Traditioner och viktigt för byn

Det är Varlborgsmässoafton i dag och vi har i vanlig ordning varit iväg en sväng till Folkan och grillat korv.
 

Köpt lite lotter och gått tipsrunda och träffat på lite bybor och vänner. Viktigt för föreningarna och  även för mig viktigt med traditioner.
 
Hör och häpna, men ALLA barnen följde med dit och med kompis och flickvän så hade jag ansvar för sex barn och de stora sprang runt och roade minstingen. Winwin;)
 
Kram.
 
 

Snö, snö och mera snö

När jag tittade ut genom fönstret i morse fick jag se två saker som inte var förväntade.
Hitta två fel?
 

Ingen har sovit i ladan i natt men varför var dörren öppen? Den är svår att stänga och kanske det är så enkelt att nyfiken lillkille tittade in i går och klarade inte av att stänga dörren?
 
Har inte sett eller hört något om att det skulle snöa idag på Valborgsmässoafton och gillar det inte.
 
 
Jag är glad över mina minnen från gårdagen och längtar till nästa gång jag får ta fram krattan.
 
 
Kram.
 
 

...nu ett lite mindre djupt inlägg

Äntligen lite sol och jag har börjat kratta grusgången för någon dag sedan och idag röjde jag och lillkille kullenområdet.
 
 
Vi har inte bestämt oss vad vi vill ha för färger och miljö i stugan tillsammans med Mikael och Maria. Men jag vill gå lite wild and crazy på att ha ett blått eller svart kök och lantlig stil.
 
     
 
Skulle älska att ha den här skjutdörren i hallen in till vårt pjäx/hjälm/uteklädesförråd.
 
Jag tänker mig inte chabbychickstil, men att få till lantlig stil med hjälp utav lite extra snygga trädetaljer.
Det här köket gillar jag, men det är för grått. Vitt kakel och mörkare skåpfärg...? Kanske skulle göra det snyggare!?
 
 
Gillar de här kontrasterna med mörkt grått och breda vitmålade lister.
 
 
Viktigt med att planera att var sak får ha sin egen plats och att allt ska vara funktionellt.
 
 
Jag gillar pinnstolar och trasmattor.... men håller med sonen om att det inte får vara chabby..
 
 
Gillar också de här modernare stolarna..
 
 
Tänker att vi har många detaljer att diskutera....
 
Kram.
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mat tvätt vardag

Våran tvättmaskin gick sönder under påskhelgen och igår fick vi den äntligen lagad. Våran "bästa vän" från elektoluxservice kom hem hit och bytte ut trumman då det var ett lager som hade gått sönder.
 

Vi har våran tvättmaskin och torktumlare på varandra så medans tvättmaskinen lagades fick torktumlaren stå i hallen och sen då tvättmaskinen var lagad torkade jag de första tvättarna där i hallen tills Jörgen kom hem och monterade ihop tvättpelaren igen.
 
 
Det blir grisigt och skitigt att laga tvättmaskiner då alltid lite vatten droppar ur slangar och skitiga jobbarskor går runt och smetar ut, men så värt det och städa ska man ju göra ändå.
 

Har slarvat så fruktansvärt mycket på sistone med min kost och än en gång ramlat tillbaka till min "uppväxt mat". Mycket mjölmat, inte så mycket grönsaker och alldeles för mycket såser.
Men nu har jag försökt smyga in mer grönsaker i kosten igen och häromdagen blev det en ny korvgryta istället för korvstroganoff. Krossade tomater, lök, chorizokorv och lite vanlig falukorv som fick puttra ihop och som jag serverade med pasta och rivna morötter blandat med ett rivet äpple.
 

Igår tillagade jag kyckling på tre olika sätt och serverade familjen en sort som var en slags ugnspytt.
 
 
De övriga två kycklingdelarna kan användas i någon sallad eller gryta/wook.
 
     
 
....sen så är det här med att röra på sig också dags att fortsätta med! Suck jag blir så less på mig själv.
 
