Lunch
Idag har vi varit en sväng till Kolviken och ätit lunch med de stora barnens farmor och farfar. Taco lunch, mums!
Vi blev kvar där ganska länge, så då vi kom hem fick vi lite bråttom om att få fram vår lilla påsk buffé.
Ni vet, skala potatisen och tillverka en västerbottensostpaj och skiva upp skinkan och fräsa på köttbullarna...
Efter middagen drog ungdomarna i väg till stan och jag somnade på soffan, lite sliten känner jag mig, inte sjuk men ändå lite frusen och seg.
I morgon blir det jobb några timmar för mig sen på kvällen ska jag och mina syskon träffas för att finslipa lite detaljer innan begravningen.
Kram.
Slalombacken
Idag har vi varit till Bygdsiljum och åkt slalom. Kanonväder!
Kram.
Skoterdag
Johanna lyckades övertala mig att ta ledigt så jag kunde följa familjen på en skoterutflykt idag. Härligt väder och härligt sällskap = lyckad dag!
Kramisen
Påsk
Nu är det Påsk igen och vi kommer att fira den tillsammans med familjen. Johanna och Erik kom i går kväll och idag har vi varit en sväng till stan för inköp av begravningskläder.
I kväll blir det hockey för hela slanten. Vi har fixat sittplatser till hela stora familjen. :)
Glad Påsk kramen.1177
Stackars Lisa! Hon klämde sitt finger i bildörren och efter någon timme så tyckte hon att smärtan var lite väl hög. Jag gick in på 1177:s sida och kunde läsa där om klämskador och klämd nagel.
Jörgen var modig och fixade hålet i Lisas nagel, så nu hoppas vi att det snart gör mindre ont!
Kram.
Man gör vad man kan..
Det är svårt att komma ikapp med saker som halkat efter....jag sitter fortfarande i min bubbla...i min sorg...
Allt är så overkligt och jag gör inte mer än det som jag måste göra...knappt ens det!?
Livets vagn rullar på och jag varken skjuter på eller nästan inte ens orkar hålla mig fast då den tuffar sig fram...
Jag blir arg och irriterad för det minsta...tycker att alla ljud och frågor och surr blir för mycket....
Något helt annat...släckte du lamporna i kväll?
WWF Earth Hour är världens största miljömanifestation och handlar om att människor över hela världen visar sitt engagemang för miljön genom att släcka ljuset under en timmes tid...gjorde du det?
Vi släckte ner men satt kvar vid TV:n i vår familj.
Kram.
För ett år sedan..
Jag har tittat tillbaka i min blogg och nu lyft fram tre på varandra följande inlägg i min blogg.....var det bättre förr?
Jobbarhelg.
Hej! Nu var det en stund sedan jag skrev, men jag har haft fullt upp, bla med att jobba.
Jag har jobbat dubbelhelg och det har varit fullt ös på grund av att det också är lönehelg. Lite schema missar och missförstånd skapade också onödiga köer och irriterande känslor både fredag och lördag..men man lär sig väl av misstagen?
Jag hämtade ut mina glasögon i fredags på lunchen och att lära sig använda dom är en stor utmaning! Jag har dem på mig hela tiden, fast optikern sa att jag kunde få ta det stegvis. Men jag ser inte bra utan och får inte ont i huvudet så jag har haft dom hela tiden. Men jag blir trött av att ögonen och hjärnan ska lära sig tänka om och dirigera om huvudrörelserna. Det är alltså progressiva glasögon jag pratar om.
I natt har vi ställt fram klockan en timme och nu råder det sommartid i landet. =) Det har snöat i natt också, så det var så vackert när jag tittade ut i morse...
Kramisar.
Jag har jobbat dubbelhelg och det har varit fullt ös på grund av att det också är lönehelg. Lite schema missar och missförstånd skapade också onödiga köer och irriterande känslor både fredag och lördag..men man lär sig väl av misstagen?
