mammatanten

Det är genom de fåtal foton jag tar, som jag minns och kan föra lite dagbok över min livsresa.

 

Mina dagar rullar på, jag gillar då det är mycket på och jag har fullt upp. Det jag mår sämst av när så mycket tid tillsammans med min familj försvinner av många olika anledningar.

Covid, diagnoser, stress och tystnad. Alla behöver vi tid tillsammans och bekräftelse...

 

 

Men jag kämpar på med att inte övertänka och fortsätter att stundvis ensamt att hålla skutan flytande.

Det tar mycket tid att handla mat, laga mat, skjutsa barn, tvätta, vika och lägga in tvätt i garderober, plocka bort, sortera och organisera, köpa kläder, samtala, vara i möten, bekräfta känslor, maila och ta hand om mig själv också lite grand.

 

Mina ungdomar är nyfikna på att skippa kött och tänka hållbart och jag försöker hänga på och utvecklar mina kunskaper i köket.

Häromdagen gjorde jag vegetarisk pasta från Zeinas kitchen som blev sådär enligt de som åt. Mest konsistensen av den färska gnocchin.

 

Jag har tänkt mig att ha de här bollarna i en grönsakssås med röd curry. Servera med ris. Tror det kommer att bli supergott.

 

Idag har lillan haft föräldraumgänge hemma hos oss och efter middagen, då det blev dags för att sätta på pyjamas och gå och sova sa vi hejdå till Drängsmark jag och de mindre barnen.

Vi bilade upp till Ammarnäs och redan innan kilometersbacken träffade vi på renar.

 

Annat stort som hänt är att faster Annica har blivit mammas faster. Brorsan har blivit morfar till en söt tös på drygt fyra kilo.

Det är så unikt och fantastiskt med varje baby som föds till denna värld. Tänka sig att just nu får lilla Mila vara den sötaste babyn i hela världen.

Grattis Emelie och Marcus. Grattis till mormor och morfar också.

 

Kram.