mammatanten

Upptäckte på morgonen att lillgumman har fått svinkoppor igen...på näsetippen! Passade på att köpa läkemedel i Byske, i samband med jag hämtade pappa i Åbyn, för att skjutsa honom till Umeå och onkologen. Sedan tänkte väl jag inte mer på Emma.

Bilresan ned till Umeå gick väl bra, förutom att vi inte hittade till den nya södra entre'n och onkologen direkt så en liten försening inträffade..... Hur gick det då för pappa? Jo, det är Njurcancer.. det är en aggressiv och oberäknelig form av cancer...obotbar...kronisk....oförutsägbar. Eftersom pappa har mer ont och lite högre sänka igen blev beslutet att sätta in en slags "bromsmedicin". Det är en form av cytostatika som tas i tablettform. För att kanske lura de elaka cancercellerna att inte hitta sina vanliga vägar....förhindra att de får ett nytt fäste....

Hur känns det att få ett sådant här besked då?! Jo pappa tar det med mer ro än oro, kan jag tycka!? Själv fick jag väl en tår i ögat, men man får passa på att njuta av det man får/har och inte gå och oroa sig för det som eventuellt kan hända.

På väg hem från Umeå kom jag på att Emma får ju inte vara på dagis när hon har svinkoppor...så i morgon vabbar jag.

Fick se en älgkalv som stressade runt bakom älgstängslet idag också...