Det enkla kan ibland vara det svåra

Jag är inte på topp just nu, rätt så sliten faktiskt. Rätt så trött och påverkad av massa yttre faktorer som till exempel det pissiga vädret som varit, segdragna förkylningar som rullat i familjen som ruckat på rutiner och ork att hjälpas åt och därmed snedvriden arbetsbelastning med vardagssysslor. En otäck orosanmälan som kom in, kollades upp och tack och lov inte behövdes gå vidare med sög också mycket energi.
 
Jag har med åren insett att det som får mig att må bra är att ge, ge tid och uppmärksamhet till andra, ställa upp och lyssna, skjutsa och finnas där. 
 
 
Det som får mig att må sämre just nu är att jag inte riktigt orkar ge i samma utsträckning då jag inte får någon respons på det jag ger. Alla mina närmaste har nog med sitt och jag vill inte vara den som skriker ut: Jag då?
Det gör mig ledsen och trött i dubbel bemärkelse att jag vet vad som behövs, men fömår mig inte att lägga fokus på det jag inte kan påverka och släpper in fel tankar i huvudet.
 
 
 
 
Tänk att något som är så enkelt kan vara så svårt.
 
Jag har följt Emma till BUP idag och hon fick svar på sin fråga om eventuell diagnos. Svaret blev fint och uttömmande, det märks att de har fått en bra och överskådlig bild av henne.
Bedömningen blev att hon inte har ADD även om man ser att väldigt många liknelser finns.
Det kom också fram att det hade varit önskvärt med att ha fått in material/bedömningar från tiden i grundskolan då frånvaron och besvären var större. Nu har ju min tös hunnit hitta strategier och bra rutiner för att få sin vardag att fungera så bra som möjligt.
 
Nu ska jag försöka fokusera på rätt saker igen. Vill inte att det bara ska vara mörker här inne på min blogg. 
 
 
Jag ser fram emot en helg i Ammarnäs och det verkar som om hela familjen vill med upp den här gången.
 
 
Kram.
 
 

Advent

Första advent idag och även Lisas födelsedag. Hon blir tjugoåtta år. 
Igår skickade hon bilder på då hon bakade med Elton och Alma, de gjorde en tårta till sin älskade moster.
 
 
Att skriva med pyntgele kan vara utmanande, det som skrevs på tårtan var Grattis Lisa 28 år.
 
Nu har vi snö här i Norrland och även den första vinterkylan är här. Vi hade tänkt åka upp till Ammarnäs den här helgen men avstod då det hintades om riktig vinterkyla och dessutom har vi en hel del som behöver göras här hemma. Över 30 minusgrader har de haft i Ammarnäs, här hemma har vi haft runt 10 minus.
 
 
Jag buntade på mig och de små vinterkläder, sen var vi ute och skottade lite. Skottade upp snö mot Emmas krypin så det eventuellt blir lite mindre golvkallt hos henne.
 
Vi går mot årets mörkaste dag, vilket känns då det inte blir riktigt ljust fast solen skiner. Den står så lågt just nu.
 
 
Kram.
 
 

Jag krigar på

Det är så mycket jag vill berätta för er om det som sker i min vardag, men som är så svårt att kunna  göra utan att det faller skuggor på någon annan.
Men jag krigar på och försöker verkligen jobba med min personliga utveckling och ta ansvar för mina känslor. och mitt fysiska och psykiska mående.
 
 
Det är de gånger det sårade barnet inom mig kommer fram som det blir så svårt för mig. Barnet inom mig har ett stort behov av att bli sett, bli uppskattat och inkluderat.
Men som sagt, jag krigar på och släpper detta ämne för nu.
 
Igårkväll blev det premiär på gymet för mig, säkert trettio år sedan jag sist satte en fot i ett sådant typ av rum.
Emma är duktig och tränar ca tre gånger i veckan och jag har varit den som för det mesta skjutsat henne och passat på att handla, hälsat på barnbarn eller bara suttit i bilen och väntat.
Från och med nu ska jag nyttja den tiden bättre.
 
 
Jörgen hjälpte mig, också det igårkvällst, med att ta in jullådorna och idag har jag påbörjat att göra julfint i vårt hus.
 
 
 
Kram.
 

Andningspaus

Jag, Pontus, lillkille och vår jourplacering bilade upp till Ammarnäs efter lunch i fredags. Kände mig splittrad om att åka upp då förutsättningarna ändrades och planeringen föll och behövde göras om.
Men det blev bra, bra att jag åkte för jag vet ju egentligen det att Ammarnäs är avslappnande och får mig att må bra.
 
