Hylla Livet
Fruktansvärt med vansinnet som skedde på Drottninggatan i fredags! För mig har det alltid varit oförståeligt att man kan med berått mod göra illa/tortera/skjuta/slå/misshandla en annan människa. Våld föder våld.
Älskar ändå hur de flesta väljer att bemöta detta vansinnet med kärlek, värme, mod och framförallt omtanke till de som drabbats.
Det är mycket som händer just nu i min familj och vet inte vart jag ska börja berätta, men det är väl brukligt att det samlar ihop sig och allt sker på samma gång.
Jag och Jörgen har varit på Medlefors fredag och lördag, blev ingen övernattning som det var tänkt men roligt ändå. Fantastiskt trevligt, lärorikt och ett bra sätt att samla ihop oss familjehem på.
Vi fick börja med att lyssna på den här fantastiska kvinnan!
Lisbeth Pipping. Hon växte upp med en utvecklingsstörd mamma och blev dessutom svårt mobbad i skolan. Trots detta har hon lyckas bra och är i dag författare, föreläsare, beteendevetare och teckenspråkslärare.
Nästa föreläsare Elza Dunkels föreläste om Näthat, Nätmobbning och Nätkärlek. Trodde det mest skulle handla om enskilda sociala sidor på nätet, men enkelt förklarat handlade det om att vi måste lära våra barn att ifrågasätta och våga säga nej.
Alldeles snart i ett nummer av Bamse kommer du att få läsa om hennes ideologi och vi fick en förhandskik på det...
Temat på föreläsandet den här gången gick väl ut på att vi måste våga sätta gränser för våra barn och ge dem bra verktyg för att motstå/undvika de faror som lurar i skuggorna..
På lördag hade vi bara en föreläsare och han föreläste om föräldraskap och att sätta gränser samt bygga bra relationer till sina barn. Tomas Clausén heter han och han var bra men spårade den andra halvleken då han tappade den röda tråden och blev långrandig.
Vi avvek lite tidigare än som vi först hade tänkt eftersom Lisa hade hämtat upp Johanna, Elton och Alma på flygplatsen vid elva och vi längtade hem till att få träffa dem + att Lisa skulle jobba kvällen.
Hann med lite skoterkörning som Elton hade längtat så efter att få göra.
Sen är det nog så då man är en stor familj att det blir inte alltid som man hade tänkt sig det... men jag är så fruktansvärt tacksam att jag har ett liv och att vi varje dag får känna oss tacksamma över de upplevelser vi trots allt får ha tillsammans.
Lilla Ru har legat på barn och äter nu antibiotika mot njurbäckeninflammation och brorsan roddar med sina knepigheter i livet och mamma fick helt plötsligt också tänka om och kliva in som chaufför igen...
Ingenting är beständigt och livet kan på en sekund helt plötsligt ta en annan vändning och vad är då tjafs och milimeterrättvisor värda? Så än en gång vill ja påminna oss om att fokusera på livet och nuet, glädjen över att få närvara i nuet..
Känner enorm tacksamhet att jag har ett liv! Livet är inte alltid lätt och det livet prövar oss ständigt, men det är ändå så härligt att få hänga med än.
Bamsekramar till er alla. Kram.
Kommentarer
Trackback
