mammatanten

Strulig dag på jobbet med ojämnt mellan kunderna. Det kommer liksom folk från ingenstans och "poff" så är det jätteköer och lika fort har man jobbat undan dom.

Idag blev det två rejäla proppar en på förmiddagen då jag och en till fick hjälpas åt att extrabemannna kassan och beta av jätteköerna.
Men den propp som uppstod på eftermiddagen kunde ha skötts om bättre....tre sitter i kassan och upptäcker att de behöver hjälp så de ropar på extrapersonal. Jag släpper allt jag har för händerna och går ut till min kassalåda, men ser på en gång att det behövs minst två till öppna kassor. Jag gestikulerar till en kassör om att det måste ropas på två extra personal, vilket görs men ingen dyker upp......Det är såå frusterande!!
Man sitter i en kassa, som dessutom inte har en telefon, och man jobbar på och nästan kastar varorna efter kunderna för att skynda sig att få ner köerna.
Jag får en långsam kund och säger till kunden att jag ska ringa efter mer folk till kassan medans den drar sina kort......jag lämnar kassan och går och ringer på allanrop igen att vi behöver två extra kassörer, när jag kommer tillbaka till kunden så är den just klar med sina kort.
Vad händer? Får jag någon extrabemanning? Jo det kommer en till undsättning, EN inte två!!
En person avbröt till och med sitt eftermiddagsfika för att komma och hjälpa oss.

Tänk att det ska vara så svårt att göra ett extrainhopp till kassan av alla de personer som finns på golvet!? (Just då fanns det tre som kunde komma.)
Jag blir så frusterad då dessa situationer uppstår!!

Tänkte  idag på förmiddagen när alla flockades runt kameradatorn för att leta och hitta en ficktjyv, då var det minsann ingen som var stressad och hade för lite tid!? För då var man ju nyfiken medans arbetstid rann iväg...

Jag slutade lite tidigare idag för att jag hade haft för lite rast igen....frusterande det också att jag nästan aldrig hinner ha en timmes lunch, mycket frusterande.

Hur som haver hem och hämta barnen och tillaga den kulinariska middagen som blodpudding med lingonsylt är...?
Halv sex hjälpte jag Pontus att fixa med ombyte för att skjutsade iväg honom på fotbollsträning i Ostvik. När vi kommer fram inser vi att påsen med innegympaskorna låg kvar hemma. Bara att vända om hem utan träning idag....frusterande!

Jaja så kan en helt vanlig tisdag se ut ibland.

Kramisar.

I morse var det plötsligt kallt ute igen vi hade - 18 grader här i Drängsmark, fortfarande sol och blå himmel senare idag och solen värmer faktiskt riktigt bra.

Sen har jag upptäckt på senare tid att jag inte riktigt tål mina egna tårar! Kan man vara allergisk mot sig själv och sina egna kroppsvätskor? Jag tror faktiskt det är något som drabbat mig!?
Igår blev jag lite sentimental och fällde en liten tår, observera att jag sa en liten tår och imorse då jag vaknade så är ögonlocken som uppsvällda och extra skrynkliga.
Jag har dessutom fått hudsprickor både här och där runt ögonen men störst i ögonvrån och på ögonlocket.

Titta själv och kom gärna med förslag på vad jag ska åtgärda problemet med. Tyvärr så sväller sprickorna igen så man ser inte så jättetydligt men det är de där två skarpare linjerna jag menar.

 

Hur jag kommer att se ut imorgon efter kvällens program med Sofias änglar och de tårar man inte brukar kunna låta bli att fälla, ja det återstår att se.

Kramisar.

En strålande härlig och fin dag ser vi ut att få idag. Så fint att få se solen igen.



Whitney Houston har avlidit inatt. Dessa droger säger jag bara...

Alla sov vi länge idag. Sen kurade jag i soffan med en filt och en bok ett tag innan jag åkte till pappa en sväng.

Pappa mår ganska hyfsat för tillfället förutom att något har smullit för i örat så han inte hör så mycket. Om en vecka ska han ner till Onkologen igen för provtagning och ny medicin.
Träffade också Ossie givetvis och jag tror minsann han blir vitare och vitare runt nosen för varje gång vi ses. Reumatism lider han också av, tolv år gammal som han är.
Men dom är så glada att dom har varandra, Ossie och pappa.

Kram.

Dagens samtalsämne nummer ett är ju kylan, så då måste jag väl blogga om det också!

Det är kallt! Vännerna på facebook skriver om sina köldrekord och i Stavaträsk var det -40,1 strax före 22, Norsjö verkar också ha det riktigt kallt samt i Sandforsområdet. Här i Drängsmark är det bara -32 grader. 

Allt detta påminner mig om rekordvintern runt millenium då jag körde in till jobbet och väderstationen i Kåge visade på minus 42 grader. Min gula Saab startade och skjutsade mig in till stan på "fyrkantiga" hjul. Saaben hade ingen fungerande motorvärmare och på morgonen startade den med friskt humör efter en natt i kallgarage med endast kupévärmare. Efter en lång arbetsdag kallstartade jag bara den.

Kramisar.

Jag jobbade ju kväll igår och det blev midnatt innan mina ögon kände de ville slutas. Jag undrade med maken om han kunde fixa barnen på morgonen så jag kunde sova ut, för jag kände att en förkylning var på gång.

Jag vaknade vid sju idag då väckaren ringde och hjälpte till att peppa/putta Emma ur sängen men sen somnade jag om och blev väckt för en timme sen. Oj! Oj vad jag har sovit och oj vad näsan är tät.

Det är kallt idag också, ännu kallare än igår, men fortfarande vackert!



  

Nej nu ska här tapetseras!

Kramisar.