Du fattas mig
Vi närmar oss midsommar, en tid som de sista åren även blivit en tid då jag sörjer lite extra.
För två år sedan förlorade jag en barndomsvän i sviterna av alkoholism, så sorgligt och onödigt. Martina du fattas mig, men i mina minnen finns du kvar.
Direkt då jag insåg att hon var borta skrev jag denna text på min blogg och Facebook tror jag...
Tog bort den sen för jag ville inte svärta ner hennes minne, men samtidigt så inser jag ju att det är ju inte en nersvärtning, tvärtom egentligen.
Fick en föraning om att något var fel i förrgår, förklarade bort det inom mig, men igår då jag skulle sova började jag "googla runt" och fick en smärre chock då jag insåg faktum att min barndomskompis jag alltid hållit kontakten med inte lever längre.
Jag blev på riktigt ledsen, sorgligt, smärtsamt ledsen och fulgråten var ett faktum.
Har via messinger haft kontakt med lillasystern idag och får grepp om det lite mer. Livet, det här livet, vi gör inte alltid så bra val trots bra förutsättningar.
Livet förde oss samman redan som elva/tolvåringar och vi har sedan dess följts åt och haft kontakt. Jag blev mamma 1988 och 1990 och 1993 och du Martina blev mamma 1991 och 1992 till två fina grabbar. Två barnbarn hade du också som du var så stolt över.
Du var så stolt att bli moster igen nyligen och över hur du och barnens morfar kunde finnas där för syskonbarnen då en ny släkting föddes.
Martina, du erkände för mig att du var alkoholist och att du kämpade alltid med "rätt" eller "fel" väg att välja då du alltid valde glädjen i livet, skrattet, livsnjutande ögonblick.
Det smärtar mig att inse att det var nog hellre du som var svag och osäker än jag under vår uppväxt!?
Ledsen är jag, sorgligt faktum hur det kan bli.....
Du betydde mycket för mig under min uppväxt, inte bara du utan också din mamma och din pappa. Båtsemester i Bottenvikensskärgård, potatisplockning hos din mormor i Nordmaling, sommarparadiset Järnäsklubb i skärgården utanför Nordmaling. Jag har så många fina minnen av en trygg uppväxtmiljö tillsammans med dig. Adoptionen av din lillasyster, bullbak i ert kök och din pappas försök till att tillaga den onyttiga lunchrätten med tre ingredienser...korv, uppstekt potatis ochj ketchup. Din pappa sparade på ketchupen och lade till lök för att få ihop en mer hälsosam lunch.
Du var redan då äventyrlig och jag minns hur jag och du började tjuvröka i Broselgårdens slänt/trapp...
Rulle var din första seriösa pojkvän och jag minns hur jag var ert bihang och hängde med där i baksätet i den lejongula volvon...
Du förstod nog aldrig hur viktig du var för mig och jag förstod nog aldrig hur viktig jag var för dig?
Det trillar tårar nu, det är smärtsamt sorgligt hur det kan bli om vi hamnar lite snett, vill inte svärta ner minnet av dig Martina, men du föll någonstans på vägen och blev ett offer....
Kramar till dig och till ditt minne och jag tänker att din mamma och du nu återförenas där i fridfullhetens himmel...Själar kommer och själar går...men du var viktig, bra och betydelsefull!! Vila i frid fina själ. saknar dig på riktigt!
Kramisar.
7
Fint men ett sorgligt minne.
Idag har det åskat och regnat, jag har städat och fixat inför vårt midsommarfirande.
Tittade till pappsen då jag hämtade hem sommarjobbande son.
Härligt med privatchaufför.
Gjort potatissallad och Västerbottensostpaj + en chokladtårta med jordgubbar.
Kommentarer
Trackback
