En dag i backen utan kamera och hem en sväng
Vi åkte hem ifrån Ammarnäs igår för att kunna rodda med umgängen, korttids och hämta med Emma och hennes kille upp igen till Ammarnäs imorgon.
Jag hade det lite sjåit igår och kände att jag hade ett visst behov av en klon emellanåt.
Jörgen mådde inte bra och stannade i stugan medans vi andra drog till backen efter lunch.
Jag och Pontus körde var sin skoter upp till backen och lillkille fick åka med Pontus. Med mig åkte vår jourplacering och lilltjej.
Väl framme hyrde vi utrustning och köpte tretimmars liftkort och först åkte jag med vår jour som är nybörjare på att åka slalom. Sen nästa sväng åkte jag med Rue och försökte lära henne att bromsa/ploga och svänga.
Tacksam att Pontus sen åkte någon sväng med vår jour och visade och lärde.
Tacksam över att lilltjej fick vara med Mikael och Maria och att hon accepterade det.
Jag och Rue åkte ändå längst upp efter hennes önskemål, men det blev väldigt tufft för oss båda då vi inte hade någon sele utan bara höll varandra i handen. I de branta partierna klev vi ner för backen eller att jag nästan bar henne samtidigt som jag plogade och bromsade. När vi tagit oss ner för hälften av backen började vi använda mina stavar till att hålla i diagonalt och då gick det mycket bättre.
Tufft för min otränade kropp, men skam den som ger sig. Efter vi fikat lite och hämtat andan började vi träna lite tekniker på platt mark innan vi åkte upp bara till barnbacksnivå och efter fem sex åk med stavarna diagonalt började Rue kunna svänga själv och höll bara i stavarna som säkerhet.
Sista åket blev det ändå en krasch, men ingen av oss gjorde oss illa. Såg nog lite otäckt ut? Men det gick bra. Skam den som ger sig. Det som inte dödar det härdar. Man kan om man vill.
Klockan fyra då backen stängde åkt vi hem till stugan för att packa ihop och äta Mikaels goda wook. Alla åt med god aptit och stora grytan blev tom.
Det blev jag som körde hem (totalt slut i musklerna efter kämpandet i backen) och vi körde via stan för att få hem vår andra bil som Emma skjutsat in sig själv med.
Idag har jag skjutsat in barn till stan vid tre olika tillfällen och arbetsdagen blev lång.
Även om det är kul och intressant och jag älskar allt jag gör för alla "mina" barn så blir det rätt tufft mot mig själv sådana här dagar då jag inte hinner äta eller sitta ner någon längre stund och göra vad jag vill utan har bara fokus på att göra det bra för alla runt ikring mig.
Imorgon åker vi upp till Ammarnäs igen. Jag, jour och lillkille åker vid femtontiden och Jörgen, Emma och hennes kille åker vid sextontiden efter Emmas kille slutat jobba.
Annat som passerat och jag vetat att det skulle komma var att det är tio år sedan min far somnade in. Min fina far saknar jag enormt ofta, men det blir en vardag med det också. Bättre att fokusera på allt fint vi fick uppleva tillsammans än den sorg och saknad som givetvis alltid är närvarande.
Kram.
Kommentarer
Trackback