Hur det är att vara en känslomänniska
Jag har inte mått så bra alls en tid. När man är en av många berörda i en händelse och blir den som får stå med skämsmössan efteråt, vara den som behöver säga förlåt.
Det går att vända och vrida på precis allt och vill man se det negativa i min reaktion och missförstå mig kan jag inte göra så mycket mer än att försöka förklara och be om ursäkt.
Finns vissa uttalanden som andra kan fundera på hur de landade, men har valt att förstå varför de sades.
Känner mig fel, missförstådd, ensam, försöker dock med alla krafter inom mig lämna det här bakom mig och gå vidare.
Igår blev våran jourplats upptagen, känns bra att ha lite annat att fokusera på ett tag.
Kram.
Kommentarer
Trackback
