dagarna går

Gräsänka i dagarna två och tjafs med barnen och dessutom rykten som skapar tonvis med oro, men sen att välja glädjen minimänniskan ger oss allihopa och stödet jag har i mina fina kollegor gör att man håller huvudet över ytan.
 
 
Men hörni, fokus på det som är bra, roligt och ger en bra livskvalitet. Jag/de(alltså mina barn) lyckades med uppdraget väcka/vakna och komma sig iväg och ta sig till skolan igår med bussen. Underbart!
 
Morsdag snart och hur underbart är det inte att jag blev en mamma till fem underbara barn, älskar att vara mamma med allt vad det innebär, även om de sista två utmanar mig ofta, men att stötta dem i vått och torrt för att de ska känna sig älskade oavsett deras mindre bra val, eller deras oftaste bra val de gör.
Älskar att vara mamma, mormor, farmor och familjehemsmamma.
 
Min älskade minifamilj i Täby reste till Kos och Grekland igår och de är så väldigt duktiga på att styra sina tankar till att fokusera på glädje och då uppnår man ofta sina drömmars mål genom tankens kraft.
 
 
 
För det måste vi komma ihåg ibland att det är vi själva som endast styr över vår val.....Blir så mycket bättre om vi väljer att fokusera på nuet och framtid istället för att kötta runt i vår uppväxt och grubbla på dåliga minnen. Fokus på de goda minnena istället.
 
Har nyss lyssnat på Anna Whalgrens dotters bok Felicia försvann och hennes upplevelse av sin uppväxt och sin barndom.
 
Återigen har jag några människor runt ikring mig som jag kan referera till, människor som inte klarar av att tänka positivt och de blir då offer och får inget bra liv, bara ältar och ojar sig, tar sig inte framåt av egen maskin utan tycker att det alltid är någon annan man kan skylla på.
Men det finns så många överlevare och vinnare, de som har haft det så mycket värre trots hårda uppväxtmiljöer eller att de hamnat snett i livet.. Morgan Alling, Lisbeth Pipping, Mia Törnblom m.fl..
 
Idag har jag valt att städa hela dagen och jag älskar känslan av ett rent hem där allt är bortplockat och inget rörigt som stör mitt öga.
 
Jörgen kom hem igårkväll och har roat minimänniskan, klippt gräset och varit iväg på tippen med skräp som samlas från alla varuproverskartonger och emballageplast.
 
Har inte ägnat mig åt trädgården så mycket på sistone, men gillar kraften växterna har trots traktorns framfart på kullenområdet där den skrapade och rensade bort all växtlighet. Eller det trodde jag i vart fall.
 
 
I morgon ska jag njuta av Mikael och Rues sällskap, shoppa kläder på stan med Emma och baka en tårta till morsdag då jag bjuder hem min mamma och Jörgens mamma.
 
Kram på er.
 
 
 

Grill och familjechill

Måndag och helgen är över. Barnen är skjutsade till skolan och då passade jag på att vattna hos pappa igen.
 
I går hade vi besök utav Mikael, Maria och Rue. Mikael hjälpte till att grilla revbensspjällen och gjorde glace som han penslade på dem. Mumsigt, men kladdigt att äta.
De två minimänniskorna bekantade sig med varandra, bara två dagar skillnad i ålder, men kommit väldigt olika långt i sin utveckling.
 
 
För ett tag sedan köpte jag mig en tavla på Rondellen (Skellefteå kommuns återbruk) som jag föll för, gillade dock inte ramen så den sprayade jag igår.
 
 
Blev i mitt tycke mycket bättre med grå ram, nästan så att motivet framhävdes bättre.
 
Kram.
 

Konfliktlöst och behagligt

Att ta hand om en minimänniska kräver uppfinningsrikedom för att kunna utföra saker som att duscha, gå på toa och laga mat, men i gengäld ger de så mycket mer än de tar av ens energi och när man summerar blir det bara positiv livsglädje.
 
Jörgen och Mikael har varit en snabb tur och retursväng upp till Ammarnäs idag och jag har ensamt roddat med hem och barn och det har gått riktigt bra.
Vid halv två blev jag skjutsad in till stan av Jhon (läs övningskörde) för vi skulle hämta upp Lisa som ville komma hem och vara med oss i helgen. Glasögon blev också justerade och ett par shorts reklamerades.
Men älskar stämningen som denna minimänniska på ett magiskt sätt för in i familjen med sin blotta närvaro.
 

Igår fick jag tillfälle att vattna hos pappa igen och plantera en ny Lewisia, igen, jag råkade tyvärr bryta av den från roten sist då jag skulle rätta till den...Tur var väl det då den fina älgen blivit flyttad och ställd ovanpå och mosade den halvt avbrutna Lewisian och därmed minskade dess chanser till överlevnad, men nu är ordningen återställd.

