Kalas, städning, familj och surpuppor
För sjutton år sedan blev jag mamma för fjärde gången och nu i afton har vi firat honom.
När ett kalas närmar sig så förbereder man sig för Den stora dagen på olika sätt. Jag som mamma förhör mig först hur mitt barn vill ha det med tårta, middag och om det funkar att ta den, eller den tiden?
Precis då jag hade tänkt skicka iväg ett gruppsms inbjudan fick jag en inbjudan om kalas för min bror på exakt den tiden jag tänkt mig.
Attans! Tänkte jag och fick tänka om.
Vi valde för min mammas skull att ta kalasen efter varandra, bror 13.30 och vi klockan 18.00.
Igår lördag var det meningen att Mikael och Maria skulle komma och fira Pontus för att de ville inte utsätta Freja för stora folksamlingar och olika smittor genom att komma under söndagen.
Det blev tyvärr inställt därför att vår lilla lånetjej just har blivit förkyld igen.
Gårdagen innehöll städning och bakning samt andra förberedelser inför söndagens kalasande. Började morgonen med storstädning av vardagsrummet.
Åkte sen till stan och shoppade presenter till Lovisas bäbis Alice, till Pontus och till Clara för min mammas räkning.
Avrundade lördagen med lite ost och kexmys.
Att planera och förbereda för kalas med matlagning, bak och städ tycker jag om.
Söndagen började jag med att rensa köket. Ingen orkade ta tag i disken och stöket efter bak och lördagsmys på kvällen så jag röjde på morgonen. Bild på före och efter.
Städade toan, förberedde middagen och fixade till mig själv däremelllan jag hjälpte de små och kunde sen i god tid åka till Byske och fixa present till min lillebror som jag faktiskt hade glömt bort att fixa present till.
Hade fortfarande mycket tid kvar till "halv två", besökte därför pappa en stund... Konstigt hur det blivit, men för mig viktigt att att säga hej till pappa så ofta jag kan.
De små längtade till kalaset och sprang ikapp till bilen:)
Jag uppskattar att vi träffas på det här sättet, man småpratar med varandra och får höra hur det är med jobb, fritid, husköp och chans att träffa släktens nya små tillskott.
Vår lånis på fyra år har börjat testa hur hon kan påverka utgången av vad hon ska göra och inte göra och protesterar ofta genom att ta till surpuppeminen eller tårar då hon inte får som hon vill.
En annan händelse och en annan person i mitt liv som kunde ha betett sig bättre valde återigen att inte låtsas höra, ignorera och sen svara väldigt kort och oangagerat. En annan typ av surpuppa.
Tråkigt, självupptaget, trångsynt och hens förlust trots allt tänker jag.
Impulsivt bjöd jag in bror, mor och Ulf på middag och insåg att den middag på klyftpotatis, morötter och brysselkål + fläskstek inte skulle räcka till och slank in på ICA i Byske och köpte klyftpotatis och kassler att dryga ut middagen med.
Älskar det här, varm i hjärtat efter den här dagen som blev en fin dag, tänker att Pontus också fick det samt min bror och min mor. Egentligen är det, det här livet går ut på.
Kram.
Kommentarer
Trackback
