mammatanten

Vissa dagar undrar jag om jag tagit mig vatten över huvudet och känner mig totalt slutkörd och så har det varit idag och igår.

Att ta hand om fem barn i olika åldrar är för mig inga konstigheter eller svårigheter att klara av egentligen om allt vore normalt med rutiner, eget ansvar och skolgången, men så är det inte för tillfället.

De tre stora barnen har på olika sätt mått mindre bra och jag har fått vända ut och in på mig själv för att lyssna och stötta, skjutsa och hämta, följt på möten och tagit över sysslor som de inte orkat med.

Sen har vi ju lillan som bara är 100% trygg med mig och blir ledsen om jag ska duscha eller åka iväg själv en stund vilket såklart tär en del.     

 

                           

 

Vi reagerar alla olika på stress. En del sover mer, en del får feber eller behöver gå på toaletten oftare.

Jag är ingen stressmänniska egentligen men blir stressad då det kör ihop sig och jag får tidsbrist och då blir jag först kortare i tonen, sen tappar jag humöret och tålamodet, blir snabbt irriterad och arg för minsta småsak och gråtmild för ingenting och idag har jag verkligen varit mitt sämsta jag! Sagt saker jag ångrat men också bett om förlåtelse för.

 

Det är mycket nu, sen kan jag väl skylla på att jag håller på att bli tant på riktigt och är inne i klimakteriet dvs att mina hormoner som reglerar värme och kyla i kroppen eller reglerar humöret är i obalans, men som sagt var så blir jag stressad av att inte räcka till.

Jag blir stressad av att mina barn inte kommer sig iväg till skolan, att jag inte klarar av att föra ett normalt samtal med dem och att det bara blir missförstånd. 

Vi är två vuxna i den här familjen och självklart är vi ju stressade båda två just nu när våra barn trasslar och vi inte riktigt lyckas med vårt föräldraskap eller att inte vara stressade i vårt föräldraskap.

Tyvärr reagerar min andre hälft på stress med att blii sjuk och sover mer och då blir den jobbigaste känslan  för mig att ingen annan i familjen förstår att jag inte heller alltid orkar men är alltid sist ut på ledet och ändå alltid måste orka? 

 

 

 

Imorgon är det en ny dag och då hoppas jag att mindre många i familjen mår dåligt...

 

Kram.