mammatanten

Bestämde mig på förmiddagen, medans jag dammsög och städade toalettarna, att kalla samman till familjemöte efter de små barnen somnat. Pratade även ihop mig med maken om det.

 

Det blev ett mycket lyckat möte och vi kom snabbt fram till det som behövde sägas och det kändes som alla gick från bordet vi samlats runt med en positiv känsla inom sig.

 

Vad var det jag behövde ta upp då? Jo, att jag ska sluta tjata, sluta vara irriterad och besviken, jag ska sluta skjutsa, förhandla och vara den som sen får skit för att de inte lyckas.

Jag lade helt enkelt tillbaka allt ansvar på ungdomarna. Ansvaret för sin sömn, sin skola, sina rutiner.

Vill de inte kliva upp på morgonen kommer det att få konsekvenser, inte som vi föräldrar straffar dem med utan den verklighet det blir då man inte själv tar ansvar.

Hädanefter kommer det inte finnas en mamma eller pappa som curlar och underlättar, ringer och sjukskriver för att barnet inte tagit ansvar för sin sömn, skärmtid eller så.

Konsekvenserna  blir till exempel förlorad månadspeng eller CSN, för dåliga betyg för att komma sig in på gymnasium, ingen skjuts till nöjen osv..

 

Jag var även tydlig med att vi kommer att finnas kvar och stötta dem ifall de vill, men då får de be om det. Missar de bussen får de själva be om skjuts, vill de ha hjälp att komma sig upp på morgonen får de givetvis det ifall vi kommer överens om det på kvällen innan.

 

 

Vi pratade även om hur känslor smittar av sig och att vi som familj kommer att vinna så mycket på att ha så lite som möjligt fokus på det som är dåligt och bli duktigare på att berömma, le och göra roliga saker tillsammans.