Mikael och Maria var några timmar efter oss och fick sätta sig vid dukat bord då de kom fram.
 
 
Härligt väder på lördag och vi gjorde klämmackor ute vid grillringen.
 
 
Till middag på lördag bjöds vi på tjälknöl gjord på en älgstek, rödvinssås och brunsås, klyftpotatis och morötter utav kocken Mikael.
 
 
Barnen leker bra med varandra, fast farmors lyckopiller Freja och vår lånis blev lite sotis om min uppmärksamhet eller ville ha exakt samma leksak.
 
 
Vi åkte hem efter lunch idag när lilla jour skulle sova mitt på dagen.
 
Kram.
 
 

Vet inte vad jag ska ha för rubrik

I mitt liv är det aldrig lugnt någon längre stund, alltid är det något som kommer emellan. Att alltid vara beredd att möblera om och ta hänsyn till allas bästa och allas viljor är för mig övermäktigt jobbigt just nu, speciellt då ännu en yttre "faktor" har "slagit" ner obehagligt och oväntat i vårat liv..
Andas djupt, planera om, ta hänsyn och oftast ger det ett bra resultat.
 
Jag var på Junta igår och tog fram min sockstickning igen. 
 
 
Jag trivs med mina väninnor, tänka sig att vi kännt varandra sedan våra barn var små? Typ i 35 år!
 
Idag har jag städat, lyssnat på bok och kämpat med att inte tänka så mycket på det senaste "yttrefaktornnedslaget".
 
 
Jag har stickat i afton igen, det känns meningsfullt, rogivande och är så mycket bättre än allt pill jag gör på min telefon då jag pausar från plikterna.
 
 
Kram.

Onsdag

Hej, fick över en liten stund mellan mina sysslor och kikar in här på bloggen. Lilleman har åkt iväg till skolan och liten jour brukar vakna vid åtta.
Jag har hunnit röja i köket och diskmaskinen snurrar, jag är nyduschad och då passar det med en kaffepaus.
 
 
Igår fick jag inte så mycket gjort då jag av olika anledningar köpte några gamla rättegångspapper som tog tid att läsa igenom.
Gjorde två olika storkok dock, på högrev och kycklingdetaljer som fick puttra på spisen.
 
 
Kram.
 
 


Måndag

Direkt på morgonen idag hade Emma sitt andra besök på BUP, läkarbesöket som behöver göras när frågan om diagnos finns.
På onsdag ska läkaren och sjuksköterskan prata ihop sig och sen ringa oss för att ge oss ett svar/resultat av de två besöken och alla skattningsformulär som hittills är ifyllda.
Skönt att få ett resultat oavsett vad resultatet blir.
 
 
 
Väl hemma igen tog jag tag i att måla våran sänggavel som har funnits läänge på min "too do list".
 
 
Min jourplacering är fortfarande snuvig och därför inte på dagis. Efter lunch tog jag en promenad med hen i vagnen. Jag gick till Ljusvattnet, hade hoppats på lite krispiga vinterbilder men det har blivit lite för varmt igen för det.
 
Idag har jag inte kunnat hålla emot och styra bort dåliga tankar. 
Jag är så trött på att fel saker får ta upp så mycket tid, tid som behövs till så mycket annat.
Är så innerligt trött på att vara den jag blir när det blir så här.
Jag hittar inga nya sätt att komma runt problemen, känns hopplöst att någonsin få till en förändring, känner mig otillräcklig, ensam och väldigt ledsen.
Skönt med en promenad ändå för att pysa ut lite ångest.
 
Jag plockade med mig lite material från skogen och satte det i krukan på bron, blev bättre än den ledsna sommarblomman som satt där tidigare.
 
 
När jag kom in bäddade jag sängen och dammsög ordentligt i sovrummet. Kanske jag hinner torka fönstren imorgon.
 
 
Mikael ringde då jag lagade middag och undrade ifall de kom med fika, kunde jag fixa kaffe? Självklart kunde jag det. 
Vi pratade ihop oss lite om Ammarnäs dit vi åker till helgen.
 
 
Freja är full med energi, farmors lyckopiller.
 
Kram.
 
 

Farsdag och barnbarn

Vi har fått äran att ha Rue och Freja här inatt då föräldrarna var bjudna på vuxenkalas.
 