Igår var farmors lilla hjärta här och jag fick snusa lite.
 

Tillsammans med föräldrarna till farmors hjärta, har vi nu hittat den för oss perfekta planlösningen och vi är sjukt nöjda över den. Längtar tills vi får börja inreda...
 

Kram.
 

Tonåringen

Läste här och här om en händelse som har skett i skolan för ett av hennes barn.
 
Det finns alltid lärare eller personal som är mindre bra. Det finns alltid elever som fungerar bra eller fungerar mindre bra.
Det finns också bra lärare eller personal som gör mindre bra val ibland, men som då ber om ursäkt.
Det finns alltid svårigheter i våra liv, lika för alla tänker jag. Livet, det här livet.
 
 

Kram.
 
 
 

Alla lika mycket värda - mina fördomar

Hej! Blev ett uppehåll här i bloggen igen. Mina tankar har varit på vift. Mycket tid har gått åt till att rita och klura på olika planlösningar för kommande stugprojekt för nu är vi tomtägare i Ammarnäs. Vi har betalat tomten tillsammans med Mikael och Maria.. Yiiippi:) Hela familjen känner sig längtansfull inför att ro detta projekt iland.
 
 
Mycket tid går åt till att googla interiörbilder, smarta lösningar, färger, form för att i slutänden få fram en genomtänkt fjällstuga vi alla kommer att trivas i.
 
 
 
Mitt jobb och jobbet med att ta hand om mina barn har också upptagit min tid. Lov i all ära, men lov innebär för mig och mina barn att viktiga rutiner ruckas och när lovet är över så är det inte helt enkelt att få dem till skolan igen. Behöver inga moralkakor här, eller plumpa kommentarer för vi har verkligen gjort allt för att förhindra att det ska bli så här.
Men trots våra insatser så var Emma hemma måndag och Pontus blev hemma både måndag och tisdag.
Det här tar så mycket onödig energi att möblera om min vardag, hantera ilska och hormoner. Phu!
 
 
 
Angående mitt jobb fick jag beröm härom dagen, beröm för något som man inte borde få beröm för, för att det borde vara självklart för alla som är vårdnadshavare eller tillfälligt iklädd rollen som vårdnadshavare på något sätt att förstå sitt barns beteende. Har tyvärr allt för många gånger de senaste åren i mitt uppdrag som jourhem sett några mycket dåliga exempel på dålig förståelse för att barns behov är de primära, ens egna de sekundära. .
Orden som jag fick i mitt mail var dessa: "Tack för ett bra möte idag. Vilket fint jobb ni gör för xx - så värdefullt!"
I och för sig väldigt mycket "ljuv musik" för mina öron att få "kred" för det i mitt uppdrag som jag gör bra.
 
På Facebook har en text flödat ett tag och jag kopierade in den i min status för jag tycker det är så viktigt det här med att alla har samma värde. Att vi bör lära våra barn att alla är inte lika och att det är okej att vara annorlunda.
 
 
Idag gick jag i taket då vi stötte på för oss i familjen ett stort problem som nu är ett mindre problem efter några telefonsamtal. Jag ska försöka komma till vad det handlade om...
 
Jag är en människa som har ett visst motstånd mot att ta vissa mediciner allt för lättvindigt, stoppar bara i mig Alvedon eller Ipren om jag har riktigt ont.
Vet att jag argumenterade med en vän som är sjuksköterska en gång om blodtrycksmedicin och att orsaken till högt blodtryck borde försöka avhjälpas först. Typ hjälp med stress och kost och viktnedgång. Men jag insåg rätt fort att min åsikt berodde på okunskap i ämnet och jag är inte sämre än att jag snabbt ändrade min åsikt då sjuksköterskan argumenterade för medicinens goda egenskaper. Plack i blodådrorna minskas och du köper dig lätt några år till....;)
 
Lite så har jag känt om det här med att få en bokstavsdiagnos också och att man kanske får medicin utskriven allt för lätt. Vet att många är berättigad sin diagnos och sin medicin men trots det har jag tyckt att det kanske gått en trend i att få en diagnos och medicin. Men jag har även tänkt om här, kanske för att vi själva har stött på att vår son har problem i sin vardag med pirr i benen, lust att fly ur jobbiga situationer och mycket svårt att hantera sin ilska som kan tyda på någon form av diagnos och där han verkligen skulle bli hjälpt av medicinering.
Kunskap är bra.
 
