Ett år senare och vi är på banan starkare än någonsin!

Minns ni det här inlägget jag skrev för snart ett år sedan? Jag minns i vart fall de fruktansvärda helt otippade händelserna som skedde i min familj, de som höll på att totalt knäcka oss och resulterade  sen i att jag skrev det där Ärligt nakna inlägget i maj. 
 

Häromdagen slog det mig att vi har det ganska lugnt och fint i vår familj igen, att de stormiga vindarna äntligen har mojnat.
Fick en bild på hjärnan och småskrattade för mig själv...
Visualisera "familjen" som ett pussel där varje familjemedlem har ett par pusselbitar var och tänk dig sen att de alla samtidigt förvandlas till tunnare och tunnare bitar som sen blir Post-it lappar och sen lite vind på det, till och med storm och orkanvindar och jag som i panik försöker trycka fast lapparna allteftersom de försöker slita sig och blåsa iväg!?
Men nu ligger bitarna ganska stadigt igen och vi som familj är starkare än någonsin.
 
 
 
Medans lånebarn var på förskolan idag, har jag varit hos Vivianne på avlastningssamtal. För en gångs skull var det roligt att sitta hos henne för det fanns inte så många jobbigheter att lasta på henne.
 
Kram.
 
 
 

En ny fas i livet.

Jag har länge haft PMS känningar dagarna innan mens. Dagar med mycket växlande humör och kanske inte den bästa mamman och partnern just då. Jag vet att mensen är nära då brösten ömmar och humöret är irriterat och sen kommer gråtdagen.
 
 
Det här mönstret håller nu på att förändras då jag känner av klimakteriets symtom ganska mycket.
Från att ha haft en blödning i månaden kan det nu gå två månader, eller så blir det bara två veckor emellan blödningarna och det ställer genast till det då man inte hinner tolka kroppens signaler.
Kände mig jäkligt arg och irriterad en dag då vi var i fjällen och nästa dag lipade jag i liften för småtjafs med tonåringen. Grejen var att jag hade minst två veckor kvar till mens, eller det var det jag trodde och då förstod jag inte varför humöret var som det var.
Men det hör ju livet till och man har inget val så det är bara att hänga med till nästa fas. Hoppas mina vallningarna aldrig blir värre än de är just nu, för än så länge behöver jag inte byta kläder eller så.
 
 
Kram.
 
 
 

Känslor och sämre dagar har alla!

För några dagar sedan skrev jag om att jag inte "justdåorkadeinteochbrötihopmedångestliknandesymtom".
Jag skrev på ett sätt som provocerar då jag eventuellt missbrukade ordet ångest!?
Det inlägget finns inte längre kvar i dess hela form..
 
För mig var det katastrof att inte orka hålla fasaden uppe som jag nog gör 99% av min tid i mitt liv.
För mig blev det jobbigt att fulgråta och känna en enorm klump i halsen av just då ångestliknande symtom och inte kunna äta middag med familjen.
Jag förstår verkligen varför det blev som det blev, men att jag liksom inte orkar hålla masken och bita ihop blev jobbigt för mig.
Jag skriver en ärlig och öppen blogg där jag belyser min vardag ibland på gränsen av vad som är tillåtet...den här gången var det nog kanske för vissa så...
 
Vi alla, verkligen ALLA blir ledsen någon gång emellanåt, det hör livet till tänker jag i vart fall, men att man skriver om det i en blogg är nog dock mindre vanligt.
 
I min familj stormar känslorna alltid lite extra då vi har så många boende som inte riktigt följer normerna under samma tak.
Kram.
 
 
 

Utflykt och charmtroll

Vi har varit iväg på en roadtrip med Mikael och Maria idag och när vi kom hem till barnvaktande mormor och morfar var Rue på strålande humör.
 
 
 
Kram.

Med barnen i fokus

Jag hade inga i förväg planer för den här dagen, men det blev lunch ute i solskenet. Hamburgare som Jörgen stekte på Muurikkan.
 

Jag och några barn drog sen vidare till Piteå och de fick bada där medan jag gick på stan en stund och sen bara var i en timme eller nästan två utanför äventyrsbadet.
 
