mammatanten

Igår hämtade jag bara andan och gjorde ingenting annat än det som alltid är min plikt. Vår lilla jourtjej är så fin och det är lika roligt att ta hand om henne som vår andra lånis med benämningen lilltjej.

Enda lilla nackdelen med denna placering är att hon är morgonpigg. Allt mellan klockan fem och halv sju är det som gäller. Hon går inte att övertala att somna om och eftersom jag är den enda som lägger mig i tid på kvällen så blir det således så att jag är den enda som vaknar och kliver upp då lilla jourtjej vill kliva upp.

Men igår var jag rejält på minus i sömntimmar och väckte Jörgen så jag kunde få sova någon timme till.

 

Jag vet egentligen inte varför jag tar på mig att göra tårtor på beställning, men tänker att det ger väl mig något fint inom mig då det uppskattas och det beröm som utdelas på sociala medier.

Jag ger ju gärna till andra, ställer upp och fixar och donar osjälviskt.

Har insett att det jag behöver är bekräftande ord, omtänksamhet och tjänster i gengäld. Men största belöningen är att det uppskattas det jag gör.

Här är brudparet och deras barn.

 

Det är alltid en jobbig resa för föräldrarna till de barn som kommer till mig och man får verkligen bjuda till för att underlätta även för dem och då blir det oftast tacksamhet tillbaka <3.

 

Idag har jag haft mer energi, städat i köket som var en sorglig syn. Började med att torka fönstret ovanför diskbänken. 

Tog sedan fram kartongen med beställningen från Västerbottenssåpan och städade av skåpluckorna. 

Ugnen gneds in med såpa och sen startade jag den på hundra grader i tjugo minuter innan jag rengjorde den med skrapa och trasa.