Kram.
 

Offerkoftan

 
Det har varit full fart i mitt liv och bloggandet har inte riktigt hunnits med. Jobb, trädgård och barn som ska skjutsas i tid och otid har fyllt mina dagar på för det mesta ett positivt sätt.
Det härliga sommarvädret vi haft med värme och sol har fått mig att vilja vara ute och jobba på och krattningen är slutförd.
I söndags jobbade jag hårt med kroppen och fyllde ut groparna och ojämnheter där ladan stod förut och det gick åt många kärror med jord/sand som jag tog från högen traktorn lämnade då kullen togs bort.
 
 

Den här veckan har det här med rutiner och att gå i skolan fungerat mycket bättre än det gjort på länge och alla har vi nog kämpat på och gjort vårt bästa utifrån våra förmågor, även om jag fick en hint från min dotter om mottsatsen. Tänker att hon har en viss poäng i det hon sa, tänker inte gå in på detaljerna, men ibland överpresterar man och försöker för mycket och glömmer det viktigaste som fungerat innan. Men mycket av det man gör fungerar också..
 
 
Natten emot måndag innehöll bara ett par timmars sömn för mig då tonåringen inte kunde sova och cyklade iväg och skjutsades hem igen utan dramatik av mig lite senare.
Hann aldrig vila ikapp sömnbristen under måndagen för vi fick besked om att vi skulle få ta hand om en liten minimänniska som jourplacering innan natten och då ville jag hinna städa och förbereda dess ankomst.
 
Tisdag var det fokus på att vår minimänniska skulle trivas och jag hann även med att samsova en och en halv timme med liten.
 
Onsdag var det jourhemsträff och på aftonen firades av i vårt gäng sisten ut på att fylla 50 år.
 
I dag har det varit en förfärlig dag och jag har kämpat med näbbar och klor för att välja glädje men hamnar hela tiden under surgubben.
 

Man kan inte vara på topp jämt och jag har flera gånger dragit på mig offerkoftan under dagen och känt mig så missförstådd och ensamförsökande fast jag med mitt sunda förnuft vet att det inte är så. Hängav mig åt att älta, grubbla runt och slicka mina sår.
 
Jag har i och för sig svårt att tro något annat än att vi alla någon gång i livet sätter på oss offerkoftan och tycker att livet suger. Sen finns det personer som gör det mycket oftare och då blir livets resa genast mycket besvärligare. Jag känner ett par tre personer som är experter på det och då blir det svårt att finna glädje och mening med livet.
 
Hittade en lista på vad som kännetecknar en person med offerkoftan på.
 
1. De tror att världen är emot dom. Ofta när man talar med dem klagar de på att ingen älskar dem eller att ingen kan förstå vad de går igenom.
 
2. De tar inte ansvar – I deras huvuden är de så övertygade om att andra borde hjälpa dem att de tror att de har full rätt till denna hjälp.
 
3. De överdriver sina problem – Ytterligare ett tecken på offermentalitet är att de känner sig ömtåliga och överdriver sina problem eller situationer de inte gillar.
 
4. De känner att allt dåligt drabbar dom - De kommer konstant berätta för dig hur dåligt allt är, om sina familjeproblem eller hur elaka folk är mot dem. Som en konsekvens kan de aldrig se möjligheterna med motgångar. De är helt stängda till idén att allt kan förbättras om man jobbar på det.

5. De ber aldrig om ursäkt - När en person som spelar offer ber om ursäkt är det sällan uppriktigt. De erkänner faktiskt sällan sina misstag och ber i princip aldrig om ursäkt till de som drabbas.

6. De tycker synd om sig själva - Deras vana att tycka synd om sig själva får dem att verka hjälplösa eller ömtåliga för andra.

Om de misslyckas med att generera sympati eller empati hos andra använder de det till att trösta sig själva och gå ännu djupare in i rollen som offer.

7. De tror att livet är fullt av brister – Trots chanser som kommer deras väg är livet fullt av tillkortakommanden. De kan inte och tänker inte hitta lycka i något.

8. De är långsinta- De kan inte lämna saker som sårat dem bakom sig. Därmed tar de nästan alltid chansen att ta upp dem i nuet.

 

Har varit förbi pappa vid några tillfällen innan jag tillslut fick med mig vatten och kunde vattna de törstande växterna. Kyrkogården har inte fått igång sitt sommarvatten ännu.

 

 
Glöm inte att dina tankar blir din verklighet! Välj glädje och tänk kloka tankar med fokus på vad du vill uppnå och inte på vad som varit.
 