Jag hämtade ut mina glasögon i fredags på lunchen och att lära sig använda dom är en stor utmaning! Jag har dem på mig hela tiden, fast optikern sa att jag kunde få ta det stegvis. Men jag ser inte bra utan och får inte ont i huvudet så jag har haft dom hela tiden. Men jag blir trött av att ögonen och hjärnan ska lära sig tänka om och dirigera om huvudrörelserna. Det är alltså progressiva glasögon jag pratar om.
I natt har vi ställt fram klockan en timme och nu råder det sommartid i landet. =) Det har snöat i natt också, så det var så vackert när jag tittade ut i morse...
Kramisar.
positivare...
Allting börjar lugna ner sig och alla frågetecken börjar få svar. Jag känner att det blåser lite positivare vindar igen.
Idag har vår nya chef varit på jobbet och presenterat sig, Johan heter han och är endast trettiotvå år. Johan kommer från Eskilstuna nu närmast, fast han har rötterna här i trakterna och anser sig kommit hem igen. De flesta av oss, eller faktiskt alla jag talat med var enande överens om att han verkar vara en trygg och stabil människa. Känns istinktivt bra det här.
Jag har också fått hem maken från Stockholm, men dessvärre en sliten och trött man. Han berättade lite försiktigt först att jag inte skulle bli orolig nu och att han mår bra, fast igår var det värre. På tunnelbanan igår kväll, då arbetsgänget skulle iväg för att äta middag, svimmade han och var borta ett tag. Blev utburen till perrongen, vaknade och skulle kliva upp, men svimmade igen. Resultatet blev tuttutbil till sjukan för dropp och en trolig diagnos är maginfluensa/matförgiftning.
Tillbaks till hotellet vid två inatt, sen hemskickad med ett tidigare plan idag.
Känns bra att ha honom hemma sovandes i sin egen säng i vart fall!
Kramisen.
morfar
Vi har haft morfar på middagsbesök i afton. Hårklippning och hjälp med att laga favoritvästen har jag också servat honom med.;) 
Pappa ser och är otroligt pigg efter omständigheterna. Men man märker rätt snart att han ändå är väldigt påverkad av cancern. Han sitter framåtlutad och vill inte luta ryggen bakåt mot ryggstödet och ber barnen att akta hans rygg då det ska kramas. Smärtlindringen han äter för tillfället är 30mg morfin x två, morgon och kväll alltså.
Kram.
Pappa ser och är otroligt pigg efter omständigheterna. Men man märker rätt snart att han ändå är väldigt påverkad av cancern. Han sitter framåtlutad och vill inte luta ryggen bakåt mot ryggstödet och ber barnen att akta hans rygg då det ska kramas. Smärtlindringen han äter för tillfället är 30mg morfin x två, morgon och kväll alltså.
Kram.
Onsdag
En jobbig dag med känslorna...många samtal och funderingar...
Veckan efter begravningen, kommer vi barn till pappa att få träffa sjuksyster Lina och doktor Lars från AHS-Viool. Det tror jag blir bra att vi får prata och få en bild av pappas sjukdomstid och så...
I kväll ska vi syskon träffas och plocka ihop lite papper inför bouppteckning som blir på måndag.
I morgon blir det som jag tror heter svepning!? Pappa ska i vart fall få komma sig vidare från lassarettet, i sin kista och transporteras till Byske...Ossie, kommer att få följa med sin husse på denna resa.
Ossie var en mycket trogen men trött och sliten hundkamrat som fick somna in hos vetrinären efter pappas bortgång.
Vi syskon var ganska eniga i detta beslut eftersom vi var helt säkra på att hans dagar också var räknade...
Kram.
All over the face
Känslorna är i rullning.. eller som Prins
Daniel myntade...all over the place...
Hur ska jag förhålla mig till mina känslor? Som mamma? Som Annica?
Tre syskon, tre arvtagare, tre som ska ta olika beslut...
Tre olika tankebanor...tre olika sätt att känna.... tre olika sätt att uttrycka sig på...
Dagarna går...vem ska...eller ska man inte..!? Eller ska man...? Eller borde man..? Hur tänker du..? Hur tänker jag själv...?