Nu till det problem som gjorde mig så stressad och ledsen idag...
 
Vi har ju gett tillåtelse till skolan att starta en utredning runt sonen för att ta reda på om han eventuellt har en diagnos och skolan tillsammans med oss har fyllt i papper efter papper och skolläkare har gjort sitt och lärare sitt och sen skickade skolsyster in detta material till BUP.
Blev jag som fick till uppgift att ringa BUP och kolla vart i processen ärendet låg och till slut fick jag reda på att de avlämnat ett svar till den som skickat remiss. Skolsyster alltså! Tog kontakt med henne och fick veta att BUP svarade att de insatser som var gjorda runt sonen var tillräckliga och därmed bollade BUP bort sitt ansvar.
Det här var någon vecka före Påsken och jag ordnade så att skolsyster skulle skicka en ny remiss med nya uppgifter som kommit fram och argumentera för att trots alla fina insatser skolan, vi föräldrar och sonens reepulskurs har gett så räcker det inte.
Hur mycket vi än kämpar med att anpassa oss till de svårigheter sonen har så kommer hans svårigheter med pirr i benen, omotiverad ilska och flyktbeteende kvarstå. Vi kommer inte att orka laga fler dörrar och släcka fler bränder snart..
Vår ljuspunkt har varit en person, en otroligt fin angagerad människa som har träffat Pontus och oss som familj och som har fått mig att förstå att vi är bra föräldrar, sonen är en fin kille (vilket jag visste och vet) och att det inte finns yttre faktorer(alkoholism; våld i hemmet, droger osv..) som triggar igång sonen och att han är ett solklart exempel på en som förmodligen skulle bli hjälpt av en diagnos och medicin.
Det som gjorde mig enormt frustrerad idag var att efter jag fått veta att skolsyster var sjukskriven och jag ringde till BUP och insåg att överklagan var inte inlämnad.
 
Idag har då jag och Jörgen ordnat så att rektor har fixat så att en annan skolsköterska i kommunen kommer att besöka Byskeskolan på onsdag till veckan för att ta över sonens journaler och ta hjälp av vår fantastiska människa som hjälpt sonen med reepuls och äntligen få in den här remissöverklagan till BUP så sonen får den hjälp han behöver..
 
Kom ihåg att jag belyser bara en liten del i vår vardag här. Vill verkligen poängtera här att sonen är en otroligt omtänksam, omhändertagande, smart och duktig kille! Mjuk, ödmjuk och ömtålig. Lika jobbigt för honom som för oss att handskas med sina svårigheter.
 
Kram.

Påsklov

Barnen har påsklov den här veckan och Emma drog till fjällen idag, hon fick lift med Jörgen som jobbar i inlandet och ska besöka butiker i Arvidsjaur och Arjeplog bl.a.
Lyllo henne!
 
Nu ska jag fortsätta berätta om påskhelgen och vad vi gjorde efter besöket på Boda Borg. Vi köpte med oss pizza hem och dukade upp en pizzabuffé på köksbänken.
 
 
Måndag direkt efter lunch åkte vi till Piteå och badade, även jag som brukar låta bli att bada badade.
 
När vi kom hem igen ställde jag mig direkt vid spisen och lagade Chili Con Carne till middag för ett helt kompani. Vi blev femton runt matbordet. :)
 

Sen kom den oundvikliga hemresedagen på tisdag och jag började med att skjutsa Erik till flygplatsen på förmiddagen. Johanna och barnen stannade till kvällen innan det blev deras tur att få skjuts till flyget.
 
De små är verkligen tajta med varandra och Johanna kallar dem Bill och Bull emellanåt.
 