 
Jag hann med att byta gardiner och torka fönster i vardagsrummet igår också.
 
 
Det är snart dax att börja julpynta och då är det skönt att få undan lite fönstertorkning innan.
 
Idag är det alla pappors dag och jag saknar min pappa lite extra. Grattis alla pappor!
 
Kram.

Facebook

Mobbning på Facebook och andra sociala medier. Vad tänker ni om det?
Jag har ibland backat och inte orkat vara vän med några som tagit extremt mycket energi i mitt flöde..
 
Tillslut addade jag en viktig person i mitt flöde, men lika fort fattade jag att hen inte hade förändrats och ser att hen tagit bort mig utan orsak, trots att hen var den som bjöd in och frågade först sårar ju så klart....
 
 
 
Sen fattar jag att det finns trasiga själar som inte lever här och nu och blir enormt provocerade av andras sätt att vara?
 
 
Jag tänker att det egentligen är väl så att alla behöver bekräftelse emellanåt och att någon lyssnar och finns där för en..
Det är i vart fall det jag oftast vinner på i mina jouruppdrag, att stanna upp och känna in, lyssna på vad de säger....
 
 ..
 
Kram.

Fredag

Ja den här dagen startade med enorm sovmorgon, tacksam att för fjärde dagen på raken slippa stiga upp klockan sex.
Jag har städat på förmiddagen och efter lunch drog jag och lånis till stan för en del ärenden.
Middag blev ett hittepå som slutade med en wookmiddag.
Jag började finstrimla morot, hackade lök och visste att proteinet var kyckling som Jörgen bad om instruktioner om hur den skulle skäras. Jag gjorde marinad till kycklingen och då jag gjorde det beslutade jag mig för att det skulle bli nudelwook.
 
 
Kram.

Sju år som jourhem

I slutet av 2014 skrev jag under ett kontrakt och blev jourhem. Först tänkte jag skriva att det var en slump att det blev så, men inser att det inte riktigt stämmer heller.
Jag minns inte när jag först stötte på det här med att man kan bli familjehem eller som det tidigare hette fosterfamilj.
Men det var tidigt i mitt vuxenliv jag intresserade mig vid tanken och ville veta mer.
Att det blev just nu för sju år sedan jag gjorde slag i saken och skickade in en intresseanmälan till komunen berodde på att jag inte längre kunde vara kvar på ICA-torget efter tjugofem års anställning.
Jag sökte nytt jobb febrilt, men av alla de jobbansökningar jag skickade in ville det sig inte och jag förblev arbetslös. Jag trivdes verkligen inte i rollen som arbetssökande och de sju - åtta månaderna tärde på mig hårt. Mest för att jag gjorde allt som arbetsförmedlingen och samhället krävde av mig och lite till, men bar ändå känslan av att systemet misstrodde mig om att vara en bidragsfuskare...
 
 
Jag och Jörgen blev granskade i polisregister och övriga register, djupintervjuade och utfrågade och vi passerade som godkända.
 
20 unika barn har nu fått lite andrum och de eller dess föräldrar har fått en chans att bättra sig, hämta andan och se allt från en annan synvinkel. Några av mina placeringar har berott på att förälder har behövt vård, eller att de tillfälligt hamnat i en tokig sits.
Några barn har jojat ut och in hos oss och återkommit flera gånger. Ibland har jag haft placeringar omlott och ibland har jag stått tom. Nedan kan ni se min lista hur barn varit placerade.
 
1            17 december 2014 - 4 januari 2015.
2               5 januari - 27 mars 2015.
3             27 mars 2015 - 8 januari 2016.
4             17 augusti 2015 - 26 augusti 2015.
5               4 oktober 2015 - 12 december 2015.
6              16 januari 2016 - 22 januari 2016.
7               5 februari 2016 - 25 februari 2016.
8               April i en vecka då x hade semester.
9              26 februari 2016 - 7 september 2016.
10            28 september 2016 - 19 december 2016.
11             9 oktober 2016 - .4 februari 2019
12            16 januari 2017 ¨- 25 januari 2017
13.          13 mars 2017 - 19 september 2017.
14           30 november 2017 - 1 februari 2018.
15           10 december 2017 - 11 december 2017.
16           14 februari 2018 - 18 februari 2018.
17           16 april 2018 - 19 april 2018.
18           14 maj 2018 - 31 maj 2018.
19            21 juni 2018 - 9 juli 2018.
20.           25 juli 2018 -  30 november 2018.
21            22 februari 2019 - 18 september 2020.
22.            3 oktober 2020 - 5 oktober 2020
23.          19 november 2020 - 2 december 2020.
24.            5 februari 2021  -   1 augusti 2021.
25           13 september 2021 -
 