När ska jag kliva fram och tala...eller ska jag inte tycka eller tänka, eller tala alls!?
Gud hjälpe mig om du finns...
eller ska man bara flyta med...?kalas
Ja må han leva, ja må han leva, ja må...
Idag är det min goa prins, Mikael, som fyller 23 år. Grattis!
Jag sitter här och väntar att sonen ska droppa in, så jag får bjuda han på en kopp kaffe och Gratta honom. De har lite rörigt hemma hos sig för tillfället, en skjutgarderobsvägg håller på att installeras.
Kramen.
söndag
Idag har vi firat mamma, genom att vi blev utbjudna på mat av henne. ;)
Vi hade faktiskt med oss en liten present också, lite blommor och choklad.
I bilen ner till mamma pratade vi med barnen om morfar och hur begravningen kommer att gå till. Emma sa då att hon längtar till begravningen för att få träffa morfar och säga hej då.....
I det här samtalet i bilen, ringde Lina från VIOOL också, hon som var pappas sjuksyster där. Hon ville stämma av lite och bjuda in till ett samtal framledes...
Kramen.
<3
Jag har jobbat idag. Jobbat extra till och med, så någon annan kan få njuta lite av fjälliv! Det går bra att "bita ihop" på jobbet, så det känns bra att återgå till lite vardags rutiner i detta sorge/känslo kaos som man faktiskt lever i!
Jag köpte med mig hem dagens NV, för idag var dödsannonsen inne...det är så sorgligt men samtidigt så känns det så fint det vi gör/gjort för pappa..
Livet är ju skört, strävsamt och samtidigt vackert...våga ta tillvara på det...livet alltså! Njut, unna er, våga, utmana er själva...
När jag kom hem berättade Jörgen att min första goa svärmor varit förbi och beklagat sorgen...det känns starkt och varmt!
Kramisen.
fredag
Tänk att nu har det gått en hel vecka sen pappa dog. Skriver man dog? Eller ska man skriva "gick bort"? Eller "avled"?
Hur som... jag förstår inte...Det gör ont!
Ska den här helgen jobba och kanske påbörja lite städ hos pappa, samt hinna till mamma och fira hennes 68 års dag.
För i dag den femtonde mars fyller min mamma år och min moster och deras moster. Grattis moster Gunhild på din 93-årsdag! Grattis också till Gunhilds två barnbarn, Anette och Johanna.
Kram.
Krasch
Mamman är trött och sliten, men inte nog med det...min dator kraschade också! Fick in en trojan i systemet... Jörgen håller på och fixar, så om någon dag kan jag blogga igen. Kram.
Salig blandning..
Jag har jobbat idag. Det har gått bra....jag har försökt sätta upp en slags skyddsbarriär med..."ögon kan tindra, läppar kan le, men sorgen...."
Igår var vi på Fonus och fick hjälp med att ordna en dödsannons och hur/när/var begravningen ska ske. Efteråt åt vi en pizza och sen åkte vi till Åbyn och satt där och skrev ner lite om hur pappas liv varit...avbäddade sängen och städade till rullatorn som snart ska hämtas igen av kommunen...
Det känns fortfarande fel och orätt att röra pappas saker och påbörja det som komma skall....städning och tömning och rensning, vi har ju inte direkt brottom, fast någon gång ska det göras!
Begravningen blir första fredagen i april.
I kväll har jag och Magnus försökt renskriva det vi skrev ner grovt i går och det känns nu som om vi kan skicka det vidare till NV. Oerhört känslosamt blir det när man inser vilket fint avtryck pappa har satt till eftervärlden. Goa, älskade, strävsamma pappa, vad vi saknar dig.
Kramen.
Kaosmorgon
Vi hade en riktigt jobbig morgon här hemma...det spårade ur på riktigt!
