mammatanten

Det som sker i mitt huvud just nu är att jag kämpar med att tänka positiva tankar, skapa roliga händelser och klura på hur jag ska stötta min familj på bästa sätt utan att förlora mig själv på vägen för den känslan av att inte ha ett eget värde som person tar snart över.

Känns alltför ofta som om jag bara är viktig för det jag gör och inte för den jag är?

 

Baserat på massa som jag inte vill gå in på här.

Men kan väl säga som så att då jag försöker berätta hur jag känner så hör man inte vad jag säger utan tolkar det utifrån de känslor som uppstår hos sig själv och klarar inte av att ta ansvar för de känslorna.

Knepigt, knepigt...

 

 

 

 

Ledsen lilltjej väckt mig vid två på morgonkvisten, vaken tonåring som skrapat med spelstolen i golvet och gube som snarkar och behöver påminnelse om att ta på snarkmaskinen. Sovit en snutt här och en snutt där men inte så kvalitativ sömn.

 

 

Fick dock glädjande besked om att vi ska få lite avlastning till våren genom att få en helg i månaden ledigt.

Det funkar att be om hjälp inser jag.

Tyvärr växer inte familjehem eller stödfamiljer på träd så jag kan inte lämna bort barnen, men jag kan dra till Ammarnäs eller ta in på hotell med guben eller tonåringarna.

Det är lite mer som behöver finjusteras och så men vi kommer att lösa det genom att Lisa kommer hem en helg i månaden och tar över rodret här hemma.

Hade egentligen velat att det fanns chansen att vara ledig från småbarnslivet i hemmiljö, men den här lösningen är bättre än ingenting:).

 

I går var det junta hemma hos mig och det sätter verkligen guldkant på min tillvaro. Älskar dessa vänner så innerligt.

 

 

Gjorde lite mjölkfria röror och dippar som blev uppskattade. Inspiration till en tonfiskröra hittade jag hos Zeinas Kitchen. 

Receptet hittar du här men i min röra hade jag inte peppar och majonäs, däremot droppade jag i lite Tabasco och mixtrade nog om mängden av ingredienser.

 

 

Var med lillan till tandläkaren idag, det gick bra förutom deras nonchalans mot att vi fick vänta i 24 min innan vi fick komma in.

 

 

Normalt sett gör det väl inte så mycket men eftersom lillan knappt hann med att äta sin lunch på förskolan och vi fick stressa för att komma till utsatt tid kändes det surt.