Sakta men säkert anpassar vi oss
Vi anpassar vår vardag utifrån alla direktiv, men inte vill jag påstå att det är lätt.
Ett barn med npf diagnos som ska studera hemifrån innebär direkt en utmaning, för förändringar ska alltid ifrågasättas och det tar ett tag innan det nya sätter sig.
Jag fasar för det som förmodligen snart kan bli vår vardag, nämligen hemstudier för alla barnen.
Lösningen för att stå ut måste nog bli ett egenkomponerat schema på individnivå men som vävs in i ett familjeshema som hängs upp på kylen så hela familjen har koll på dagens aktiviteter.
Tänker att middagsmenyer, studietider, uppstigningar och sänggående/tyst läge ska ingå i detta schema. Typ på ett ungefär så här:
Men än så länge fungerar vår vardag rätt så bra. Själv har jag äntligen kommit igång med att röra på mig igen, blir mest i form av promenader efter skoterspåren i skogen. Är så fin skare.
Mikael och Jörgen är i Ammarnäs och bygger för fullt. Badrum är på g..
Den här fm har jag varit ute med de små och passade samtidigt på att städa min bil invändigt.
Sen efter lunch skjutsade jag lilleman till ett kalas han blivit bjuden på.
Nu är det strax dags att börja med middagen och direkt vi ätit den så ska Emma till pojkvännen och Pontus till en kompis så det blir en roadtrip åt båda väderstrecken på E4 innan det blir lördagsgodis och soffmys med de små.
Kram.
Kram.
Kommentarer
Trackback
