Dömd utan rättegång

Nu blev det lite bloggtystnad här igen för att en händelse i mitt liv som ni här nedan ska få ta del av tog över mina tankar. Jag har funderat väldigt mycket på hur jag ska tackla den här händelsen och om jag ska skriva om den här eller inte!?
 
 
 
I den här bloggen skriver jag om mitt liv från min synvinkel och hurdant jag mår eller ser på saker. Jag älskar att ha den här dagboken som jag kan gå bakåt i tiden och läsa i eller titta på bilder från förr.
 
Det finns alltid en knepighet att vara ärlig och berätta om hur jag mår eller påverkas utav händelser i mitt liv för det finns alltid fler människor runt mig som jag inte har rätt att skriva om, men som finns med i min verklighet och är en del utav min berättelse. Numera frågar jag alltid mina barn om jag får lägga upp bilder på dem och skriva om händelser som berör dem.
 
En del människor kanske uppfattar min blogg som skryt eller att jag framställer mig som en besserwisser. Själv tänker jag att jag är inte speciellt duktigare eller märkvärdigare än någon annan, skillnaden är bara att jag delar med mig av min vardag här så den som vill kan läsa och det är ju ett frivilligt val som du läsare gör. Andra väljer att ha korta inlägg om sig själv på Facebook, eller delar med sig av citat där eller via Instagram som gestaltar sitt liv, eller så gör de ingenting alls, vilket är kanske det vanligaste att man inte har någon lust till att dela med sig utav sitt liv?
 
Tänker att ingens liv är bara "en dans på rosor" och alla kämpar vi på efter vår egen bästa förmåga att leva just sitt egna liv!?
 
Men att ständigt bli kritiserad för den du är och de val du gör i livet är inte helt lätt. Oftast struntar jag i dessa påhopp och förstår varför xx gör så mot mig, men ibland orkar jag inte stå emot. Det gör så ont att bli personligt påhoppad utan grund. Bli påhoppad utan att personen talar om vad jag gjort för fel och ger mig en chans att säga förlåt.
 

Jag har lärt mig och blivit bättre och bättre på att inte ta åt mig och det är så skönt alla gånger det lyckats.
 
Men för några dagar sedan uppstod en händelse som trots alla mina ansträngningar tog sig igenom mina skyddsmurar och gjorde mig ledsen. Det skrev jag om här i bloggen också. Det hade kunnat sluta med det för min del. Men att jag skrev att jag blev ledsen skapade reaktioner hos xx och det lästes in mer saker i det jag skrev än det jag faktiskt skrev.
Det gör mig så frusterad att jag blir påhoppad med dumma personangrepp på mina inlägg på Facebook eller i verkliga livet! Typ då jag ställer en direkt fråga till den här personen så svaras det med en motfråga som inte har med ämnet att göra. Typ lika dumt som om jag skulle säga så här: "Vilka fina byxor du har på dig, modigt att köpa röda, vart hittade du dem?" Till svar får man "Men du ge upp! Sök hjälp!"   Det uppstår liksom ett stort ? i ens huvud.
 
 
 
Skulle du orka med att ha en sådan energitjuv i din närhet? Skulle du orka vara jag som hela tiden bara vill vara just jag, men ständigt kritiseras för att jag är just jag? Kritiseras för att jag bloggar om att jag torkat mina fönster och matat mina fåglar!? Bloggar om mitt liv? Ord som Avundsjuka, Missunnsamhet dyker då upp i mitt huvud?
 
Skulle du orka vara den som ställer exakt den här frågan, sen få dessa svar..!?
 
"Hej! Du verkar upprörd på Facebook. Vad är det som hänt?" En fråga ställd av mig och till svar fick jag...
"Tänk om gör RÄTT svaga "tyvärr" xx:(" Jag ställer då frågan "Är du arg på mig?"
"Du får inga mer svar SORRY" Jag svarade "Okej det var tråkigt." sen få svaret på den så här..
"Du rår för det själv efter ditt sätt o vara kram iaf SORRY "
Dagen efter bemöter jag de personliga påhoppen mot mig genom att svara:
 
"Inget svar på mina frågor, däremot väldigt mycket personliga påhopp på mig som person.
Vad är det jag rår för själv?
Vad är det jag ska göra om och göra rätt?
Vad är det som får dig att säga att jag är svag?
Vad är det som gör att du säger att det är tyvärr att vi är xx
 
Till svar fick jag: "Det blir inga skriverier mera av mig här för det BARA MISSTOLKAS HELA TIDEN o sen baktalas...
Vet att xx inte har något svar på dessa frågor för det finns ju inget jag gjort utan allt bygger ju på den känsla som finns hos xx om hur jag belyser mitt liv på sociala medier. En känsla där xx på något bakvänt sätt känner sig förminskad?
 
 
Tänker att ni alla fattar vad jag vill ha sagt!? Eller så inte..? Skit samma. 
Men likförbannat blir jag helt ställd då jag säger till xx att jag blir ledsen över xx härskartekniker och xx sätt att behandla mig och sen får till svar att JAG behöver söka hjälp?
Jag blir liksom dömd utan att veta varför och utan att få en korrekt rättegång. Vill också vara tydlig med att jag inte är arg på xx, bara väldigt ledsen över att det är så här.
 
Kram.
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: AnnKatrin Magnusson

Kram 💕

2016-09-25 @ 21:29:03
URL: http://heltrligttyckerjag.blogg.se/
Postat av: Kvisten

Fy, vad ledsen i ögat jag blir när jag läser detta. Dessa energitjuvar som gör det om och om igen! Sänder en bamse kram till fina du! Fortsätt med det du gör! För det gör du jäkligt bra. ❤️

2016-09-25 @ 22:01:48
Postat av: Elaine

Kram

2016-09-25 @ 22:45:04
Postat av: Martina

Kramis i massor!!

2016-09-26 @ 09:33:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0