 

 

 

 
 
 
 
 
 

Vilket väder

Hittills i helgen har vi hunnit med så mycket vårfix och trädgårdsarbete.
I torsdags när svärmor och Elaine var här tog vi bort de vissna växtdelarna från rabatterna och Jörgen hann precis städa altanen innan han grillade middag. 
 
 
 
Igår krattade jag och Jörgen skurade upp bron. Idag har jag fortsatt med krattningen och det är bara lite kvar på östra sidan nu.
På eftermiddagen oljade jag in bron vilket var minst tre år sedan och hög tid att ta tag i.
 
 
Mikael och Maria är och hälsar på Johanna och Erik i Täby och jag gläds med de bilder de delar.
 
 
Så glad över att ha mina barn och barnbarn i mitt liv.
 
Kram.
 

Alla dessa val man måste ta!!

Jag och Jörgen har tillsammans tvingat in oss i att ta många svåra beslut och val på en och samma dag denna dagen...
 
Ska vi köpa en ny matgrupp till altanen eller bara ett nytt bord, eller ska vi ha kvar de möbler vi haft en längre tid? Ska vi också samtidigt köpa en ny dator så här åtta-tio år senare så vi kan maila och googla utan tuggande och onödigt irriterande väntande på att sidor inte öppnas eller att vi tvingas in i att stänga ner, öppna upp och börja om...?
V70 gick inte igenom besiktningen och vi tog åter upp tanken på att byta ut den, men till vad...?
 
 
Glad över at vi köpte ny dator och ny matgrupp och stolar idag, också glad över att vi spegelvände placeringen på altanytan.
 

Varit förbi hos pappa ikväll och vattnat de frusna törstande växterna, i samma veva som Emma hämtades upp på UG.
VALDE att sätta dit dessa växter liiite för tidigt innan säsongen faktisk startade, men jag har fortfarande hopp om att de ska överleva och frodas.
 

Nu återstår det bara att se om vi väljer att byta upp oss två årsmodeller till mindre körda mil, men också mindre utrymme, men till en fräschare bil med mindre kostnader på sikt!?
 
Kram.
 
 
 

Kärlek och lugn då inga krav finns

Jag har mina spretiga tankar runt ikring utanför det jag visar upp här eller förmår mig att ta tag i, vill så väl och ni som jag sällan nämner i min blogg finns ofta i mina tankar...
 
Jag fegar ur och vill inte tränga mig på, hittar inte rätt tillfälle, rätt tillfälle finns men jag vågar inte för att det var så länge sedan och jag hittar på ursäkter, jag borde men kunde inte uppbåda tillräckligt mod... Jag har köpt blommor med  avsikten att ta med mig och dyka upp oanmäld.
Blommor har vissnat, paket har blivit liggande och resultatet har alltid blivit detsamma. Jag vill så väl, men förmår mig inte och jag blir så ledsen och besviken på mig själv och känner mig så fel.
Jag har många människor runt mig som betyder mycket för mig. Personer som står för trygghet, kärlek, värme och respekt. Dessa människor är viktiga för mig, för inför dem kan jag vara mig själv..
 
Exsvärmor och exsvärfar är en sådana personer för mig och jag blir så ledsen på mig själv då jag inte fullföljer min tanke om att ta kontakt... men Grattiskramar en dag i efterskott vill jag önska dig ifall du läser här.
 
Nästa fina människa jag tänker ofta på är min nuvarande svärmor som besökte oss idag och tillsammans har vi krattat och städat bort nedvissnade växter i rabatterna idag och med sig hade hon och Elaine den här fina korgen.
 

Nu är det lov och inga krav på någonting vilket ger mer harmoni i familjen. Älskar att sonen tog eget ansvar och ställde sin väckare på nio och åt frukost innan tio för att ha fortsatt bra dygnsrytm för sin egen hälsas skull.
 
Kram
 
 
 
 
 
 
 

Förstå att man har ett eget val

Det tar tid och vi ramlar, men vi reser oss upp och hittar vägar tillbaka att komma på rätt bana igen. Vissa dagar har varit genomdjävliga men så helt plötsligt har vi löst upp knutarna.
Tydlighet är viktigt har jag förstått, tillit likaså. Men det viktigaste är att man måste kunna välja. Inte skylla ifrån sig och välja att ta ansvar för sina egna känslor och handlingar.
 
 
Den här gången ritade jag ett schema över hur jag vill att vår vardag ska se ut och sen pratade jag med barnen ett och ett och tillsammans kom vi överens om lite justeringar och hur det praktiskt skulle kunna uppnås. Vad vill de klara själv och vad vill de ha hjälp med.
Det resulterade i att mina barn klev upp helt utan hjälp i morse, åt frukost och kom sig iväg till skolan med bussen. En sådan underbar känsla!
 
