mammatanten

Sakta men säkert anpassar vi oss

 

Vi anpassar vår vardag utifrån alla direktiv, men inte vill jag påstå att det är lätt.

 

Ett barn med npf diagnos som ska studera hemifrån innebär direkt en utmaning, för förändringar ska alltid ifrågasättas och det tar ett tag innan det nya sätter sig.

Jag fasar för det som förmodligen snart kan bli vår vardag, nämligen hemstudier för alla barnen.

 

Lösningen för att stå ut måste nog bli ett egenkomponerat schema på individnivå men som vävs in i ett familjeshema som hängs upp på kylen så hela familjen har koll på dagens aktiviteter.

Tänker att middagsmenyer, studietider, uppstigningar och sänggående/tyst läge ska ingå i detta schema. Typ på ett ungefär så här:

 

 

Men än så länge fungerar vår vardag rätt så bra. Själv har jag äntligen kommit igång med att röra på mig igen, blir mest i form av promenader efter skoterspåren i skogen. Är så fin skare.

 

Mikael och Jörgen är i Ammarnäs och bygger för fullt. Badrum är på g..

 

 

 

Den här fm har jag varit ute med de små och passade samtidigt på att städa min bil invändigt.

 

 

Sen efter lunch skjutsade jag lilleman till ett kalas han blivit bjuden på. 

 

Nu är det strax dags att börja med middagen och direkt vi ätit den så ska Emma till pojkvännen och Pontus till en kompis så det blir en roadtrip åt båda väderstrecken på E4 innan det blir lördagsgodis och soffmys med de små.

 

Kram.

 

Kram.

 

 

 

 

 

 

Bring it on - oro eller olust?

Jag bilade hem från Stockholm igår, var hemma vid middagstid.

Satt och lyssnade på ljudbok hela vägen, dessutom en mycket bra ljudbok så det kändes aldrig jobbigt.

Däremot är avsked aldrig något jag tycker om.

 

 

 

 

 

Efter middag och nattning av de små var det dax för min yogastund.

Kände mig stark och fokuserad på att ta mig an vardagen och dess utmaningar efter yoga och barnbarnshelg.

 

Har dock inte varit så stark som jag önskat idag och fått kämpa med att hantera mina känslor. Men jag har gjort mitt bästa.

 

Lovat Maria att hjälpa till med lillan då hennes sluttenta närmar sig. Hämtade upp denna glädjespridare då lånis lämnades på sin förskola.

 

 

Medans hon sov mitt på dagen förberedde jag middag genom att marinera kycklinglår med ben och röra ihop en välgörande för mig slaw med kålrabbi, äpple, morot och spetskål.

Lämnade sen igen lillan efter jag hämtat igen min lilla lånis från sin förskola.

 

Middagen fick godkänt, alla åt med god aptit.

 

 

Efter maten klippte jag lilleman och sedan medans de såg bollibompa och blev nattade av Jörgen tog jag mig en promenad i solnedgången.

 

 

Men hörni, ska vi prata lite allvar nu? Hur tänker ni om det här med Coronaviruset?

 

(Bild knyckt utav kusin)

 

Jag är inte direkt orolig, allt känns för overkligt än på något sätt, däremot skaver det en olustkänsla inom mig för den nedstängningen av vårt samhälle som troligtvis kommer att bli ännu hårdare även för Sveriges befolkning inom snar framtid. LA, Tyskland, Spanien och massa fler länder har ju satt sitt folk i karantän med i princip utegångsförbud.

 

Men vi alla kan bara göra vårt bästa genom att tvätta händerna ofta, stanna hemma vid minsta lilla sjukdomssymtom och fortsätta med att njuta av vårt liv så gott det bara går. 

 

 

 

Kram.

 

Vill vara alla till lags

Tänka sig att jag har alltid en släng av dåligt samvete, fast jag vet att jag inte borde ha det...?

 

Jag njuter till fullo av tid tillsammans med mina barnbarn här i Stockholm, fast jag funderade flera vändor på om jag skulle åka.

Vad ska man prioritera? Ammarnäs, barnbarnen, familjen eller mig själv...Vad ska man ta hänsyn till eller inte? Främst i dessa Coronatider.

 

Jag valde ursprungsplanen och vad jag helst ville, fast ursprungsplanen den blev lite ändrad. Egentligen skulle jag sköta barnbarnen i Härjedalsfjällen, men föräldrarna valde att ha barnen i fortsatt karantän här hemma och åka själva till vänners bröllop.

