Kantstött
Jag är väldigt duktig på att ta på mig skuld och stå för de fel jag gör, vilket är bra då man verkligen har handlat fel.
Ofta stämmer ordspråket "det är inte ens fel att två träter", men jag "lyssnar" inte på det och trycker ner mig själv och tankarna mal på om hur endast jag bär skuld.
Inte heller ovanligt att jag tystnar och drar på mig offerkoftan samtidigt som jag dessutom jobbar dubbelt så hårt för att kanske få lite uppskattning och hamna lite på plus i vart fall.
Igår krattade jag färdigt vid ladan och gungorna, det känns fint att se så stort resultat av det man gör.
Att följa ett kostschema har gått åt skogen, jag hinner inte med den planering som krävs för att stå och laga två olika maträtter till middag varje dag. Fast jag har hamnat i den situationen ändå för att kunna "pleasa" den i familjen som nu vägrar äta kött från djur. Fisk går inte heller att äta längre...
Idag gjorde jag en köttgryta med potatis och till vegalternativ hade jag tänkt göra en vegfärsgryta. Blev så konstig smak så jag kryddade om vegfärsen till en tacofärs och gjorde tacorullar istället.
Jag känner mig lite kantstött och tilltuffsad just nu, men jag vet att jag kommer snart igen till mitt vanliga jag. Vet ju vilka verktyg jag ska använda.
Behöver rikta om ficklampans sken till det som är positivt...
Kram.
Kommentarer
Trackback
