Ångest
Nu är jag hemma med familjen igen, känns konstigt och svårt! Svårt att fungera normalt igen!
Det är svårt att hitta balansen igen efter dessa hemska dygn som varit, känslomässigt hemska.
Först att inse att pappa kanske kommer att dö...sen ser man att det finns lite hopp...sen inser man att han kanske inte dör och kommer igen, men till vad då?
Men än en gång har pappat lurat döden och bevisat att han är stark och envis.
Vad jag försöker beskriva och skriva ner är: När ska vi återgå till vardagen igen och anse att faran är över för den här gången?
Jag får liksom ångest över att ingen av oss ska finnas där på lassa och vara ett stöd och en röst för pappa i hans kamp...han hör dåligt och är fortfarande trött och långsam i sina tankar och uppfattningsförmåga...
Är det nu dax att sluta sova med honom? Är det nu dax att bara besöka honom när man har tid? Känns inte så....
Man har dåligt samvete över att man inte är hemma...att man inte jobbar...att man inte är med pappa...
Ångest över att inte räcka till och att man tar fel beslut...livets väg är lite slirig just nu!
Kram.
Kommentarer
Postat av: Maria
Min fråga är, vad gör de för honom på lassa? kan han inte få vara hemma? med er, hemsjukvård mm? Om det är hans sista tid? vore det inte bättre att vara i hemmet?
Svar:
Annica
Postat av: Anette
Oj..vad jag känner igen mig ! Känner verkligen med dig och dina syskon:(
Postat av: Maria
Ja fy så jobbigt ni har det, trist att sista tiden i ens liv ska vara så här jobbigt,oavsett om det är veckor, månader eller år. Kram
Trackback