 

Jag fick till mig igår afton att rekomendationerna till folket var att inte resa runt här i Sverige och framförallt inte till eller ifrån Stockholm.

Men jag kan försäkra alla om att jag tvättar mig noga och förhåller mig till alla regler som gäller, enda människor jag träffat på mina mil hitner var en kassör på en OKQ8 och en dryg stoc

kholmstjej på en ICA butik där jag inhandlade lite varor jag "villhöver" för att ta hand om min hälsa.

 

Lisa har jag fått umgås med, men mesta tiden går åt till att vara i nuet och njuta av dockskåpslekar, fotbollsregler och picknick. Att vara i nuet, här och nu. 

 

 

 

 

Kram.

 

Härlig promenad

Tänk vad en promenad i härligt vårväder ändå kan göra med humöret och orken. Idag tog jag mig äntligen ut på en runda.

 

 

 

 

Vi har varit på kalas hos Mikael i afton och mitt bidrag till buffén var två kalla pajer. En västerbottensostpaj och en skinkpaj med turkisk youghurt, senap och äpplen.

 

 

Från Mikaels farmor och farfar, från oss, från Johanna, Erik och Lisa fick han ett gormetstål, Zassenhaus peppar och saltkvarn + en rolig skylt med fjälltema.

 

 

Vi bjöds även på mumsig efterrättspaj.

 

 

Sen var det hög tid att åka hem och natta de små.

 

Imorgon bilar jag ner till Stockholm för att passa barnbarnen då mamma och pappa i familjen ska på bröllop.

De har satt sig själva i karantän och barnen har inte varit i skolan på en vecka så risken för någon smitta av "Coronan" är låg.

 

Kram.

Grattis min skatt

Mamman och pappan som var i London bokade nya biljetter hem redan i söndags och tog hyrbil upp från Stockholm. Klokt beslut så här i Coronatider då många gränser stängdes under måndagen och flyg ställdes in.

 

Jag själv vacklar och famlar mig fram, försöker bygga upp och stärka mig själv. Jag har verktygslådan, men vissa dagar finns inte kraften att använda den.

Men jag kämpar på.

 

I dag fyller min ena son 30 år och vi ska fira honom lite senare i afton.

 

När du föddes var det stort, så liten du än var och kraften i min kärlek var ofattbar.

Sen har jag sett dig växa till att bli just den du är, fått ta del av många tankar och drömmar som du bär. 

Du var underbar som liten, helt fantastisk nu som stor och jag är så stolt och tacksam att just jag fick bli din mor.

 

 

 

Kram.

 

Corona, barnbarn, rutiner, ångest, ja vår vardag helt enkelt.

Hej!

Vår vecka har varit jobbig! Borttappad nyckel, barn som låtsas att inte vakna trots bultande, höjda röster och knackningar.

Men vaknade direkt då rutan tillsist behövde krossas. Vi kan alltid skylla på olika saker...

 

#Ångest#oro#npf#trött#offer#tonåring#hemmasittare#nationellaprov.

 

Jag anser att det handlar om att man inte tar ansvar för det man kommit överens om. Man tar inte ansvar för att gå isäng i tid, man tar inte ansvar för att kliva upp....

 

Det får konsekvenser då det blir så här illa, dåliga konsekvenser! Men nu vet alla vad som gäller i vart fall.

 

Annat som hänt i veckan är att lillkille antog utmaningen vi inte trodde han skulle ta. Han ville ta fram cykeln och det ena gav det andra och jag och Pontus lovade honom att cykeln skulle få tas fram om han skottade en bana runt huset.

Nu har vi en bana skottad runt huset. Det tog honom fyra dagar och nästan tre timmar per dag att fixa uppdraget.

 

 

Det är "min" pojke det!

Lik mig i det fallet;)  Kämpa, kämpa och kämpa på och inte ge upp!

 

Obehagligt det här med Coronaviruset. Jag är inte orolig för viruset i sig, men för den panik som sprider sig i samhället.

 

Jag är också orolig för att någon flygplats ska bli stängd och föräldrarna till den här donnan inte ska ta sig hem på måndag.

 

 

Vid halv elva idag kom Mikael och Maria och lämnade deras minsting därför att Mikael skulle få en överraskningsresa till London som hans goa fru ordnat.

 

   

 

Det har varit så kul att få "lura" honom och planera in att han och Jörgen ska till Ammarnäs den här helgen.

 

Nu ska jag njuta av barnbarnstid, föräldrarollen och att vara i nuet den här helgen.