 
Jag älskar internet där vi kan söka tips om hur man ska agera, leta upp andra i liknande situationer, söka litteratur och så vidare. Utbildning ger kunskap och kunskap ger framgång.
Den här gången tackar jag Kaj Pollak särskilt mycket då han gjorde det så enkelt att förstå det här med att välja Glädje. Att mata den vita vargen istället för den svarta.
 
I går hittade jag energi till att fortsätta med mitt projekt att mysa till i vårt sovrum och sydde mina gardiner klart.
 
           
 
Det blev trångt på gardinskenan men jag är nöjd över resultatet.
 
 
Hann påbörja arbetet med att sy sängkappan så det arbetet ska jag fortsätta med framledes, tänker göra lite andra vardagliga saker först.
 
 
Det är ett antal år sedan vi gjorde om vårt sovrum och det här med att ha två gardiner har alltid funnits med i bilden men inte blivit av, men nu tog jag tag i det.
Behöver fixa med en del skavanker som uppstått med åren, som att måla om sänggaveln igen. Orsaken är väl i första hand dåligt underarbete då jag målade den, sen har små barnfingrar klöst och pillat bort färg och nappar har legat och skavt. Men målning får jag ta sen, vad jag gjort nu äntligen är att jag lagat lampskärmarna så de är hela igen.
 
Kram.
 
 

Härligt ute

Igår då Lisa lämnade igen bilen och vi käkat middag gick vi ut i det härliga vädret en stund. Jag och Lisa la igen potthålen som uppstått i vår väg under våren. Krattan, spaden och sopen var bra redskap att jobba med.
 

Lika härligt väder idag och jag och Jörgen har hjälpts åt att städa ute. Krattat gräsmattan där ladan nu bor, sågat bort låghängande grenar från några tallar ovanför ladan och städat bort lecastenar och material där ladan tidigare stod.
 

Innan middagen åkte jag och gjorde vårfint hos pappa. Kan vara väldigt mycket för tidigt men jag valde växter som kan klara lite kyla och torka.
 

Längst in planterade jag två blå Penseér och längst fram tre Astrar. I mitten skymtas en ny Lewisia för den jag hade planterat ifjol fick inte sitta kvar då den ansågs vara i vägen för höstplanteringen.
 

Medan jag planterade och skjutsade (läs övningskörde) J till Ursviken så fixade Jörgen med grillmiddagen. Mums!
 
 
 
Kram.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ditten och datten

Dagarna rullar på...
 
I torsdags var det Jhons matlagningsdag och vi blev serverade jättegod kycklingsallad med dillcremefraiche dressing och Sveciaost.
 
 
I fredags åkte Lisa till oss med tolvbussen för att låna en bil senare på aftonen. Vi gjorde paj till middag.
 
 
Idag har jag varit iväg och shoppat lite blommor och Emma och kompis hakade på. Emma köpte lite nya kläder bl.a.
 
Har också hunnit med att få till några samtal med alla barnen om att bli mer motiverade till att göra bättre val i sitt liv. Hittade så lämplig på Youtube en föreläsning av Kaj Pollak med temat att välja glädje.
 
 
Kram.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Vardagslunk

I dag var det skolstart efter helg och några lovdagar och som brukligt i den här familjen tappar väldigt många familjemedlemmar sin förmåga att ta eget ansvar för att komma sig iväg till skola och jobb.
 

Jag funderar just nu på om jag ska ta på mig att bära deras brist på att ta eget ansvar som mitt misslyckande, eller inte!?
Mitt känslomässiga jag känner så men mitt rationella jag inser att det inte är hela sanningen.
 
Kram.

Gisses vad oro kan ställa till det med!

Valborgsnatten innehöll korvgrillning, familj, glädje och besvikelse som mynnade ut i dåligt med sömn. Har tvättat och stökat undan disk och måsten för att vårt hem ska funka ifall att vi får oväntat besök eller så...
 
 
Söndag afton hämtade jag upp Lisa i Fahlmark då hon kom hem från USA. Hjälpte henne att handla färskvaror då hennes kort var tappat och spärrat.
 

Måndag innehöll en dag av många känslor hos många av oss, men mest hos den som inte klarade teoriprovet!
Jobbigt!
Vi blev "dejobbigaföräldrarnasomfattaringenting" då känslorna skulle ut, men det kan jag ta!
 
Vad är mitt ansvar? Vad är ditt?  Den med dålig självinsikt hävdar att det var mitt fel!
 
Kram.
 
 
 
 
 
 
 

RSS 2.0