Ledsen och glad åttaåring
Måndag och vardag igen. Jag har sovit uruselt i natt. Kunde inte komma till ro igårkväll utan att bli ledsen. Så länge jag lyssnade på min bok kunde jag skingra tankarna lite, men så fort jag försökte somna kom tårarna.
Det är så mycket tankar som ska sorteras och känslor som behöver bearbetas. Två nya orosanmälningar har kommit in. En privat och en genom socialtjänsten och det medför att vi som familj behöver prata med varandra, reda ut och diskutera.
Vi reagerar olika - någon är arg, någon blir stressad och skärmar av, någon känner sig ledsen o.s.v.
Våra personlighetdrag krockar, missförstånd uppstår, feltolkningar och brist på att förstå den andres ord och uttryck skapar onödiga konflikter.
Livet är inte perfekt, men kan vara så bra ändå om man pratar med varandra, men faktiskt ibland bara lyssnar in vad den andre egentligen säger.
Här är jag och Jörgen så totalt olika, vilket såklart har massvis med fördelar i vårt föräldraskap, men det finns även en hel del naktdelar.
Vill inte lägga skuld på någon annan, jag bär själv skuld till hur jag styr och tolkar mina tankar men inatt klarade jag inte av att känna mig så osynlig, så obekräftad och så oförstådd.
Jag hade ett stort behov att få prata om mina känslor, sätta ord på mina tankar men bar en känsla om att ingen ville eller skulle orka lyssna.
Efter några fåtal timmar sömn var det dax att öppna mina tårsvullna ögon och kliva upp.
Lilleman som fyller åtta år idag hade vi satt av tid till att väcka med sång och paket.
Alla var inställda på att vara beredda och uppklivna 6.50, när klockan blev 7.05 började jag sjunga själv och sen anslöt Jörgen och Emma.
Jörgen åkte tidigt idag, Emma missade bussen och jag fick skjutsa och den andra tonåringen vägrar fortfarande att kliva upp.
Nähäpp, det duger inte att sitta här och tycka synd om sig själv längre. Dax att göra lunch till förkyld liten lånis och förbereda lite gott till lillemans enkla firande i afton. Hans kalas ska vi ha först på söndag.
Kram.
Kommentarer
Trackback