     
 
Johannas flyg var lite försenat och jag hjälpte henne att ha koll på barnen innan de kunde åka hem.
 

Det blir inte så länge tills vi ses igen för i början av maj ska jag ner och vara barnvakt medans mamman och pappan får ledigt en weekend.
 
Kram.
 
 
 

Fullt hus

Nu har Johanna och hennes familj åkt hem efter en och en halv vecka här i Norrland. Vi har haft det helt underbart, fast det har varit trångt, rörigt och svårstädat.
Alla sängar och rum var redan fyllda av min familj och mitt jobb så jag och Jörgen lånade ut vårt sovrum till Johannas familj och själva sov vi med Emma i hennes rum på madrasser.
 
 
Att Johanna kommer upp till Norrland innebär att Lisa och Mikael kommer hem oftare, kompisar till Johanna kommer hit och vi blir verkligen många runt middagsbordet. Jag skulle kunna tycka att det är jobbigt, men det gör jag inte! Jag är så tacksam för att vi har så fin relation med varandra och att mina barn vill komma hem till sin mamma.
Själv passar jag på att bjuda hit generationen som är över mig för att jag gillar att ha dem här och kanske lite för att få bjuda igen på hur mycket de har ställt upp på mig genom åren. ;)
 
Vad har vi riktigt hittat på under dessa dagar då?
 
Lördag innan Påsk anlände Johanna, Elton och Alma till Falmark vid elvatiden och Lisa hämtade dem där och serverade dem lunch hos oss. Jag och Jörgen kom hem vid två och tog över rodret här hemma och med oss tog vi Pontus och Emmas farmor.
Innan vi skjutsade hem farmor så kollade vi hur mycket Pontus faktiskt har vuxit på sista tiden..
 
 
Resten av helgen blev bara skönt häng med barnbarnen och vänner.
Älskar Almas arg/glad miner. Här argminen.
 

Måndag innebar förskola för lånebarn och en tur på stan för mig och Johanna. Tisdag hade jag många jobbrelaterade saker inbokade och jag och Johanna maximerade resten av tiden till att få ihop en vettig dag.
Jag började med att skjutsa lånebarn till förskolan, sen hälsade jag och Johanna på farfar Curt och farmor Inger. Stressade sen vidare till stan och lämnade av Johanna och barnen vid Leos för att jag skulle kunna hämta lånebarn och syster på förskolan innan vi anslöt på Leos för ett umgänge. Efter umgänget fick Johanna köra runt med de små barnen i bilen för sovstund medans jag var på ett möte med mitt stora lånebarn.
 
 
Onsdag hade jag gruppträff och avlastningssamtal med övriga jourhem tillsammans med goa Viviann som startade tio.
Johanna, Elton och Alma hakade på till stan och gick själva en stund innan jag anslöt och vi åt god lunch på kinarestaurang
 
.     
 
Ursäkta mitt igensvullna öga.
 
Vi har hunnit med utelek och innelek. Elton och Alma går jättebra ihop med mitt lånebarn och dessutom har vi haft besök av en fyraåring...
 
 
Torsdag kände jag att jag behövde få utrymme för en egen stund och anmälde mig som frivillig till att hämta upp pappa Erik på flygplatsen.
 
   
 
På långfredag var jag och mina döttrar på Bio. Skönheten och odjuret.
 
     
 
Dagen efter åkte Jörgen iväg på bio med ett annat gäng..
 
Dagarna innan bion var Emma med kompis och övernattade, besökte gymmet på ambulansen och hade kompiskul.
 

Påsklördag blev en familjedag där vi hade födelsedagskalas för Jörgen och även lite för Erik på eftermiddagen. Sen bjöd vi in farfar och farmor Curt o Inger och mormor Wiola och Ulf på påskmiddag.
 
Bodaborg stod på söndagsschemat och vårt lag, mammas kycklingar vann överlägset mot de andra minst tjugo lagen som var där..
 
 
Vi knäckte tretton rum och vann Påsktävlingen och fick inträde till skattkistan som det andra laget den dagen.
 