Kram.

Osäkerhet

När man är en människa som alltid försöker anpassa sig för att passa in och är oerhört flexibel och lyhörd på andras signaler och duktig på att förstå vad andra behöver och duktig på att tillgodose andras behov villkorslöst.... kan det eventuellt någon gång bli lite för mycket och man bara bryter ihop för att inte själv bli bemött på detta villkorslösa sätt!
 
Det hände mig i afton....
 
Jag försöker alltid läsa av alla människor och försöka förstå varför de gör som de gör? Stå ut med att de är så också, anpassa mig,fast jag inte alltid gillar det...
 
I afton orkade jag inte med att FÖRSTÅ och valde att gå undan och hamna i fosterställning och tårar...
...insåg att svälja ner någon middag var inte möjligt...
 
Men det jobbiga för mig blev att jag avvek från normerna och sa att nu orkar jag inte... jag behöver vara ifred.
 
Vi alla kan vara svaga ibland..
Vi alla behöver höra att vi är bra...
Vi alla behöver beröm, bekräftelse och kramar!
 
 
 
 
Kram.
 

Heja Emma

Emma lyckades med att locka mig att följa henne en runda runt byn i kväll fast jag var allt annat än sugen. Skönt ändå att få det gjort.
 
 
Emma berättade också att hon var stolt över ett resultat på ett matteprov idag, matten i sexan har tidigare varit lite tuff för henne.
Jag är också stolt över Emma som lyckats ta sig till skolan varje dag den här veckan trots att hon hade ett bakslag på orken. Lite stolt över mig och Jörgen också som lyckats peppa iväg henne.
 
Kram.
 

My life and never ending story

Det har snöat i natt och när jag tittade ut på morgonen så möttes jag av en underbart vacker vy, vilket piggade upp mig efter en natt med mycket lite sömn.
 
 
Efter att jag hade skjutsat mitt lånebarn och kom hem till byn igen var poliserna på trettio området vid skolan och gjorde någon koll. Vet inte om de sköt laser på mig, men jag körde med farthållaren på femtio och saktade ner till trettio i god tid och jag blev inte stoppad i vart fall.
 
 
Såg att några bilister fick blåsa för nykterhetskontroll då jag drog in soptunnorna från vägen.
 
 
Min sömnbrist i natt beror tyvärr på att den här  Never ending storyn som jag skrev om här som tog sig innanför mina skyddsmurar igen.
 
Tyvärr lyckades xx göra mig ledsen och frustrerad igår igen.
 
Jag hade försökt kontakta xx under dagen för att ställa en enkel fråga om ett samarbete vi haft och sen då xx äntligen hade möjlighet att svara var xx direkt otrevlig och gav inget svar på frågan och slängde till och med på luren i örat på mig.
Vid kontakt igen säger xx  "...men iaf...tänker att jag tycker att du ska ta dig en riktig tankeställare.." 
Vad xx syftar på och vad jag ska fundera på det berättar dock xx inget om och hur mycket jag än vill kan jag inte läsa xx tankar, så är det bara.
 
Mitt tips till xx blir att sluta fundera på det som varit och släng dig ut i nuet! Njut av varje dyrbar minut nu och låt inte det jobbiga som varit få uppta dina tankar.
 
 
 
Kram.
 
 

Jobb jobb jobb

Många inbokade tider att passa helt plötsligt när man har fyra barn att ta hand om. Föräldramöten och andra möten, skjutsningar och umgängen, träffar och kurser.
Jag tycker om att ha tider att passa för jag blir mer strukturerad då.
 
I morse var jag förbi pappa och tände i lyktan och inser att det är rätt bra med snö.
 
Tänk att det har gått lite mer än fyra år sedan pappa förlorade kampen mot cancern.
 
Handlade lite basvaror på ICA och träffade min frissa och pratade om Ammarnäs och senare idag tog vi (jag och Jörgen) ett stort beslut och något fantastiskt kommer att ske.
Berättar mer om det sen när alla detaljer är klara.
 
Kram.

Min helg

Var som vanligt på ridhuset med Emma i fredags och det är lika roligt varje gång att se bl.a Emmas utveckling. 
 