 

Nästa helg blir det fokus på Johannas barn. Mina andra barnbarn. Dessa två:)

 

 

 

 

Kram.

 

Humör och arbetselak

 

Den här dagen startade inte helt bra, ska inte trötta ut er/mig med några detaljer.

Skjutsade i vart fall lillan och sonen till skolan lite försenat.

 

När jag kom hem hade de som skulle norrut inte kommit sig iväg, det slutade med att jag blev ledsen och stängde in mig i tvättstugan och parade sockor, fortsatte sen med att plocka och röja efter alla andra.

Det är märkligt att hjälmar, pjäxer och sådant hämtas på ett ställe och blir avstjälpta på ett annat?

 

 

På något bakvänt sätt blir jag full i fan och arbetselak/effektiv och får massvis med saker gjorda för jag ska som minnsan visa ...

 

Drygt tolv skjutsade jag Emma till skolan, då passade jag även på att handla och besöka far för att tända ljus.

Tänk att det har gått sju år sedan pappa dog!?

Någonstans har man väl landat i att han inte finns här hos oss något mer, saknaden är dock fortfarande stor, men sorgen är mindre tung att bära på något vis.

 

 

Till middag gjorde jag tacorullar på kycklingfärs. Smakade likadant som då jag gör på köttfärs.

 

 

Efter middagen tog ungdomarna hand om de små för att jag och Jörgen skulle kunna åka till Lejonströmsskolan för ett studiebesök.

 

Månen var stor och full då vi åkte iväg.

 

 

Kram.

 

Regn och middagsgäster

Idag har det varit mycket sämre väder och på eftermiddagen började det att regna.

 

Jag har sysselsatt mig med tvätt, plock och mer rensning och städning i mina dolda utrymmen. Låderna under tvättstället har jag städat i och organiserat om snoddar, hårspännen och klämmor till en nyinköpt ask med skiljeväggar för att få bättre översyn över dessa.

 

 

 

Har även vikt om och sorterat i linneskåpet. Vi har tre olika underlakansstorlekar som jag nu sorterat så man hittar.

 

 

Efter lunch åkte Jörgen och Pontus ut med barnen på skotertur och de testade även att tolka efter skotern med Boben.

 

 

Sen efter det byggde de små en alldeles egen snögubbe.

 

 

Vi bjöd mer eller mindre in oss själva till middag hos farmor Britt (Vi gav tre alternativ, färdigköpt middag, middag hos oss eller middag hos henne. Hon valde att laga mat.).

 

Farmor bjöd på hasselbackspotatis och stekt kyckling eller stekt ytterfilé med god sås och sallad. Vi stod för efterrätten som kom från ICAs frysdisk, blåbärs och äppelpaj.

 

 

Farmor är så omtänksam och snäll. Hon har lagt ner tid och engagemang och köpt in en stol som hon fyllt med hemstickade sockar som vi kan ha i Ammarnäs.

 

 

Hon frågade också om vi ville få tolv tallrikar och tolv djuptallrikar från en servis hon inte har användning utav längre. Självklart vill vi det.

 

 

 

När vi åker så här behöver vi köra två bilar och jag fick äran att bli körd av Pontus som övningskörde. Men inte roligt med det här regnet..

 

 

Kram.

Åka utför

Vi har varit i Storklinta idag. Alla har åkt utför till och med lillan har åkt på slalomskidor. Efter vi testat slalomskidorna några gånger roade vi oss med madrasserna i pulkbacken.

 

 

Kram.

 

 

Vilket kalasväder vi haft idag

Jag och de små gick ut tidigt idag för att skotta det traktorn inte kan nå. Alldeles perfekt väder med strålande sol, klarblå himmel och takdropp fast det är någon minusgrad.

 

 

Jag gillar att "göra" något då jag är ute. Då den nödvändiga skottningen var utförd och vädret var så underbart att jag allt annat än ville gå in började jag skotta mig fram till vår grillplats.

 

 

Jag skickade småttingarna att hämta ved så vi kunde tända en eld för min plan var att steka hamburgare till lunch ute på Muurikkan.

Lite senare då brasan var tänd och jag hade plockat fram några sandlådeleksaker, tog jag mig en kaffepaus och njöt av livet.

 

 

 

Fick igång resten av familjen, ja inte hon som var i skolan då, men resten så jag kunde få bjuda på utegrillade hamburgare.

Till mig hade jag rört ihop en frystorkad veganmix jag köpt från martsmart och format mina egna burgare utav.