Grejen är den att vi har väldigt morgontrötta barn som oftast inte vill stiga upp och brukar då tjafsa ganska mycket. Det är många gånger, främst Emma, som vägrar gå till skolan för att hon är så trött. Ena gången är det ont i magen och nästa gång är det ont i huvudet. Vi har pratat så mycket med dom om skolplikt - skolk - sjukdom...om vad som är vad och vad som gäller.
I morse var det inget undantag på det vanliga gnället om tröttheten, men vi kom ändå så långt som att kläderna var på, frukosten uppäten och tänderna var borstade, då Emma ändrade taktik och absolut inte, skulle gå till skolan.
Nu var anledningen morfar, saknaden över morfar....hon vet hur hon ska få sin vilja igenom den här lilla tjejen!
Vi pratade med Emma om att vi också saknar honom och att det är okej att vara ledsen, men skolan måste man gå till ändå.
Hursom hamnade vi i en situation där frustrationen och hornen i pannan tog över totalt! Hot och smek om vartannat! Man blir liksom helt förtvivlad som förälder då barnet liksom inte vill lyssna på en, utan bara upprepar samma ord hela tiden som ett mantra. "jag saknar morfar" "jag saknar morfar".....
Vi bröt detta bönande och vädjande och arga ord med att stoppa Emma i bilen och köra henne till skolan, hon gav sig dock inte förrän vi hade släpat henne ur bilen och fått stå och kramas en stund. Snacka om att vara en envis unge!
Men den här gången fick hon inte som hon ville! Sen följde jag henne in och pratade med fröken, de andra klasskamraterna hade rast och de pratade Jörgen med.
Det blev ju bra till slut....fast jag har nog aldrig förut kännt mig så dålig som förälder!
Kram.
Rycka upp sig.
Idag måste jag ta itu med att röja och städa upp här hemma, det har blivit enormt eftersatt, mest på grund av tidsbrist, men även för att man inte har orkat.
Jörgen har givetvis gjort mycket, men han har också varit krasslig själv och vårdat barn under den här senaste tiden....
Näe nu är det dax att rycka upp sig...
Kram.
Tack
Jag är ingen människa som vill höras eller synas... Men jag är otroligt tacksam för erat stöd och era kommentarer här på min blogg, via SMS och på Facebook! Ni gör min svåra resa lättare... Kram.
Åbyn 2:77
I dag har jag och mina syskon varit och tittat till vår fars paradis här på jorden, Åbyn 2;77.
Vi har tömt kylen och även frysen, eftersom de sitter ihop. Slängt gammal mat och tagit reda på frysvarorna.
Vi har också gått igenom post och sorterat lite i papper...skrapat på ytan och kännt oss för, på vad det är vi måste göra och gå igenom här framöver.
På måndag ska jag ringa runt och avsluta allt med kort och konton och fakturor. Listan är lång.
Bl.a ICA-kort, Medmera, Telia, Jägarförbundet, Norran, Länsförsäkringar, Polisen...(angående vapnen och licenser).
Klockan 15.00 på måndag ska vi träffa Fonus. Åh!! Saknar far så mycket! FUCK CANCER!!
Kramisar.
saknar
Bilder i total oordning...men en pappa och morfar/farfar att minnas!
Kram.
Vad var det som hände?
Oj vad det är många tusen irrationella tankar och frågor som snurrar runt i mitt huvud idag...lite sömn men kan liksom inte sova.
Somnade på soffan här hemma efter tre i natt och sen ringde väckaren klockan sju för då skulle familjen upp... Pontus hade ett inbokat läkarbesök klockan nio för det här med hans vikt, sen var planen Storklinta och slalom.
Vi ruckade inte på dom planerna trots den sorgsna morgonen och tårarna och saknaden av morfar, vi tror att morfar hade önskat att livet för oss fortsätter så gott det går...
Jag blev alltså ensam kvar här hemma vilket har ändå kännts ganska bra
Men vad var det egentligen som hände igår kväll tänker ni nog..?
När man äter morfin brukar det påverka tarmrörelsen och äter man inte laxermedel och mjukgörare så stannar magen helt av. Det var det som hände då pappa i några dagar var utan sin medicin och när då magen kom igång i går blev det alldeles för stor påfrestning för pappas svaga kropp.
