mammatanten

Vilket trauma vår lilltjej har varit med om. Jag är tacksam att jag har fått underlätta och hjälpa till. Dock tycker jag att det finns väldigt många missar i hur sjukvården har bedömt och agerat och utsatt lillan för onödigt lidande. Jag ångrar lite att jag rekommenderade mamman att ta sig till vårdcentralen (4min) istället för att ringa efter ambulans.

 

I onsdags då lillan faceplantade asfalten då ringde mamman mig med darrig röst och i och med att hon var nära hälsocentralen så föreslog jag att hon skulle gå dit.

Hälsocentralen kollade så att tungan inte var skadad, konstaterade att en tand var borta, sen hänvisade de till tandläkarakuten, (Citytandläkaren). I och med att jag var i stan så skjutsade jag dem dit, men de stängde fyra och hade ingen telefontid tillgänglig. Vi tog då beslutet att åka upp till akuten då lillan inte riktigt ville använda handen heller.. De var där mellan ungefär halv fem till sju då jag kunde skjutsa hem dem.(jag var med jourkille på fotbollsträning medans).

De blev hemskickade från akuten med löftet om att akuten pratat med jourtandläkare. 

Nu blev det ändå bra att mamman själv ringde tandläkaren på morgonen och lillan fick en tid strax efter halv två.

Jag följde med dit, men nu var lillan rätt så medtagen, hade inte velat prata, svälja eller druckit något på nästan ett dygn. Hon höll munnen halvöppen och saliv rann ur munnen. 

De fina personerna som bemötte henne och gjorde lite undersökningar på käkleden och hakan ville ändå inte utsätta henne för mer då hennes allmäntillstånd behövde förbättras innan de ville gå vidare,

Jag och mamman bestämde oss för att åka vidare till akuten och få de till att förstå att lilltjej inte hade fått i sig vätska på ett dygn.

Märkligt kan jag till lekman tycka är att de höll på att skicka hem lillan. Jag lämnade dem på akuten 15.30, 16.50 fick jag meddelande från mamman att en barnläkare kollat hennes huvud, puls, feber och bedömt att de kan åka hem med rekomendationen att ge henne drickyoghurt och alvedonsupp.

Hon skrev också att en kirug skulle komma och göra en bedömning.

Klockan 19 drygt fick jag veta att de äntligen skulle bli inlagda.

Halv elva på kvällen, ett och ett halvt dygn utan vätska sätter de dropp.

 

Idag har lillan fått lugnande/insomningsspray via näsan, bedövning och besök av tandläkare som dragit ut den andra tanden också.

Förstå vilket trauma lillan och hennes mamma behövt uppleva och vilken oro över att de tänkt skicka hem henne hela tiden.

Jag som erfaren mamma förstår absolut hennes dilemma,

Tacksam över att jag har kunnat finnas till för lillan och hennes mamma. Besviken dock över att sjukvården inte tog in den viktigaste informationen. Tyvärr fick jag också i morse förklara för socialtjänsten som fått in en orosanmälan från tandläkare varför inte mamman svarat i telefonen. 

Tänker att det är praxis att anmäla då ett barn kommer in med dessa skador och vi kanske agerat för svagt?

Men jag tycker nog att alla med utbildning inom sjukvård har agerat för svagt och faktiskt inte tagit hänsyn till lilltjompas dillemma att hon inte vill stänga munnen, inte vill svälja och dessutom har väldigt ont.

 

Kram.