Livet det här livet

Gissar det här kommer att bli ett spretigt inlägg och vet inte hur jag kommer att lyckas få ihop mina tankar i skriven text.
 

Angående mitt  inlägg här nedan med rubriken Skyddsmekanism vill jag bara förtydliga att jag anser mig generellt inte vara en dålig mamma och det var inte min meningen att vinklingen i inlägget skulle handla om det. Ville bara påpeka att en del behöver lära sig att hålla vissa av sina åsikter inom sig och att ifall de inte gör det så kan det plantera ledsna tankar hos den andre..
 
Jag har full koll på mina barns mående och jag jobbar hårt på många olika plan för att de ska klara sig igenom sin pubertet och skolgång och komma ut i vuxenlivet som starka, välmående individer.
Barnuppfostran och mammapappa roller har ingen exakt mall på hur allt ska gå till och hur du ska göra för att lyckas bli superperfekt.
 
Mina barn är superbra och jag är deras superbästa mamma och tillsammans gör vi vårt allra bästa med att bemöta livet, det här livet i med och motgång.
 
Att jag ofta analyserar mig själv och försöker göra om och göra saker bättre är inte en svaghet och kränkning mot mig själv, för utan självinsikt och inställningen att kunna tänka om, gör att man fastnar i sina hjulspår och blir ältande istället. Så jag är inte svag, jag är egentligen stark men jag är också väldigt sårbar..
 
Vi flög hem igår, jag och Emma och fast man kan vilja ha någon åsikt om "detjagintevilleprataom" så blev det bra egentid med min yngsta..
 
 
Det var förseningar med flyget och vi fick cirkulera en stund över Fahlmark innan vi kunde landa på grund av dimma, men Emma hann äta lunch med sina kompisar på skolan och var på strålande humör resten av dagen.
 
Besökte pappa efter jag lämnat Emma på skolan.
 
 
Sen slog vardagen emot mig, det började med ett samtal från skolan, ett informativt samtal med ett tips inbakat, ett samtal därför det varit som det varit, men som kanske inte skulle nått oss om vi inte gått igenom det vi gått igenom. Satte givetvis igång en massa tankar.
 
Nästa jobbiga kom via ett sms som behövde redas ut och samtal fick startas om hur man beter sig med sociala medier och vilka bilder man lägger ut eller inte, vad man skriver och inte skriver, oavsett vad orsaken är..
 
Nu ska jag kavla upp ärmarna och starta igång den här dagen med att hjälpa lånebarn med att få ner sin cykel till stan när jag liks ska handla.
 
Kram.
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0