Tjugo unika barn och tjugofem placeringstillfällen är ändå duktigt jobbat på sju år. De flesta har fått med sig positiva egenskaper i sin ryggsäck efter de lämnat mig och det påminner mig om att alla kan göra något, men ingen kan göra allt.
Men alla barnen har för alltid en plats i mitt hjärta.
 
 
Kram.

Halvfullt eller halvtomt

Dagarna rullar på och jag hinner inte riktigt med. Jag kämpar med att inte snurra in mig i tankar som påverkar mig alltför mycket i negativ riktning. Det går lite si och så med det.
Men jag kämpar på att hålla glaset halvfullt.
 
 
 
Vi har sjukstuga igen här i huset, den här gången är det vi tjejer som är mest hängiga.
Trots det försöker jag plocka och röja här hemma och njuta av allt fint som finns runt ikring mig.
Jag försöker numera att alltid ha färska blommor hemma och trivs bäst med att fylla min vas med rosor. 
 
 
Något annat som blev så fint här hemma är vårt nya rum däruppe och som pricken över i:et blev det med mattan jag fick av fina farmor Britt.
 
 
Kram.

Plock, småstäd, tvätt, tystnad och en enorm saknad redan

Vår jour vaknade ledsen inatt vilket inte har förekommit tidigare. Det visade sig strax varför, magsjuka med kräk och renbäddning x 2 fick fixas.
Tacksam att Jörgen inte hunnit lägga sig och han tog tag i att sanera sängen och renbädda.
 
På morgonen tog jag itu med att skura och koka bort fler spår av kräks, duscha liten gjorde jag också.
Johanna hade också en vaken natt då Elton hade ont i örat och behövde mammatröst.
 
Jag har försökt hitta igen mitt hem idag och lagt leksaker på rätt ställen, minskat ner matbordet och plockat, torkat rent, städat och tvättat.
Det blir fort tyst och tomt då de åker, saknar dem direkt och det enda som hjälper är att hålla sig igång med vardagssysslorna och komma ikapp med att få var sak på rätt plats.
 
Tvättstugan har jag tömt på ren tvätt och sorterat ut i garderober och byråer, min garderob fick sig en rejäl städning och samtidigt bytte jag ut tjocka trägaljar mot smalare sammetsklädda galjar.
 
Känns tungt att vi inte kommer inplanerat att ses på väldigt länge vi här i Norrland med våra familjemedlemmar i söder.
Lisa är kvar och flyger hem i morgon vid 17.30 och hon kommer vi nog att träffa tidigare...
 
Det gäller att välja sina tankar för att inte drunkna i tårar.
 
Kram.

Fortsatt njut i kaos

I går fyllde vår lillkille 10 år och vi hade ett litet kalas med bara vi närmaste inbjudna. Hamburgare är det han önskar sig då vi frågar vad vi ska göra för mat så det fick det bli till middag.
 
 
Tidigare under dagen hjälptes jag, lillkille och Alma åt med att blåsa upp massa ballonger och gjorde det lite kalasfint.
 
 
Vi köpte en hockeyklubba, hjälm och puckar + extrabilar till en bilbana som han redan har. Två radiostyrda bilar fick han också och jag upplevde att han var supernöjd över de fina presenterna.
 
 
Vi gjorde det enkelt för oss och serverade glass som "tårta"....
 
 
Annat vi hunnit med under den här lovveckan är besök utav vår tidigare jourplacering, lek på Bodaborg, skridskoåkning och massa pusslande. tror vi lagt fyra, fem olika pussel.
 
 
Idag har några barn varit och åkt skridskor igen och sen varit och hoppat på Jump. 
Jag har varit hemma och fått äran att hänga med Rue och Alma som verkligen har haft det så roligt ihop.
F
 
 
Emellanåt är det disk, leksaker, smutstvätt, kiv och bråk, men för det mesta ett härligt kärleksfullt kaos där alla umgås.
 
 
Imorgon rullar Johannas familj söderut igen då allt roligt har ett slut.
 
Kram.
 

RSS 2.0