Kommer sakta ikapp
Phu vilken pärs det är att känna oro och vara övertygad om att cancer har kommit in i ens hus. Sakta men säkert går det in att jag inte är sjuk och att jag har ett fint liv att leva.
Fredagen var jobbig, jag var så in i döden trött, trött som jag behöver sova trött, men med många barn går det ju inte att vila. Självvalt och något som jag gillar, men det är inte helt lätt alla gånger.
Kom ändå igång med den eftersatta städningen och startade med att få ordning i tvättstugan.
Allt hamnar i tvättstugan och läggs på tvättbänken eller den andra bänken och sen ligger det där. Verktyg, urvuxna kläder, extra tvålar och schampon, udda sockor, penslar, skruvar och spik, tvätthögar. Sen har vi ju vardagsytterklädergarderobshäng efter väggen som jag också gick igenom.
Beordrade barnen att städa sina rum så jag kunde dammsuga och bära ner smutstvätt vilket de gjorde.
Jörgen hade ansvar för middagen så jag och tjejerna åkte ner till stan vid tre och fixade nya skor till Emma och varmare ytterplagg till lilleman.
Avslutade fredagen med att skjutsa Emma till Byske för häng på UG och Jhon fick övningsköra och bli förflyttad till stan. Halv elva hämtade jag hem Emma igen.
Lördag innehöll en mer normal städdag och golven rengjordes, toaletterna städades (här hjälpte Jörgen till) och hemmet kändes för första gången på länge fint och välkomnande.
Grannarna kom förbi och vi såg hockey och dammade av våra sällskapsspel och spelade Jeopardy.
Idag har jag fortsatt med fönstertvätt och höststädning och nu var det vardagsrummet som fick sig en uppfräschning.
Höjde upp gardinstången, torkade fönster och fållade upp gardinerna jag inhandlade i våras och helt plötsligt fick vi en annan mer ombonad känsla i vardagsrummet.
Har också fyndat en sitt/ligg sulky på köp och sälj för fyrahundra kronor så jag har en smidig barnvagn att nyttja till eventuella lånisar och barnbarn framöver. Skickar den otympliga breda jag hade kvar från då Pontus och Emma var små till sin sista vila.
Imorgon har vi vardag och jag har ett fullspäckat roligt schema att följa återigen. BUP, roadtrip och hämtning av Rue på sin förskola.
Förstår mellan raderna då jag pratar med andra att jag sänder ut signaler här på bloggen om att jag mår väldigt dåligt stundvis och de vill att jag kontaktar psykvård. Jag tänker inte så och jag är inte på något sätt sjuk eller i behov av psykvårdens fantastiska vård. Jag har inte sömnsvårigheter generellt, jag är inte ångestfylld hela tiden, jag mår inte alltid dåligt....men jag ser mönstret och jag har nog ett behov av att någon offrar av sitt eget ego óch förstår mig och mina känslor och det är väl det jag egentligen försöker ibland/ofta förmedla här på bloggen?
Jag vet att ni som förstår ni förstår..? Eller så inte! Men jag mår generellt bra och generellt älskar jag mitt liv, mitt hem, mina barn, min man, min livsresa...
...men då jag inte trivs så skriver jag gärna om det här.
Jag grubblar ofta, analyserar och sen har jag en lösning. Men bloggandet innehåller oftare mina mörkare stunder, könsroller och svåra stunder än det som berikar och glädjer mig så jag fattar att ni blir förskräckta och oroliga och tycker att jag behöver söka hjälp..?
Livet det här livet, jag gillar livet, jag gillar att inte bli ifrågasatt, jag gillar bekräftelse och jag gillar att känna mig bra. Precis som de flesta homosapiens vill ha det.
Kram.
Kommentarer
Trackback