 
På lördag klev jag ur min komfortzon och var ut och åt med ett gäng familjehemsmammor. Blev inbjuden via en facebookgrupp och kände bara en person sen tidigare. Men jag ångrade inte att jag anmälde mig, det blev jättetrevligt..
 

Idag har mamma firats hemma hos oss då hon tycker det blir för mycket stök om vi skulle komma till henne.
Jag fixade ihop en grillmiddag, brorsan köpte lotter och Emelie hade bakat en god kaka som vi serverade till kaffet.
 

Hjälpte mamma att rensa sms ur sin telefon då den plingade till och mor fick ett MMS på släktens nyaste tillskott. Min ena kusin har fått en liten tjej. Grattis!
 
Kram.
 

Kurs och försök till samordning

Ibland får man inte ihop "det" då många är inblandade,  olika viljor, olika tankesätt o.s.v...
Det blev så idag med en grej och jag fattar inte varför det blev så krångligt helt plötsligt, men, men man behöver inte förstå allt jämnt.
 
Jag och Jörgen har varit på kurs/introduktion och fördjupat oss i ett aktuellt ämne idag. Intressant och för oss behövlig information i vårt uppdrag som jourhem.
Kram.

This day

Fick till en promenad på förmiddagen idag. Tog den lite kortare rundan genom skogen och fick ihop drygt tre kilometer.
 

Helt underbart väder, hoppas bara att det inte töar bort innan påsk då barnbarn kommer upp och vill åka skoter.
Min nya jourplacering har förskola på annan ort och jag skjutsar och hämtar. Idag skjutsade Jörgen och jag hann med mera saker på förmiddagen.
 
 
Jag och Emma har varit och klippt oss hos Åsa i Byske på eftermiddagen, jag klippte bara topparna då jag vill ha lite längre hår som går att sätta upp då jag ska på bröllop i sommar.
 
Kram.

Kom ihåg...

Det händer mycket som är jobbrelaterat och det blir så svårt att skriva för mig utan att det ska anses för utlämnande för någon.

Jag surfar runt på olika bloggar rätt ofta och hittade dessa ord från en yogamänniska, kanske lite flummigt men alldeles sant.

 
 
Att du har ansvar för din egna lycka.

Även när livet ger dig det mörkaste mörker – så är det upp Till dig att bryta loss, fokusera på ljuset.

Kliva in i det. Och sprida det. 

Vi vet aldrig hur länge vi får vara på denna jord. Så se till att fånga det vackra, det mjuka.

Sluta oro dig. Man kan alltid välja kärlek framför oro. 

Oro är en sten som du måste släppa taget om. 

Det är en prövning eftersom hela vårt samhälle påminner oss om att inte släppa den. Oron. 

Men jag vet, och verkligen vet – att du kan släppa. För oro är ett luftslott. 

Allt som du är orolig för går att lösa, allt blir bra till slut. Så tänd lampan i din rädslans rum. Se Rädslan för vad den är. Stirra den i vitögat. Och gå vidare.

 Allt kommer att bli bra. 

 

Kram.


Sportlovsveckan i Ammarnäs

Nu har vi landat här hemma efter en vecka i fjällen. Vi har haft det bra, rätt så tur med vädret och inte allt för mycket gnissel i relationerna.
 
Första dagarna var det strålande sol och knallblå himmel, dock ganska kallt innan solen hann värma upp temperaturen.
 
 
Vi har åkt slalom både på kvällen och på dagen, varit upp på fjället med skoter, grillat korv och druckit varm choklad, varit på två hockeykvällar och njutit av lasagne och tacos.
 
 
 
Vi gick runt bland husvagnar och spiketält och drömde oss bort om att kanske själv bo så någon gång..
 
 
Kram.
 

Känner mig som familjen ......

Tror man brukar uttrycka sig som "familjen Taikon" då man är många i ett sammanhang, jag använder det uttrycket ofta i vart fall då jag känner mig som "kaos" då min familj ska någonstans.
Vi åker till Ammarnäsfjällen imorgon och har packat mat, kläder, kastruller, handdukar, badlakan, sängkläder och "you name it" för sex personer som ska klämma in oss i en liten stuga och ha kul där under sportlovet.
 

