mammatanten

Oj vad det är många tusen irrationella tankar och frågor som snurrar runt i mitt huvud idag...lite sömn men kan liksom inte sova.

Somnade på soffan här hemma efter tre i natt och sen ringde väckaren klockan sju för då skulle familjen upp... Pontus hade ett inbokat läkarbesök klockan nio för det här med hans vikt, sen var planen Storklinta och slalom.

Vi ruckade inte på dom planerna trots den sorgsna morgonen och tårarna och saknaden av morfar, vi tror att morfar hade önskat att livet för oss fortsätter så gott det går...

 

Jag blev alltså ensam kvar här hemma vilket har ändå kännts ganska bra

 

Men vad var det egentligen som hände igår kväll tänker ni nog..?

 

När man äter morfin brukar det påverka tarmrörelsen och äter man inte laxermedel och mjukgörare så stannar magen helt av. Det var det som hände då pappa i några dagar var utan sin medicin och när då magen kom igång i går blev det alldeles för stor påfrestning för pappas svaga kropp.

Han hade svåra plågor och hyperventilerade fick jag veta via ett sms från syrran kl 20.30. Nästa sms där min syster säger att hennes magkänsla säger att det inte känns bra och hon tycker att vi ska komma om vi kan, fick jag strax före 21.00.

21.29 var jag hos pappa och höll honom i handen och tröstade så gott det gick...han kände igen mig och mumlade något om att jag ska spara mera....strax efter 22.00 blev pappa lugnare och hans andning ytligare och ca kvart i elva var pappas kamp mot cancern över.

Det gick liksom ganska fort....

Nattsköterskorna, som är van vid sådana här situationer, tog hand om oss och pappa på ett så fint och värdigt sätt de följande timmarna...

 

Så även om man är ledsen och saknar....så känns det fint och bra att pappas kamp och lidande nu är över...En sann Kämpe och Hjälte har nu fått ro.