Nu god natt och jag fyller i resten imorgon...
 
Kram.
 
 
 
 
 
 
 
 

Hej en snabbis;)

Jag kikar in en snabbis här för att önska er en Glad Påsk.
 

Jag har barnbarnen på besök och vi har fullt upp med att umgås så det får blir längre blogginlägg efter de har åkt.
 
 
 
Kram.
 

Hylla Livet

 
Fruktansvärt med vansinnet som skedde på Drottninggatan i fredags! För mig har det alltid varit oförståeligt att man kan med berått mod göra illa/tortera/skjuta/slå/misshandla en annan människa. Våld föder våld.
Älskar ändå hur de flesta väljer att bemöta detta vansinnet med kärlek, värme, mod och framförallt omtanke till de som drabbats.
 
 
Det är mycket som händer just nu i min familj och vet inte vart jag ska börja berätta, men det är väl brukligt att det samlar ihop sig och allt sker på samma gång.
Jag och Jörgen har varit på Medlefors fredag och lördag, blev ingen övernattning som det var tänkt men roligt ändå. Fantastiskt trevligt, lärorikt och ett bra sätt att samla ihop oss familjehem på.
Vi fick börja med att lyssna på den här fantastiska kvinnan!
 

Lisbeth Pipping. Hon växte upp med en utvecklingsstörd mamma och blev dessutom svårt mobbad i skolan. Trots detta har hon lyckas bra och är i dag författare, föreläsare, beteendevetare och teckenspråkslärare.
 
 
 Nästa föreläsare Elza Dunkels föreläste om Näthat, Nätmobbning och Nätkärlek. Trodde det mest skulle handla om enskilda sociala sidor på nätet, men enkelt förklarat handlade det om att vi måste lära våra barn att ifrågasätta och våga säga nej.
Alldeles snart i ett nummer av Bamse kommer du att få läsa om hennes ideologi och vi fick en förhandskik på det...
 
 
Temat på föreläsandet den här gången gick väl ut på att vi måste våga sätta gränser för våra barn och ge dem bra verktyg för att motstå/undvika de faror som lurar i skuggorna..
 
På lördag hade vi bara en föreläsare och han föreläste om föräldraskap och att sätta gränser samt bygga bra relationer till sina barn. Tomas Clausén heter han och han var bra men spårade den andra halvleken då han tappade den röda tråden och blev långrandig.
 
Vi avvek lite tidigare än som vi först hade tänkt eftersom Lisa hade hämtat upp Johanna, Elton och Alma på flygplatsen vid elva och vi längtade hem till att få träffa dem + att Lisa skulle jobba kvällen.
 
Hann med lite skoterkörning som Elton hade längtat så efter att få göra.
 
 
Sen är det nog så då man är en stor familj att det blir inte alltid som man hade tänkt sig det... men jag är så fruktansvärt tacksam att jag har ett liv och att vi varje dag får känna oss tacksamma över de upplevelser vi trots allt får ha tillsammans.
 
Lilla Ru har legat på barn och äter nu antibiotika mot njurbäckeninflammation och brorsan roddar med sina knepigheter i livet och mamma fick helt plötsligt också tänka om och kliva in som chaufför igen...
Ingenting är beständigt och livet kan på en sekund helt plötsligt ta en annan vändning och vad är då tjafs och milimeterrättvisor värda? Så än en gång vill ja påminna oss om att fokusera på livet och nuet, glädjen över att få närvara i nuet..
 
Känner enorm tacksamhet att jag har ett liv! Livet är inte alltid lätt och det livet prövar oss ständigt, men det är ändå så härligt att få hänga med än.
 
Bamsekramar till er alla. Kram.
 
 

Lisa är hemma igen

I gårkväll hämtade jag Lisa på flygplatsen efter att hon varit på resande fot i en månad. Lisa har varit till Japan och haft det kanonbra, men tyckte ändå det var skönt att komma hem igen.
 
