Kämpar på

Min vårdepp har nog startat och är förmodligen påskyndad av Coronavirusets framfart. 
Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden är det vardag med, läsa saga, fnissiga samtal med de små, tjafs eller kramar med tonåringarna. Andra stunden känner jag mig olustig och det skaver en olust inför det vi är i och vad det gör med mig.
Kämpar med att hitta energi att orka välja glada tankar och behålla tron på att allt ordnar sig.
Har därför inte varit på blogghumör, orden vill inte bli nedskrivna.
Vill så gärna ha en positiv ton här inne, men eftersom jag verkligen får kämpa med att hålla huvudet över ytan blir det svårt.
 
Inatt blev det inte många timmars sömn då oro på många olika plan inte ville låta sig motas bort. Tårarna mina trillade och ångesten försökte sänka mig.
Den utlösande faktorn var en småsak, men för mig blev det droppen.
 
 
I stugan har glasräcket börjat komma på plats och jag har uttryckt en önskan om att stolparna som ska hålla glaset på plats ska få bli vitmålade. 
Grabbarna valde att måla dem med samma lasyr som vi har målat väggarna.
 
 
Det kanske inte är hela världen tycker ni, men för mig blev det de..
 
Lillan har blivit förkyld med snuva, nyser snor och hostar. Min värld krymper och det gäller för mig att mota bort känslan av instängdhet och hålla mig sysselsatt.
 
Har målat tak idag. Har ju kvar två tre varv med täckfärg på taket som är i köket och del av vardagsrummet. Det har hängt över mig länge nog nu.
 
   
 
Imorgon ska vi passa minsta barnbarnet. Hon kommer på morgonen men eftersom Jörgen jobbar hemifrån kan jag nog få till en promenad i skogen på förmiddagen.
 
Tycker att promenaderna som jag äntligen kommit igång med, samt yogan på måndagar fyller på mig med lite energi.
 
Kram och var rädd om er.
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0