Han hade svåra plågor och hyperventilerade fick jag veta via ett sms från syrran kl 20.30. Nästa sms där min syster säger att hennes magkänsla säger att det inte känns bra och hon tycker att vi ska komma om vi kan, fick jag strax före 21.00.
21.29 var jag hos pappa och höll honom i handen och tröstade så gott det gick...han kände igen mig och mumlade något om att jag ska spara mera....strax efter 22.00 blev pappa lugnare och hans andning ytligare och ca kvart i elva var pappas kamp mot cancern över.
Det gick liksom ganska fort....
Nattsköterskorna, som är van vid sådana här situationer, tog hand om oss och pappa på ett så fint och värdigt sätt de följande timmarna...
Så även om man är ledsen och saknar....så känns det fint och bra att pappas kamp och lidande nu är över...En sann Kämpe och Hjälte har nu fått ro.
Kram.
Sov i ro.
I kväll tog pappas lidande slut. Kampen mot cancern är nu över. Kram.
Totalslut mammatant!
Det har varit skönt att jobba idag och riktigt roligt också, fast tröttheten anföll mig där på eftermiddagen.
När jag stod på busstationen och väntade på kvart över fyra bussen hem, passade jag på att ringa Maja och höra hur det var på lassa...men helt plötsligt inser jag att alla bussar har farit och jag står där själv väntandes på Drängsmarksbussen. Jag hade inte tänkt en tanke på att under loven brukar det vara Byskebussen man ska åka med och byta buss i Frostkåge!! Grrr...
Lite panikkänsla fick jag då jag insåg att Emma skulle hämtas på Fritids av mig och ingen annan i familjen kan/kunde...
Men jag löste det genom att gå och hämta "min" bil på jobbet som Lisa använde i dag. Blir då Jörgen som får ta hem Lisa samt Pontus som varit hos farmor. Allt löser sig!
Värmde lite rester till mig och Emma till middag, sen var all min energi slut...känns som en ångvält kört över min kropp, tror att all spänning på sista tiden börjar ta ut sin rätt!?
Näe nu ska jag röja av diskbänken och sen göra en riktigt tidig kväll!
Kram.
sportlovsonsdag
Skönt att vara hemma, fast det är svårt att släppa tankarna från sjukhuset.
Efter lunch här hemma, åkte vi ner till stan för några timmars åk i Vitbergsbacken jag och de små, samt Maja och Clara.
I måndags sov Emma över hos farmor och fick mysa på med henne. De pysslade och hade det bra. Idag var det Pontus tur, så efter middagen skjutsade Jörgen honom dit och jag smet upp till pappa en stund.
Eftersom pappa har fått feber och sänkan har vänt om uppåt igen fick han påbörja en annan sorts antibiotika kur i kväll igen. Men först tog de en blododling och en urinodling.
I morgon ska jag försöka jobba igen, känns som mina känslor har stabiliserat sig lite...så det ska nog gå bra.
Kram.
Ångest
Nu är jag hemma med familjen igen, känns konstigt och svårt! Svårt att fungera normalt igen!
Det är svårt att hitta balansen igen efter dessa hemska dygn som varit, känslomässigt hemska.
Först att inse att pappa kanske kommer att dö...sen ser man att det finns lite hopp...sen inser man att han kanske inte dör och kommer igen, men till vad då?
Men än en gång har pappat lurat döden och bevisat att han är stark och envis.
Vad jag försöker beskriva och skriva ner är: När ska vi återgå till vardagen igen och anse att faran är över för den här gången?
Jag får liksom ångest över att ingen av oss ska finnas där på lassa och vara ett stöd och en röst för pappa i hans kamp...han hör dåligt och är fortfarande trött och långsam i sina tankar och uppfattningsförmåga...
Är det nu dax att sluta sova med honom? Är det nu dax att bara besöka honom när man har tid? Känns inte så....