Jag har haft en "struntaialltdag" idag då dagen igår tog musten ur mig fullkomligen. Det är helt galet respektlöst på många plan hur det blir i den här familjen ofta... jag gissar att jag curlar för mycket och ställer nog för lite krav...!?
 
Det har varit strålande väder idag och det ser ut som om det är det vädret som ska bestå under veckan, lite kallt emellanåt, men dock inte för kallt.
Bild från mitt köksfönster under förmiddagen..
 

Vinter då den är som allra bäst!
 
Kram.
 
 

Stressad till tårar

Jag har lagt mina flesta timmar idag på mer jobbliknande saker. Varit på studiebesök och presenterat mig på ett ställe som fick mig glad och trygg. En fantastiskt fin känsla infann sig om att det här stället är det optimala sådant här ställe för dess brukare. Det är så härligt att se hur en del människor är på rätt plats och har hittat den yrkesroll de trivs med och är ämnade för.
 
 
 
Jag har skickat iväg flera jobbrelaterade mail och ringt några samtal. Jobbmässigt kommer det att bli så bra!
 
Sen har jag haft en oerhört stressad morgon då jag kände mig otillräcklig och frustrerad. Emma har varit hemma från skolan igen och att ha tider att passa då man behöver krissamtala gör mig så stressad och då kommer tårarna av frustration.
Pontus skulle vara på ett möte i stan halv nio och jag skulle skjutsa honom...lämnade honom tio minuter sent på grund av att han klev upp för sent och behövde gå på toa flera gånger.
Efter mötet skjutsade jag sonen till skolan i Byske och väl framme så blev jag tvungen att vända tillbaka med oförrättat ärende och nu insåg jag att jag inte skulle hinna skjutsa hem honom innan jag skulle på mitt här ovan nämnda studiebesök.
Tack och lov så hade Jörgen stannat hemma från sitt jobb för att ta hand om Emma och kunde möta upp i Ostvik och ta hem sonen.
Om ni läser mellan raderna och lägger till ingredienser som ilska, knäpptysthet, orkar inte, vredesutbrott, tårar och till sist att jag fick ett samtal om att mötet skulle ha varit för en halvtimme sedan.....
 
Då kanske ni kan sätta er in i att det var inte helt lätt för mig att ta mig samman och infinna mig på mötet utan att se helt rödgråten ut..:(
 
Jag kan ta kriser och hantera konflikter, jag är en god lyssnare, en bra mamma, problemlösare och organisatör i vardagen. Duktig på att fånga upp och lyssna av.
Men då varje kväll och varje morgons självklara rutiner ständigt bryts och ifrågasätts och jag ska kämpa för att det normala ska få vara normalt men aldrig är det!? Att jag ständigt ska vrida ut och in på mig själv för att få iväg barnen till skolan, att jag ständigt ska ommöblera i mitt schema...
Att varje dag måsta vara nervös, curla, tassa, stryka medhårs och anpassa sig för att inte frånvaron ska bli större än vad den redan är för vart och ett av barnen som bor under detta tak, det är VÄLDIGT påfrestande. När rinner bägaren över liksom?
 
 
 
Till allas försvar så mår hela familjen så mycket bättre och vi har tagit gigantiska framstegskliv i vår vardag rent generellt. Men då jag äntligen kan slappna av lite och känna att nu är vi på rätt väg, det är då jag är extra känslig för bakslagen som jag givetvis vet att de alltid kommer.
 
Kram.
 
 

Snö, snö och mera snö

Hos oss vräker snön ner och jag har redan varit ute och skottat två gånger, det får bli min motion idag.
 
     
 
Vi har suverän hjälp utav Stenvalls med traktorskottning, men det behövs alltid renskottas och tas framför bron och till ladan.
 

Dålig morgon för båda barnen, men Emma har vi skjutsat till skolan. Får se om jag får iväg sonen snart också, magen gör ont säger han.
 
Själv ska jag på ett möte i stan i eftermiddag och sen på en Forumkväll för familjehem på Medlefors.
 
Kram.

RSS 2.0