Nu räcker det
Kan det inte bli lite lugnare runt mig nu ett tag?
Började dagen med planerad skjutsning av barn till stan fast med halverad barnlast. Rullade in i byn vid halv nio och mötte då maken som skjutsade nästa barn.
Strax innan nästa planerade resa för mig till stan så ringer maken från Byske där han hade fått en tid för koll av lungorna då han hade lunginflammationkänningar. (Har inte Corona då han nyss fått igen negativt provsvar.)
Det maken meddelade var att doktorn misstänkte en propp i lungan och agerade utifrån det. Det visade sig sen att allt är okej, "bara" en segdragen förkylning.
Men känslan som infinner sig då agerandet från doktorn blev att maken behövde åka ambulans in till lassa och absolut inte skulle få köra egen bil!?
Tur vi/jag har fina vänner runt ikring oss. Den ena ringde jag till och fick prata av mig med och den andre hjälpte oss att få hem makens bil från Byske.
Jag skulle till Byske för att klippa lilleman och han blev jättefin.
Direkt efter klippning åkte vi till stan och hämtade upp vår jourplacering på skolan och maken från lassa då han precis var färdigundersökt och okejstämplad.
Hade sen hoppats på en lugn kväll men det bidde inte riktigt så då jag behövde rodda med massa telefonsamtal runt vår nya lånis.
Nu har ju allt löst sig - men hoppas på att ödet inte har fler sådana här fullspäckade oplanerade dagar att utsätta mig för på länge.
Kan det vara fullmånen som spökat till det för oss?
Kram.
Kommentarer
Trackback
