Ensam är inte stark

 
 
Dagarna rullar på och jag kämpar med att hålla huvudet ovanför vattenytan, vissa stunder känns det så förtvivlat ensamt, tungt och instängt. Samtidigt som jag är uttråkad har jag hur mycket som helst att göra och det hjälper verkligen mig att att jobba på med fysiska sysslor. Skolstart efter lov är ingen hit för mina barn och de klev inte upp idag, inte maken heller för han är sjuk igen.
Jag är så innerligt trött på att ro den här skutan aldeles själv men fördelen är att jag blir arbetselak och jobbar ännu hårdare.
 
Jag har hunnit med att städa upp altanen, torkat ur kylen och städat och sorterat i frysen. Vilken fröjd att ha en självavfrostande frys förresten, en fin vardagslyx.
Skurat av bron, sköljt bort grus och sand från plattorna/gången in till huset, lagat alla "potthål" på vår väg in till gården.
 
Efter middagsfixandet och läggning av de små barnen gick jag ut för att byta bort vinterdäcken till sommarhjulen på min bil.
Jörgen fick komma ut och visa vilka däck och plocka fram verktygen. Fick sedan lite starthjälp av sonen, men han blev bara frustrerad på sig själv och jag sa att jag kunde fixa det själv. 
 
Min telefon plaskade ner i hinken då jag skurade av bron så nu har jag letat fram min gamla halvskraltiga telefon med trasig framkamera. 
Tror jag har en drulleförsäkring och ska lämna in telefonen imorgon.
 
Lika för alla det här med Covid 19 pandemin, hur mår ni och hur går det för er med den här sociala distanseringen?
 
Jag kämpar på. Jag andas och andas, försöker vara här och nu. Tar en dag i taget. Var rädd om er.
 
Kram.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Allt kommer att lösa sig kram

2020-04-23 @ 16:07:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0