Vemodet
Jag är inte riktigt på topp, känner mig kantstött och fel. Det är ingens fel jag ansvarar själv för mina känslor och grubblerier.
Igår åkte Lisa hem och jag skjutsade henne till flyget.
Det blev så tokigt det här med vem som skulle skjutsa henne till flyget.
Jag var så inställd på att det var jag som skulle få göra det, få en paus från hemmasysslorna, värmen och ja bara göra något annat än det inrutade.
Men vid middagsbordet kom det fram att båda ungdomarna ville dra till kompisar och låna våra bilar och att de då kunde runda flygplatsen och släppa av Lisa.
Jag blev ledsen, besviken och less på att alltid vara den som ska ändra på mina planer och min planering. Fånigt egentligen.
Jag gick undan.
Emma meddelade att det var okej ifall jag skjutsade Lisa.
Men det blir så tydligt att allt är som vanligt fast det heter att jag har semester.
Jag är så låst av att ta hänsyn till så många faktorer under min semester och det blir så svårt för mig att planera in semesternöjen.
Mycket sitter i mitt huvud, man kan välja att styra sina tankar. Men jag har svårt för att inte fastna i mina grubblerier.
Jag läser ju många bloggar och Lotta Grey som har bloggen Vimmelmamman trivs jag med att läsa. Hon är så duktig med orden, skicklig på att formulera sig. Vi lever helt skilda liv men vi är båda kvinnor över 50 år och däri finns många likheter. Bl.a i det här inlägget på hennes Blogg med rubriken Hur känner du?
Eller det här inlägget med rubriken Slutkörda mammor i orten, eller En jävla skitdag och Klimakteriet..
Kram.
Kommentarer
Trackback
