Here we go again
Life is not what happened back there or what might happen up ahead. Life is like the rythm of the hart - every breath, every blink of the eye. It is beat by beat, moment by moment. This ... is all there is. This.... is all we need.
Det är det här som blivit så fel hemma hos oss och givetvis bär jag en hel del ansvar för det tillsammans med så många andra faktorer också förstås.
Jag är ändå stolt över att jag den här fjärde vardagsmorgonen, (efter vi backade bandet i torsdags) lyckades ha is i magen och vänta ut segpropparna som inte masade sig ur sängen innan det nästan var för sent för att hinna i tid.
Även sjukt stolt över att jag klarade av att inte muttra, tjata och ta det personligt.
Jag är också stolt över att jag kunde känna mig nöjd och glad över det vi lyckades med istället för att vara ledsen över det vi inte klarade så bra.
9.45 prick klev jag innanför dörren hos min frissa, därföre hann jag med att mata fåglarna, dammsuga och vika tvätt.
Att fokusera på glädje ger energi :). Även solljuset gör det.
Jag var förbi hos pappa och tände ljus, börjar kännas mindre nödvändigt nu då ljuset är på väg tillbaka.
När jag kom hem försökte jag att inte se all skit på min bro, för dagens minusgrader gör ändå det svårt att göra något åt röran..
De små barnen har lekt med askhinken och jag har lämnat kvar handdukarna efter min dunkatastrof häromdagen.
Till lunch kokade jag grönsaker och värmde på torskrester. Mums.
Kram.
Kommentarer
Trackback