 

 

De små fick verkligen en heldag ute. Jag gick in efter lunchen och städade i köket, förberedde en korvgrillningsväska att skicka med Jörgen och Pontus som skulle ta skotrarna till Drängsmarks Vitberget.

Medans jag gjorde detta testade de små sina slalomutrustningar...

 

 

Imorgon ska vi alla åka till Storklinta strax utanför Jörn och åka skidor och madrass.

 

Medans jag drog till stan för att handla en present och mat åkte de andra skoter och fortsatte njuta av denna underbara vinterdag.

 

 

 

Efter middagen som blev hemmagjord pizza med ett sån´t där färdigt kit, åkte jag och lillan på barnkalas.

Som hon njöt av att få vara på kalas, äta glass med minimarshmallows, chokladsås och strössel. Sen få äta popcorn, chips och ostkrokar på det, kan det bli bättre?

Tack Molly för inbjudan, att få gå på kalas uppskattades! :)

 

Kram.

 

Barnbarn ger samma resultat som lyckopiller

Jag har haft den stora äran idag att få ta hand om mitt yngsta barnbarn. Det är för mig som att inta ett stort lyckopiller att få ta hand om dessa små minimänniskor mina barnbarn ändå är..

 

 

Till middag kom även pappa Mikael och storasyster.

Lite orolig var jag inför den här dagen, för tänk om hon hade varit i fasen att det är jobbigt att vara utanför zonen av människor man känner mycket väl.

Men vi har haft det så bra.

Jörgen tog med sig lillkille på jobbet, så jag och lillan och Freja har haft en mycket mysig dag.

 

 

Sen var det dax att säga tack och hejdå till barnbarnen och sonen.

 

 

Kram.

 

Sportlov skola pms oro ensam inreder bilder

Får inte riktigt till något blogginlägg, kan skylla på mycket. 

 

* En dos av pms - Positiva jag tänker "jag är ändå ganska ung , still got it!".

Det negativa är hormonernas härjningar i mig. (Ledsen, arg, låg..).

*Sportlov - Positiva jag tänker naturen med allt vad det innebär av friluftsliv och lust att skapa tillfällen till det. Negativt blir att tonåringarna är trötta eller går lovskola och guben jobbar = ensam vuxen med de små.

* Oro finns absolut just nu...

* Har inga bilder att blogga om för att jag inte tagit så många och för att överladdningen till datorn strulat.

 

 

Har ändå emellanåt kunnat dröma mig bort på Pinterest bibliotek där många smarta lösningar på förvaring och inredning finns.

 

Mycket ska jag genomföra här hemma, en del annat vill jag dela med mig till inspiration att fundera på till stugan...

 

 

 

 

Att göra sitt bästa är ändå min starkaste sida. 

 

Kram.

 

 

Framsteg i Ammarnäs

I fredags innan middag bilade jag och Jörgen upp till Ammarnäs. Vacker himmel vid solnedgång som jag aldrig kan återskapa rättvist på bild. Vi stannade i Arvidsjaur och åt middag. 

 

 

Väl framme i Ammarnäs blev det städning resten av fredagskvällen och en bra bit in på lördagen. Jag torkade av loftets tak och taken i alla sovrum. Dammsög väggar och golv, torkade fönster och golv. Så skönt att få göra en första storstädning, många fler kommer att behövas innan vi kan börja nyttja vår Dröm.

 

 

Jörgen städade också, satte upp en fläkt och fixade timmerpanel på en liten yta i köket.

 

 

Vi bestämde oss för att äta pizza och se på hockey, bara den första perioden, i skidbackens dalstuga därefter satte vi igång med sängbygge.

 

 

Det är många faktorer man behöver ta hänsyn till och några misstag blev det också på vägen. Men vi är så nöjda över resultatet.

 

 

 

 

Nästa steg blir att bygga in sängarna med kanter, fallskydd och göra stegar. Vi har funderat på vilken färg och material som ska införskaffas, ifall vi ska måla ramarna vita, grå eller svarta.

 

Men nu har vi bestämt oss för att använda samma material som vi har på väggarna då både färg och panel redan finns.

 

 

Strax efter tolv packade vi ihop oss för att åka hem. Tänk att snart är vår Dröm färdig att njutas av.

 

 

Väl hemma skjutsade jag Lisa tillbaks till flygplatsen och vi kramades hejdå. Nästa gång vi ses blir till Påsk, längtar redan.

 

Kram.