First birthday
Börjar väl med den tragiska nyheten om att 12-årige Dante har hittats död. Kan inte sätta ord på den känslan. Lider med föräldrarna.
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Vet inte hur jag ska göra en övergång från den här sorgliga historien till min egen vardag? Så jag sätter väl punkt här och nästa stycke handlar återigen om mig och min vardag.
Det har varit en period nu då det har varit extra slitigt för mig och för oss som familj. Allt handlar om oro och stress, egentligen inte hög arbetsbörda som någon enkelt vill brösta sig och säga igen och igen.
Jag orkar inte försvara mig eller vill inte bli kritiserad för mina val? Jag behöver bara att du/ni lyssnar.
Jag bär idag en bättre känsla då jag tillslut lyckades få igenom en sådan liten, men dock så viktig detalj att ett så enkelt ord som "vi" istället för att låta barnet tro att "mamma" bestämt är en avgörande skillnad.
Vi har varit tydliga med, i stället för att ge barnet chans att spela ut oss...
Thats me! Never, never give up!
Går vidare till rubriken och den här dagen.
Jag skjutsade Emma till skolan idag och då passade jag på att åka förbi pappa och byta ut det nästan nedbrunna ljuset.
Det är så sorgligt dött och visset hos pappa...
Annars så har den här dagen innehållit pyssel mellan måstena och två ettårstårtor är nu färdiga.
Kommentarer
Trackback
