Lyxmorgon
När väckaren ringde 06.10 imorse så orkade jag verkligen inte kliva upp och knuffade lätt på maken och undrade om han kunde hjälpa lillkille iväg idag. Vilket han gjorde.
Har sovit uruselt inatt, frusit och funderat på att gå upp och hämta en extra filt men kom aldrig så långt.
Jag klev upp vid åtta och då fanns det kaffe och erbjudande om att slippa skjutsa nästa barn till förskolan. Det blev således en riktig lyxmorgon att sitta vid köksbordet och njuta av sin kaffekopp och inga måsten.
Har försökt hjälpa mina tonåringar att vakna utan att riktigt lyckas och det är svårt för mig att inte bli känslomässigt involverad. Jag har dock lyckats vända på mitt tankesätt numer och lagt ansvaret tillbaka på dem där det hör hemma. Jag hjälper gärna till att underlätta med skjuts, sjukanmälan eller väckning men då får de be mig om det.
La min energi på lite matlagning istället. Jag har två skinkstekar som puttrar på spisen och en kalkongryta till min middag imorgon.
Dagens lunch till mig som jag nyss ätit var ägghack med tonfisk på sallatsbädd.
Andra saker som ligger i mitt huvud och skvalpar är det här med psykisk ohälsa och mogna kvinnor som inte vill leva längre. Varför blir det så? Är det hormonella förändringar som klimakteriet utsätter oss för som ställer till det?
Jag satt för ett tag sedan och såg dokumentären om Carola och Missing people. Carolas försvinnande har berört mig djupt trots att jag inte kände henne. Vilket öde för de som blir kvar.
Barnbarn, barn, make och vänner.
Nyss så valde en annan kvinna att avsluta sitt liv, en som jag känner lite mer. Inte en nära relation men dock någon man stannar och pratar med då man stöter på varandra och en som man gått skola med. Tragiskt är vad det är då man inte känner att livet har någon mening längre.
Kram.
Kommentarer
Trackback