Man har dåligt samvete över att man inte är hemma...att man inte jobbar...att man inte är med pappa...
Ångest över att inte räcka till och att man tar fel beslut...livets väg är lite slirig just nu!
Kram.
Lugn natt.
Vi har fått sova rätt bra i natt, jag och pappa. Nu håller jag tummarna för att det får fortsätta så...en sakta positivare utveckling. Kram.
Jag sover en natt till..
Pappa har haft en ganska bra dag, fått i sig lite mat och druckit mycket vatten. Vi har båda fått sova ett par timmar på eftermiddagen. Jag kommer att stanna här en natt till med pappa. Pappa har haft lite frågor och funderingar nu i afton om sin situation på ett klarare sätt än förut. Det blir kanske en lugnare natt då det inte snurrar lika många frågor!? Vi hoppas på det. Kram.
Måndag
Jag skulle kunna skriva likadant som igår, förutom att det är jag som sovit inatt och försökt lugna pappa när oron och frågorna kommer. Vi får se vad som bestäms om pappas vidare vård senare idag...kram.
Söndag
Det har kommit rejält med snö i natt. När jag åkte iväg till pappa på förmiddagen höll jag nästan inte på att ta mig ut från gården. Magnus tycker att natten har varit lite orolig, men efter lite medicin har det sen varit lugnt. I natt är det min tur att sova över här. Kram.
Lördag
Ordentlig sovmorgon idag sen frukost och lunch med familjen innan vi begav oss ner till stan. Jörgen dumpade av mig utanför lassa och åkte till optikern med Pontus för att få nya glas till sina bågar...en garantigrej.
Sen har Jörgen och barnen varit hos farfars medan jag har varit med pappa.
Far har haft en jobbig natt/förmiddag med mycket ångest och ilska...frustration över sin situation gissar vi...Maja har haft det tufft kan jag tänka mig...
Jag har haft en bra eftermiddag/kväll med pappa...blicken är klar men kroppen trött...blåsor i munnen och sår på läpparna...ont i halsen...
Det är jobbigt att se honom gå igenom detta...
Halv åtta vände jag hemåt och Magnus tog över och ska övernatta med pappa.
Nu ser jag "Andra chansen" med familjen och försöker släppa det tråkiga en stund.
Kram.
Skön känsla.
Alla känslor blir så intensiva och frågorna så många och viktiga...för de som jobbar på avdelningen är det ju vardag och rutin på det mesta...men för oss barn till svårt sjuk anhörig är det inte så enkelt...
Vi undrar ju givetvis varför det inte sätts dropp då han inte äter....och varför det dröjer flera timmar innan de äntligen kommer...och varför det plötsligt dyker upp en ny madrass och det ska bäddas om....
Jag och min bror tog en sjuksyster på sidan för att få svar på alla dessa frågor som dyker upp i våra skallar...
Känns skönt att få svar på våra bagatellfrågor...men någonstans borde de väl vara van vid vi anhörigas ovetande om vårdens vanor...
Det finns eldsjälar och de som försöker....men det finns också de som är tvärtemot....
Men sammanfattningsvis....vi som kan och vet förstår sällan de som är nya....det händer ständigt i mitt jobb också....men en manual på hur anhöriga bör informeras borde absolut införskaffas på sjukhuset....
För personalen handlar det om rutin...men för de anhöriga handlar det om känslor och kaos...behov om att få information som gör en lugn...
Hellre för mycket info än för lite...
Och till dig som inte vågar leva ditt liv fullt ut vill jag ge dessa visdomsord...
Kramen.
Ny dag
Det har varit en ganska lugn natt här på lassa hos pappa. Pappa har inget dropp nu för han åt ju själv... Men idag vill han inte äta...knappt dricka ens...prover och mera prover har tagits. Först sänka sen kalium och några fler... Senare på eftermiddagen fick vi veta att sänkan har sjunkit ytterligare och man märker att pappa är lite klarare, men droppet är inkopplat igen.
Inatt sover min syster med pappa och jag ska snart åka hem.
Kram
