mammatanten

Jag flög hem med sista flyget igår. Johanna och Alma skjutsade ut mig vid åtta i snöovädret som hade dragit in över Stockholm.

 

 

 

Fredag så gjorde Johanna god middag med persiskt ris och kycklingklubbor i storkok. Lisa och Olle kom hit till Johanna och vi hade spelkväll.

 

 

 

Igår på förmiddagen städade jag lite och packade ner mina nödvändigaste pinaler i en ryggsäck. Sen åkte jag och Jörgen ner till stan för att fixa lite behövliga kläder till vår jour. Därefter fick jag skjuts ut till flygplatsen. Jag fick lämna över allt ansvar på Jörgen för att få en weekend med mina döttrar och barnbarn i Stockholm.

 

Jag har jobbat mycket vid datorn idag med jobbrelaterade saker som att skicka in omkostnader som berört vår jourplacering vi avslutade igår. Uppdaterat min "hemliga" lösenordsskyddade sida/blogg som bara jag har tillgång till och renskrivit min Jourplaceringslista.

 

Hann sedan med att njuta av solen och lyssna på podd en lång stund.

 

En härlig, men stojig helg är till ända och övergick till en måndag med fullspäckat schema eller vad man ska kalla det. Jag har mina oskrivna scheman i huvudet på vad jag behöver göra för att få familjeföretaget AB att fungera och för att jag ska få någorlunda rimliga arbetstider. 

 

Igår blev det en lång arbetsdag efter en krass natt med nästan obefintlig sömn. Tyvärr har jag sådana nätter emmellanåt. Men jag sover oftast bättre nästkommande natt så jag ska inte klaga känner jag.

 

På morgonen efter lillkille kommit sig till skolan skjutsade jag lillan till sin förskola och efter det var det dags att följa vår jourplacering till sitt nya familjehem.

 

Idag är det Mikaels födelsedag och han önskade sig en skoterhelg i Ammarnäs tillsammans med deras stjärna och Pontus.

Undrade om vi kunde ta hand om barnbarnen? Självklart ville vi det.

Vi har det så mysigt. Småtjejerna leker så fint med varandra och jag spelar mycket med Rue.

 

Delar med mig av Kaj Pollaks klokskap. Enkelt, genialt! :)

 

 

 

De här sista dagarna har jag även ägnat mig åt att förbereda för en kväll med tjejerna (junta), det blir lite roligare att städa, handla och fixa när man har ett syfte/deadline att ta hänsyn till.

Jag har skjutit på viss extrastädning som behövdes som att torka något fönster och torka av köksinredning men nu är det gjort.

 

Vi brukar bjuda på lite plockmat och jag valde att göra några röror och inhandla en Chevré och en Brieost.

 

Jag har lite fullt upp nu på gott och ont. Lillan ska flytta hem nu vid månadsskiftet och det är mycket som ska fixas med det.

Fokuserar på att inte känna så mycket sorg, för hon kommer att vara saknad vår lilla glädjespridare och istället vara glad för att allt blir så bra för henne tillslut. Känns så fint att ha fått vara med om henne. 

 

 

Vår nuvarande jourplacering har vi lagt in önskemål om att få behålla som familjehemsplacering, men kommunen har en annan plan tyvärr. Känns sorgligt, men hen får det också bra.

Tacksam för att vi kan få vara med och ge barnen en trygg fin tid om än det inte varar.

 

 

 

 

 

Mycket på nu om hur vår familj/jobb ska formas för att fungera bäst för oss. 

Jag har pratat i telefon, argumenterat, skrivit mail...

 

Idag har jag och lillan skjutsat ut Jörgen till flygplatsen. Blir som ensam med att rodda allt den här veckan, eller till på torsdagkväll i vart fall.

 

 

Efter jag skjutsat Jörgen hämtade jag upp vår jour från jobb, insåg att jag behövde avboka lillkilles taxi och hämta upp även honom innan Pontus skulle hämtas upp. Detta för att lillkille inte skulle hinna hem först;).

 

Väl hemma blev det till att ställa sig vid spisen och laga mat. Gjorde färsk pasta med en kryddig köttfärssås.

 

Allt har sin tid och vi anpassar oss precis som kamelonter. Det är underbart att vara i stugan med Mikael och Marias familj och det är ett annat underbart liv i stugan med bara ungdomar till sällskap.

Jag valde att stanna kvar i stugan idag för att städa då de andra ville åka slalom en dag till.

 

 

Man behöver verkligen avsätta tid till städning. Är man själv så räcker inte tre timmar. Jag har plockat bort, dammsugit, torkat av golv, bäddat, städat två toaletter och tvättställ. 

Hade behövt storstäda badrummet men det hans inte med. Fuskade över bastudörren och duschväggarna vid toastolen. Men toppen är det ju om man hinner ta bort mer kladd från alla små händer på de glaspartier vi har i stugan. Att ha bättre rutiner på ugnsrengöring, kylskåp, fläkt, badrumsdörrar, duschhörna osv.

 

 

 

 

 

Jag har blivit så bra på att se saker på ett positivt sätt. Slutat upp med att älta och klaga.

Jag har alltid haft bra människokännedom i och med min högkänslighet. För mig är det lätt att läsa av andra människor, känna empati och förstå hur/vart/varför ett samtal tar dess väg som det gör.

Men jag har känt mig ensam och tagit åt mig allt för ofta tills jag ändå kunde välja att ta hand om mina känslor, härbergera det jag känner och tycker och inte ta åt mig.