Jag har fått äran att umgås med Lisa även idag då jag har inskolat henne lite i min vardag. Till helgen är det återigen dags för familjehemsdagarna på Medlefors och jag och Jörgen ska passa på att pausa från vår vardag och kommer då anlita Lisa som barnvakt.
 

Vi var en sväng till Byske för ett tandläkarbesök och passerade olycksplatsen vid Tallhammar. Ni som har Norran har läst där, men för er andra kan jag berätta att lastbilen väjde troligtvis för en björn och det gick trots allt bra för föraren.
Däremot hade lastbilen speciell last (koldioxid) och man behöver få fram en ny lastbil som man kan pumpa över koldioxiden till innan bärgning kan ske. Ska tydligen påbörjas ikväll.
 
Lisa önskade sig lax och potatis i ugn till middag och efter maten skjutsade jag hem henne igen.
 
 
Kram.
 
 

Stora beslut och förändringar

Jag är ingen vän av tålamod och även om jag inser att vi har gjort ett hästjobb och har kommit otroligt långt på vägen är jag ändå så less på att de flesta i den här familjen har så fruktansvärt dålig disciplin på morgonen.
Hur svårt kan det va att bara kliva upp då väckaren ringer? Jag köper att man är sjuk, men först efter att man klivit upp och försökt få morgonrutinerna att fungera.
(Tre av mina fyra hemmaboende barn försökte sig på att inte gå till skolan men alla kom sig iväg. 1-0 till mig.). 
 
 
Det är så sant! Att oroa sig tar verkligen på krafterna och oftast har man oroat sig i onödan.
 
Nu till något helt annat. Dags att dela en annans bloggares åsikt igen, samma tankegångar som jag själv skulle kunna skriva ner i min blogg.. gå in och läs här: http://fnulan.se/2017/04/02/flyktingpolitik/
 
 
Till sist för att knyta ihop det här inlägget med rubriken så är vi mitt inne i att planera ett större projekt som är ett stort och viktigt steg mot bättre fritid, men det är många beslut som ska tas innan vi är i hamn.
 
Kram.

This day

Någon ville ha hämtning i stan, några fick flytthjälp, alla ville ha det bortplockat, alla vill ha mat i magen, tvättmaskinen behövde köras, torktumlarens torkade tvätt måste vikas, alla vill ha uppmärksamhet...
 
Förutom det har jag ägna dagen åt att rita upp vårt nästa "förverkligande av drömmar projekt". :)
 
Kram.
 

Sjukdomar

Att vara sjuk på riktigt ovanpå att inte må bra mestadels blir alltid jobbigt!
 
Pontus har varit sjuk hela veckan från skolan och det innebär att inte få vara med kompisar samma dag man uttrycker sig vara för sjuk för att orka med skolan. Vilket i sig tydligen behöver ifrågasättas från mina barn varje gång vi hamnar i det läget. Gillar sonens sätt att hantera ilskan så mycket bättre nu för tiden än hur det var för ett tag sedan.
 
 
Emma har haft två stanna hemma från skolan dagar den här veckan, (måndag och fredag) och igår kväll hade hon lite feber och vaknade på lördagmorgon med ordentligt halsont.
Inget konstigt så långt.
Hon blev dock piggare på aftonen och bad om att få vara med kompis, vilket hon fick...men nekades att sova över hos denna kompis senare... och hon tyckte vi var orättvisa? Tjat, tjat och tjat, blev att hon fick ha sovkompis här så vi kunde styra sovtider lite mer.
 
Lånekille vaknade sent på lördagmorgon och kröp upp hos Jörgen och kräktes strax efter han landat på kudden i vår säng. Yippi, eller så inte. Men så är det ibland, bara gilla läget.
 
Jörgen är också krasslig. Känns spännande att se hur kommande skol och arbetsvecka blir. Jag börjar vara väldigt less på att anmäla frånvaro i Infomentor. Lillkille klarar dock precis 48 timmarsregeln och kan få komma sig iväg till förskolan.
 
Kram. 
 
 

RSS 2.0