Det har varit full fart i mitt liv och bloggandet har inte riktigt hunnits med. Jobb, trädgård och barn som ska skjutsas i tid och otid har fyllt mina dagar på för det mesta ett positivt sätt.
Det härliga sommarvädret vi haft med värme och sol har fått mig att vilja vara ute och jobba på och krattningen är slutförd.
I söndags jobbade jag hårt med kroppen och fyllde ut groparna och ojämnheter där ladan stod förut och det gick åt många kärror med jord/sand som jag tog från högen traktorn lämnade då
kullen togs bort.
Den här veckan har det här med rutiner och att gå i skolan fungerat mycket bättre än det gjort på länge och alla har vi nog kämpat på och gjort vårt bästa utifrån våra förmågor, även om jag fick en hint från min dotter om mottsatsen. Tänker att hon har en viss poäng i det hon sa, tänker inte gå in på detaljerna, men ibland överpresterar man och försöker för mycket och glömmer det viktigaste som fungerat innan. Men mycket av det man gör fungerar också..
Natten emot måndag innehöll bara ett par timmars sömn för mig då tonåringen inte kunde sova och cyklade iväg och skjutsades hem igen utan dramatik av mig lite senare.
Hann aldrig vila ikapp sömnbristen under måndagen för vi fick besked om att vi skulle få ta hand om en liten minimänniska som jourplacering innan natten och då ville jag hinna städa och förbereda dess ankomst.
Tisdag var det fokus på att vår minimänniska skulle trivas och jag hann även med att samsova en och en halv timme med liten.
Onsdag var det jourhemsträff och på aftonen firades av i vårt gäng sisten ut på att fylla 50 år.
I dag har det varit en förfärlig dag och jag har kämpat med näbbar och klor för att välja glädje men hamnar hela tiden under surgubben.
Man kan inte vara på topp jämt och jag har flera gånger dragit på mig offerkoftan under dagen och känt mig så missförstådd och ensamförsökande fast jag med mitt sunda förnuft vet att det inte är så. Hängav mig åt att älta, grubbla runt och slicka mina sår.
Jag har i och för sig svårt att tro något annat än att vi alla någon gång i livet sätter på oss
offerkoftan och tycker att livet suger. Sen finns det personer som gör det mycket oftare och då blir livets resa genast mycket besvärligare. Jag känner ett par tre personer som är experter på det och då blir det svårt att finna glädje och mening med livet.
Hittade en lista på vad som kännetecknar en person med offerkoftan på.
1. De tror att världen är emot dom. Ofta när man talar med dem klagar de på att ingen älskar dem eller att ingen kan förstå vad de går igenom.
2. De tar inte ansvar – I deras huvuden är de så övertygade om att andra borde hjälpa dem att de tror att de har full rätt till denna hjälp.
3. De överdriver sina problem – Ytterligare ett tecken på offermentalitet är att de känner sig ömtåliga och överdriver sina problem eller situationer de inte gillar.
4. De känner att allt dåligt drabbar dom - De kommer konstant berätta för dig hur dåligt allt är, om sina familjeproblem eller hur elaka folk är mot dem. Som en konsekvens kan de aldrig se möjligheterna med motgångar. De är helt stängda till idén att allt kan förbättras om man jobbar på det.
5. De ber aldrig om ursäkt - När en person som spelar offer ber om ursäkt är det sällan uppriktigt. De erkänner faktiskt sällan sina misstag och ber i princip aldrig om ursäkt till de som drabbas.
6. De tycker synd om sig själva - Deras vana att tycka synd om sig själva får dem att verka hjälplösa eller ömtåliga för andra.
Om de misslyckas med att generera sympati eller empati hos andra använder de det till att trösta sig själva och gå ännu djupare in i rollen som offer.
7. De tror att livet är fullt av brister – Trots chanser som kommer deras väg är livet fullt av tillkortakommanden. De kan inte och tänker inte hitta lycka i något.
8. De är långsinta- De kan inte lämna saker som sårat dem bakom sig. Därmed tar de nästan alltid chansen att ta upp dem i nuet.
Har varit förbi pappa vid några tillfällen innan jag tillslut fick med mig vatten och kunde vattna de törstande växterna. Kyrkogården har inte fått igång sitt sommarvatten ännu.
Glöm inte att dina tankar blir din verklighet! Välj glädje och tänk kloka tankar med fokus på vad du vill uppnå och inte på vad som varit.