Något som jag snappat upp någonstans ifrån som blivit viktigt för mig och som jag försöker leva upp till är att "Har du inget trevligt att säga så behöver du inte säga någonting!" 

 

För att må bra gör jag aktiva val. Har tillslut lärt mig det. Jag väljer hur jag ska tänka och vad som är viktigt eller mindre viktigt får inte längre ta plats i mitt huvud.

 

Den här vintern har jag t.ex. valt bort att ha någon lykta eller att tända ljus hos pappa. Jag har valt att vara i Ammarnäs så ofta som det går och missar därför så många självklara tillfällen,  men jag vet att jag har syskon som tänder.och fixar så det lyser hos far ändå.

Jag har alltså aktivt valt bort att inte fastna i tankar som att jag skulle vara dålig eller sämre människa för att jag inte längre är fysiskt på plats vid pappas gravsten just under höst och vintermånaderna.

Men att någon behövde ändå skicka mig ett sms och påpeka för mig hur illa det är av mig att inte tända ett ljus nu då pappa varit död i tio år?.

Hur tänker man då man skickar ett sådant sms funderar jag på?

 

Jag fick en sågning men väljer att inte ta åt mig och vill hen vara på den sandlådenivån så må hen sitta där alldeles själv och gräva...

 

Fick däremot en fin hyllning av min fina kusin att hon tyckte om att i första hand läsa min blogg före alla andra stora kändisbloggar. Den fina hyllningen värmer och kommer att finnas kvar länge i mina tankar.

 

Vi åkte ju tillbaka hit till Ammarnäs i torsdags och på väg hit så valde jag att stanna på en P-ficka för att fota en Halo. Tror i vart fall att det är så detta ljusfenomen heter.

 

 

Vi åkte hem ifrån Ammarnäs igår för att kunna rodda med umgängen, korttids och hämta med Emma och hennes kille upp igen till Ammarnäs imorgon.

 

Jag hade det lite sjåit igår och kände att jag hade ett visst behov av en klon emellanåt.

Jörgen mådde inte bra och stannade i stugan medans vi andra drog till backen efter lunch.

 

Jag och Pontus körde var sin skoter upp till backen och lillkille fick åka med Pontus. Med mig åkte vår jourplacering och lilltjej. 

Väl framme hyrde vi utrustning och köpte tretimmars liftkort och först åkte jag med vår jour som är nybörjare på att åka slalom. Sen nästa sväng åkte jag med Rue och försökte lära henne att bromsa/ploga och svänga.

 

Tacksam att Pontus sen åkte någon sväng med vår jour och visade och lärde.

 

Tacksam över att lilltjej fick vara med Mikael och Maria och att hon accepterade det.

 

Jag och Rue åkte ändå längst upp efter hennes önskemål, men det blev väldigt tufft för oss båda då vi inte hade någon sele utan bara höll varandra i handen. I de branta partierna klev vi ner för backen eller att jag nästan bar henne samtidigt som jag plogade och bromsade. När vi tagit oss ner för hälften av backen började vi använda mina stavar till att hålla i diagonalt och då gick det mycket bättre.

 

Tufft för min otränade kropp, men skam den som ger sig. Efter vi fikat lite och hämtat andan började vi träna lite tekniker på platt mark innan vi åkte upp bara till barnbacksnivå och efter fem sex åk med stavarna diagonalt började Rue kunna svänga själv och höll bara i stavarna som säkerhet.

Sista åket blev det ändå en krasch, men ingen av oss gjorde oss illa. Såg nog lite otäckt ut? Men det gick bra. Skam den som ger sig. Det som inte dödar det härdar. Man kan om man vill.

 

Klockan fyra då backen stängde åkt vi hem till stugan för att packa ihop och äta Mikaels goda wook. Alla åt med god aptit och stora grytan blev tom.

 

Det blev jag som körde hem (totalt slut i musklerna efter kämpandet i backen) och vi körde via stan för att få hem vår andra bil som Emma skjutsat in sig själv med.

 

Idag har jag skjutsat in barn till stan vid tre olika tillfällen och arbetsdagen blev lång.

 

Även om det är kul och intressant och jag älskar allt jag gör för alla "mina" barn så blir det rätt tufft mot mig själv sådana här dagar då jag inte hinner äta eller sitta ner någon längre stund och göra vad jag vill utan har bara fokus på att göra det bra för alla runt ikring mig.

 

Imorgon åker vi upp till Ammarnäs igen. Jag, jour och lillkille åker vid femtontiden och Jörgen, Emma och hennes kille åker vid sextontiden efter Emmas kille slutat jobba.

 

 

 

 

Kram.

Vi har fina dagar här i Ammarnäs. Skoter upp på fjället, pimpling, mat över öppen eld och bus med de mindre barnen.

På vägen upp lyckades jag fånga norrsken och Orion på himlen.

 

Puh, fullt upp med massa roligt just nu. Vi ska upp till Ammarnäs ikväll och mycket att förbereda innan.

Igår var jag på jourgruppsmöte, handlade och skjutsade. Innan middag påbörjade jag en Pippitårta till vår lilla stjärna som blir tre år på söndag. Vill inte göra tårtan i Ammarnäs.

Att skapa en tårta tar tid och det blir mycket disk och rörigt då jag oftast bakar en botten själv först och sen ska det vispas grädde och färga in samt kavla och forma marsipan och pyssla på.

 

Det är så roligt att skapa detta minikök som jag just nu gör. Hitta fina lösningar av skräp och det man har hemma. Spagetti passade bra att ha till listen ovanför boaseringen.