kärlek i mormorshjärtat.
Idag påbörjar jag en viktutmaning tillsammans med mina stora döttrar så hårt jobb blir det framledes med att skapa nya rutiner och göra förändringar i mitt liv. Ska göra lite andra förändringar på andra områden också ..... det kommer nog att bli bra tillslut.
"Förbjud barn att göra vissa saker men tillåt dem alltid att få känna vad de känner."
Kram.
Nere hos barnbarnen
I går bilade jag och lillkille ner till Umeå för att sen flyga med norwegian till Stockholm.
Kram.
Idag har vi besökt Kista galleria och strosat runt.
Kram.
Skönt att vara igång igen
Jag älskar att ha något att pyssla med, mår bra av att känna att jag gjort något, se ett resultat om det så är en bortvikt tvätt eller att jag dammsugit.
Har äntligen tapetserat Emmas rum klart och hjälpt henne att städa lite.
Hängt upp gardinerna.
Hennes nya smink/skrivbord får hon själv städa runt...
Har också hunnit med att malla, mäta och tillslut spikat upp min tavelsamling av min fina familj.
Kram.
Nytt utseende
Hade tänkt gå upp och tapetsera Emmas hörn som är kvar bakom dörren i hennes rum nu i afton, blev storstäd av ugnen istället.
Före och efter...
Mina glasögon föll isär tidigare idag.
Nu känner jag nästan inte igen mig själv i spegeln längre;)
Kram.
Tomt
Har försökt skriva massa inlägg på bloggen senaste tiden men blir helt tom när jag loggar in. Finns så mycket jag vill dela med mig av till dig. Allt som händer och ändå inte... ni får ta det som det är.
Lillkille har varit på förskolan på fm och då passade jag på att åka in till stan för lite inköp. På hemvägen handlade jag i Kåge och färska blommor fick följa med hem.
Jag har varken hunnit, kunnat eller orkat storstäda huset efter renoveringen av toaletterna, men det blir en punktinsats här och där.
Toaletterna är i vart fall nya, fräscha och städade;).
Funderar på att organisera mina svartvita tavlor på barnen i ett collage bakom sekretären.
"I stopped explaining myself when I realized people only understand from their level of perception."
Kram.
Vilken underbar helg!?
Igår var jag mest inne, vilade och lagade mat. Vi hade grannfest med pajtema på kvällen. Det är ett härligt gäng våra grannar så det blir rätt många skratt och så.
Jag lagade en kall skinkpaj, en WBpaj och annanaspaj till efterrätt.
Idag har Mikael och Maria varit förbi, då grillade vi och åt lite pajrester till för- och efterrätt.
Jörgen har kämpat på duktigt med krattning och bortplockning av bobbar och snöredskap den här helgen och peppar, peppar, så verkar min rygg ha hämtat sig då jag vilat.
Kram.
fredag
Det är tungt att orka då man inte gör det!? Nej inget svammel, bara fruktansvärt jobbigt att ha ryggskott och inte ens kunna plocka ur diskmaskinen utan att
"tänkasigförochvaraextremtnogamedattböjaknänochintevridakroppen.."!
Soffan lockar mer än att städa och plocka!Har därför unnat mig vila idag.
På aftonen åkte jag och barnen ner till stan och mötte upp Jörgen för diverse inköp.
Pontus fick några T-shirts och ett par shorts, Emma fick Nike halvsockor från Intersport.
Underbart väder innebar uteridning för glad Emma.
Middag blev på O´learys, dyrt men gott!
Jag tog en sallad med biff och blåmögelost.
Sen shopping av krokar på Coopforum bygg.
Balansgång att alla ska få sitt av kakan i denna tonårsfamilj! Phu!!
Kram.
Kanonväder
Jobbig morgon med ett möte och mycket känslor i omlopp, sen har det varit en rätt så bra dag.
Fick besök av goa svärmor och Elaine och svärmor har sjåat med trädgårdsjobb. Själv har jag krattat lite försiktigt i rabatterna, avlägsnat fjolårets döda blad från perennerna. Min rygg klarar inte mer än så, tyvärr!
Jörgen hjälpte sin syster med att tvätta bilen.
Vi bjöd på middag och jag lyckades riktigt bra med att smaksätta biffarna, mums, mums!
Facetimesamtal med barn och barnbarn tillhörde också dagens positiva.
Kram.
Bilprovningen
Alltså min rygg är fortfarande inte bra, jag går som en ostkrok fram till på eftermiddagen innan jag kan gå helt rakt. Måste som röra igång mina leder och muskler. Var till en kiropraktiker i måndags, direkt på morgonen och jag kan känna mig bättre på vissa områden efter det men väldigt öm på andra.
Idag har jag varit med sonen på ett möte och sen på bilbesiktning. Fick ingen ombesiktning, men underkänt i varje fall. En ventil som kärvar.
Härligt väder har vi haft i ett par dagar och det kliar i mina fingrar om att få börja vårstädningen ute. Vik hädan onda rygg!
Kram.
En njutning för ögat
Mitt ryggskott har lättat något och det finns hopp om liv. Dock orkar jag inte stå och gå några längre stunder så soffan är min bästa vän även idag.
Jörgen kämpar med feber men har trots det städat toan och skruvat dit handtag och piffat lite.
Vi är supernöjda och tycker det är en njutning för ögat att vistas där;)
Kram.
