Urladdningen

Den kom nu min dipp, den som nästan alltid kommer efter en tid med fullt ös.
Inte något konstigt egentligen då den ena efter den andra oförutsedda "tråkiga/jobbiga" situationen kommer, en efter en.
 
Den utlösande faktorn idag till att mina skyddsmurar rasade, var nog då jag inser att för tredje dagen i rad att barnen inte kliver upp i tid för att ta sitt ansvar och kommer att missa bussen igen + lite annat med mer "tyngd" som hände som jag inte vill lämna ut här.
 
Följer ni mammasanningar på Instagram? Hon förklarar klockrent varför mammor får psykbryt! 
 
För att ingen lyssnar på oss förrän vi tappar det!"
 
  
 
Barnen hör ju inte det vänliga Godmorgon! Ej heller nästa vänliga Godmorgon! Ej heller nästa, men de hör då man lite missnöjt undrar varför de inte kliver upp.
 
Jag vet ju vad höjd röst och irriterat tonfall gör för mitt barn och då tappade jag det och bröt ihop!
 
Det är så sorgligt och tungt att bära allt som snurrar inom mig.
Att min mamma är sjuk rör upp så mycket känslosamma funderingar, att "möblera" om med jourplacering i familjen tar energi och att maken har varit sjuk länge och gått på halvfart har också gjort min vardag mer tungjobbad.
 
Så småningom tog jag mig ändå lite samman och började pyssla lite.
 
För några dagar sedan gjorde jag en glycerinblandning, plockade in lite höstlöv och några miniblommor som jag la i blandningen för att kunna bevara höstfärgerna.
Nu efter några dagars marinering var det dax att plocka upp löven och torka av dem.
 
 
Vad jag ska ha dem till? Jadu, ingen solklar anledning, men kanske kommer löven till användning i mitt miniatyrpyssel så småningom.
 
Kram.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0